Fakta | Hematologi

Lymfkärlsinflammation – \"blodförgiftning\"

Lymfkärlsinflammation, lymfangit, är en inflammation i lymfkanalerna till följd av en infektion som sprider sig från ett inflammerat sår inåt mot de lokala lymfkörtlarna. Lymfkärlsinflammation kallas i folkmun ofta felaktigt för blodförgiftning.

Uppdaterad den: 2013-02-12
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är lymfkärlsinflammation?

Lymfkärlsinflammation, lymfangit, är en inflammation i lymfkanalerna till följd av en infektion som sprider sig från ett inflammerat sår inåt mot de lokala lymfkörtlarna. Mikroorganismer tränger in i lymfkanalerna och orsakar en inflammation som sprider sig snabbt inåt i lymfbanan. I vissa fall kan orsaken vara icke-infektiös, till exempel en allergisk reaktion. Möjliga sjukdomsframkallande mikroorganismer är bakterier, mykobakterier, virus, svamp och parasiter.

Lymfkärlsinflammation kallas i folkmun ofta för blodförgiftning. Det är dock en felaktig benämning. Det är lymfbanorna som är inflammerade. Om inflammationen förblir obehandlad kan emellertid en sådan spridning av exempelvis bakterier ta sig in i blodcirkulationen, och då föreligger blodförgiftning.

Tillståndet är inte ovanligt.

Annons
Annons

Vad är lymfkörtlarna?

Lymfsystemet utgör ett nätverk av kärl, körtlar och organ som finns i hela kroppen. Lymfsystemets huvudfunktion är att ta upp vätska och protein från vävnader och utrymmen som ligger utanför blodbanan. Lymfkörtlarna har en enaståande förmåga att "suga upp" vätska och proteiner som blodkärlen inte klarar att ta upp. Lymfkanalerna ligger djupt i huden parallellt med venerna och innehåller klaffar som ser till att vätskan strömmar åt rätt håll i kroppen. Lymfan dräneras via inåtgående lymfkärl till de lokala lymfkörtlarna där filtrering sker. Därifrån dräneras lymfan vidare via lymfkärl som slutligen tömmer sig i blodcirkulationen.

Orsak

Lymfkärlsinflammation uppstår oftast efter att mikroorganismer har trängt igenom huden och invaderar lymfkärlen och sprider sig till de lokala lymfkörtlarna. Organismerna kan invadera lymfkärlen direkt genom ett hudsår eller som en komplikation till en infektion i till exempel handen eller foten.

Hos personer med normal immunitet är den vanligaste mikrobiologiska orsaken betahemolytiska grupp A-streptokocker och eventuellt ibland också bakterien Staphylococcus aureus. Hos personer med nedsatt immunförsvar kan också gramnegativa organismer ge lymfkärlsinflammation. För övrigt kan många olika virus och bakterier orsaka akut lymfkärlsinflammation.

Annons
Annons

I vissa fall kan skador eller fel på lymfbanorna leda till ansamling av protein och vätska i vävnad, vilket ger lymfödem och styv hud. Detta predisponerar för intrång av mikroorganismer.

Symtom och tecken

Lymfkärlsinflammation kan uppträda på olika sätt. I regel föreligger en perifer hudskada eller infektion, till exempel en svampinfektion mellan tårna eller hudinflammation i nedre del av underbenet. Symtom och tecken kan variera, men typiskt är röda strimmor i huden, smärta och snabb spridning mot de regionala lymfkörtlarna som är svullna. Undantagsvis föreligger knutaktiga svullnader längs lymfbanorna (nodulär lymfangit). Kroppsliga symtom kan förekomma i form av feber, muskelsmärtor, huvudvärk.

Diagnos

Diagnosen ställs i de flesta fall utifrån en typisk sjukdomshistoria och fynd där det föreligger en röd strimma i huden från ett sår eller inflammation och i riktning mot de lokala lymfkörtlarna. Vanligtvis är andra prover och undersökningar onödiga, men det kan vara bra att läkaren tar ett bakterieprov från såret. Då får man veta inom några dagar vilken typ av bakterier som är orsaken, så om behandlingen inte fungerar som den ska, kan man anpassa den så att den blir mer precis.

Behandling

Målet med behandlingen är att eliminera de bakterier som orsakar inflammationen med hjälp av antibiotika. I Skandinavien är den dominerande orsaken streptokocker, eventuellt stafylokocker, som svarar bra på penicillinbehandling. Vid exotiska fall av lymfkärlsinflammation – som uppstått i tropiska områden – fastställs behandlingen av den mikrobiologiska orsaken.

Om möjligt ska det berörda området höjas upp och immobiliseras för att minska svullnad, smärta och spridning av infektionen.

I de flesta fall består läkemedelsbehandlingen av penicillin som tas i sju till tio dagar. Vid penicillinallergi eller misstanke om resistenta bakterier väljs ett mer ändamålsenligt antibiotikum.

Om det finns en böld vid tillståndets ingångspunkt bör denna öppnas och tömmas.

Prognos och förlopp

En lymfkärlsinflammation kan sprida sig snabbt inom några få timmar. Obehandlad eller fördröjd behandling av lymfkärlsinflammation kan leda till att bakterien kommer in i blodet och då kan blodförgiftning (sepsis) uppstå.

Prognosen för en okomplicerad lymfkärlsinflammation är god, och antibiotikabehandlingarna är effektiva i mer än 90 % av fallen. Ett obehandlat tillstånd kan i vissa fall leda till döden.