Svullna lymfkörtlar

Vad är svullna lymfkörtlar?

Lymfkörtlar är viktiga i immunförsvaret där de hjälper till att ta bort mikroorganismer, virus och bakterier, som tagit sig in i kroppen. Det finns omkring 600 lymfkörtlar spridda runt om i kroppen. Lymfkörtlarna på halsen är de som oftast blir förstorade, men även lymfkörtlarna i armhålorna och ljumskarna svullnar då och då.  

Lymfsystemet

Lymfsystemet består av ett nätverk med lymfkärl och lymfkörtlar spridda runt om i kroppen. En lymfkörtel är en liten, rund eller bönformad samling av celler som täcks av en bindvävskapsel. I lymfkörtlarna finns celler som kallas lymfocyter och makrofager. Lymfocyterna tillverkar antikroppar som är ett slags proteiner som binder sig till ytan på inkräktande virus och bakterier. Man kan likna det vid att antikropparna flaggar eller markerar angriparen. Makrofagerna bryter sedan ner de markerade mikroorganismerna. Lymfocyter och makrofager filtrerar alltså lymfvätskan när den passerar runt i kroppen och skyddar mot skadliga inkräktare.

Lymfkörtlarna sitter i grupper och varje grupp har hand om ett bestämt område i kroppen. Därför kan placeringen av de svullna lymfkörtlarna vara till hjälp för att hitta  den underliggande orsaken. 

Symtom och tecken

Ofta är de förstorade lymfkörtlarna som man kan känna, till exempel på halsen, ömma och smärtande. Det beror på att lymfkörtlarna är inflammerade när de kämpar mot sjukdomar som involverar immunförsvaret. En inflammerad lymfkörtel brukar kallas lymfadenit.

Beroende på den underliggande orsaken till de svullna lymfkörtlarna kan andra symtom också finnas, exempelvis:

• Rinnande näsa, ont i halsen, feber och andra tecken på övre luftvägsinfektion.
• Generell svullnad i lymfkörtlar i hela kroppen, vilket tyder på infektioner som mononukleos (körtelfeber) eller hiv (sällsynt), eller autoimmuna sjukdomar som SLE eller reumatoid artrit.
• Röd och inflammerad hud över en svullen lymfkörtel.
• Hårda lymfkörtlar som växer in i omgivande vävnader, och som växer snabbt, kan tyda på en tumör. Förstorade lymfkörtlar som beror på en tumör brukar inte vara ömma och smärtande.

Orsaker till svullna lymfkörtlar

Vanliga infektioner som kan ge lymfkörtelsvullnad är halsinfektion, öroninflammation, karies med inflammation, mononukleos (körtelfeber) och sårinfektioner.

Andra lite mer ovanliga infektioner är tuberkulos, vissa sexuellt överförda sjukdomar som syfilis, toxoplasmos – en parasitinfektion som ofta orsakas av kontakt med avföring från en sjuk katt eller hund, eller djurbett och hiv-virus – som orsakar aids

Rubbningar i immunsystemet som kan ge svullna lymfkörtlar är SLE – en kronisk inflammationssjukdom som angriper leder, hud, njurar, blodkroppar, hjärta och lungor och reumatoid artrit – en kronisk inflammationssjukdom som angriper vävnaden i lederna.

Cancersjukdomar som brukar orsaka svullna lymfkörtlar är lymfom – cancer i lymfsystemet, leukemi – blodcancer som utgår från både benmärgen och lymfsystemet.

Mer sällan är orsaken läkemedel, till exempel fenytoin mot epilepsi.

När ska man kontakta läkare?

De flesta förstorade lymfkörtlar krymper och får tillbaka sin normala storlek när den underliggande orsaken, till exempel förkylning, har gått över. Man bör kontakta läkare om lymfkörtlarna:

• Har svullnat utan uppenbar orsak.
• Är ömma, men också röda och varma.
• Fortsätter att växa.
• Känns hårda och är svåra att flytta på i förhållande till omkringliggande vävnader.
• Åtföljs av långvarig feber, nattliga svettningar eller oförklarlig viktminskning.

Vilka undersökningar kan bli aktuella?

Vilka undersökningar som kan behöva göras avgörs av sjukdomshistorien, det vill säga när och hur de svullna lymfkörtlarna uppstod, och om det finns några andra symtom eller tecken. Vid undersökningen känner läkaren på lymfkörtlarna och bedömer deras storlek, ömhet, värme och fasthet. Var körtlarna befinner sig kan ge en ledtråd om den underliggande orsaken. Om diagnosen är osäker ingår ofta andra undersökningar i utredningen:

• Blodprover. Beroende på vilka misstankar läkaren har kan det behövas blodprover för att bekräfta eller utesluta olika sjukdomar. Ofta tas Hb (blodvärde), sänkan (SR), CRP och antalet vita blodkroppar och blodplättar räknas. Sådana prover ger en god bild av det allmänna hälsotillståndet och kan visa om det finns någon infektion eller leukemi.
• Bildundersökningar. En röntgenbild av lungorna eller undersökning av området som de svullna lymfkörtlarna dränerar, exempelvis koloskopi, mammografi eller datortomografiundersökning, bidrar till att påvisa infektioner eller tumörer.
• Lymfkörtelbiopsi. Om man inte kan hitta någon förklaring till de svullna lymfkörtlarna och misstänker att de kan bero på en underliggande sjukdom görs ibland en lymfkörtelbiopsi. Då tas en liten vävnadsbit ut från lymfkörteln med en tunn nål. Vävnadsbiten undersöks sedan mikroskop. Ibland tas hela lymfkörteln bort för undersökning i mikroskop.

Komplikationer?

I de flesta fall försvinner de svullna lymfkörtlar och den bakomliggande orsaken/tillståndet av sig själv. I enstaka fall kan en bakteriell infektion i en lymfkörtel bilda en böld (abscess). En böld måste dräneras och ibland behövs antibiotikabehandling. 

Behandling

Svullna lymfkörtlar på grund av virusinfektion blir normala när infektionen är över. Antibiotika hjälper inte mot virusinfektioner. Behandling av svullna lymfkörtlar av andra skäl beror på orsaken:

• Infektion. Den vanligaste behandlingen av svullna lymfkörtlar som orsakas av bakterieinfektion är antibiotika. Paracetamol och andra febernedsättande medel som ibuprofen lindrar besvären och dämpar inflammationen.
• Immunsjukdom. Om de svullna lymfkörtlarna beror på hiv, SLE eller reumatoid artrit riktas behandlingen mot den underliggande sjukdomen.
• Cancer. Om lymfkörtlarna är svullna på grund av cancer måste cancersjukdomen behandlas. Beroende på typen av cancer kan det innebära operation, strålbehandling eller cellgiftsbehandling.