Grupp B-streptokocker hos gravida och nyfödda

Vad är grupp B-streptokocker (GBS)?

GBS är en del av människans normala bakterieflora. Bakterien förekommer hos både män och kvinnor. Först och främst finns bakterien i magtarmkanalen, men den kan också finnas i munhålan och i kvinnans slida. Uppskattningsvis 25–35 % av alla kvinnor i de nordiska länderna är bärare av denna bakterie utan att ha några besvär av det.

När ett bärarskap övergår i en infektion kommer det att påverka både mor och barn. Men mindre än 1 % av alla gravida utvecklar symtom och tecken på infektion. När en gravid kvinna är bärare av GBS kan bakterierna överföras till barnet vid förlossningen. Detta händer ungefär hälften av alla gravida som är bärare av GBS. I cirka 1 % av dessa fall kommer barnen att bli allvarligt sjuka. I Sverige kommer mindre än ett av 1 000 levande födda barn att drabbas av denna infektion. Det innebär att det är ett sällsynt tillstånd.

I Sverige rapporteras årligen fem–sex fall med dödlig utgång bland nyfödda, som en följd av GBS-infektion.

GBS och förlossning

GBS kan finnas som en del av normalfloran i slidan, ändtarmen och i munhålan. Matsmältningskanalen är den naturliga uppehållsplatsen för GBS och är den troliga källan för spridning till slidan. GBS kan finnas i slidan konstant, återkommande eller vid enskilda tillfällen.

Det har visat sig att kvinnor som bär på GBS löper 25 gånger högre risk att föda barn som tidigt utvecklar GBS-infektion, jämfört med kvinnor som inte är bärare. Eftersom GBS-infektion hos nyfödda är ett mycket sällsynt tillstånd är risken likväl mycket låg.

Hur sker smittöverföringen?

Bland gravida kvinnor är cirka 25–35 % bärare av GBS i slidan eller ändtarmen utan att ha symtom eller tecken på det. Smittöverföringen sker i samband med förlossningen – antingen i livmodern, vid barnets passage genom slidan eller genom direktkontakt efter förlossningen. Bakterien överförs till cirka 50 % av barnen till kvinnor som är bärare av GBS i förlossningskanalen. Bakterierna kan också överföras efter förlossningen genom barnets kontakt med andra människor eller vårdpersonal.

God handhygien är viktig för att hindra överföring av bakterier till det nyfödda barnet.

GBS-infektion hos nyfödda

GBS-sjukdom hos nyfödda delas upp i tidig och sen debut. Särskilt den tidiga varianten är allvarlig och kan snabbt leda till fulminant sepsis som kräver neonatal intensivvård.

Tidigt uppträdande sjukdom kommer oftast under första dygnet efter förlossningen, men en del blir sjuka senare under första levnadsveckan. Infektionen kan uppträda före förlossningen som en följd av att bakterier har kommit in i livmodern. Förklaringen kan vara att det hos en del tar lång tid från det att vattnet gått tills barnet är framfött. De tidiga tecknen och symtomen på GBS-infektion hos det nyfödda barnet är ofta vaga och ospecifika. Feber, nedsatt rörlighet i armar och ben samt snabb och ansträngd andning kan vara tecken på tidig infektion.

Tecken på allvarlig infektion hos det nyfödda barnet kan uppstå under loppet av några timmar efter förlossningen. De första symtomen kommer ofta från luftvägarna och ger andningssvårigheter. Spridning av bakterierna kan leda till blodförgiftning, lunginflammation, skelettinflammation eller ledinflammation. Hjärnhinneinflammation uppstår hos cirka 10 %.

Sent uppträdande sjukdom kommer ofta 1–12 veckor efter förlossningen. Detta kan bero på att färre bakterier har överförts, eller att smitta har skett efter förlossningen. Sjukdomsförloppet är ofta inte lika dramatiskt. Vanliga tecken är feber och irritabilitet.

Nyfödda som överlever den första infektionsfasen kan få följdskador i form av nedsatt hörsel eller syn, inlärningssvårigheter och andra skador på nervsystemet.

Vem bör testas?

I Sverige rekommenderar man inte rutinmässig provtagning för GBS hos friska, symtomfria, gravida kvinnor. Man rekommenderar provtagning för kvinnor där fostervattnet har gått utan värkar före vecka 37. Prov tas med bomullspinne i slida och ändtarm. Urinodling utförs.

Området är omdebatterat och rekommendationerna skiljer sig mellan olika länder. Orsakerna till att man i Sverige inte rekommenderar att alla testas är:

• De flesta kvinnor som behandlas för GBS får snabbt tillbaka bakterien efter behandlingen.
• Även om det visar sig att en gravid kvinna bär på GBS kommer hon inte att behandlas med antibiotika vid förlossningen om hon inte dessutom har riskfaktorer för att överföra bakterien.
• Om man behandlar alla gravida som bär på GBS i slidan kommer det att leda till stor risk för resistensutveckling och för allvarliga biverkningar hos både mor och barn.

Ska GBS behandlas?

Syftet med behandlingen är att förhindra en eventuell infektion hos det nyfödda barnet. I Sverige har man sammanställt nationella riktlinjer för hur detta problem ska hanteras.

De svenska rekommendationerna fastslår att den viktigaste åtgärden för att förhindra smitta är att behandla gravida kvinnor med särskild risk för att överföra bakterierna till det nyfödda barnet. Föderskor med en av dessa riskfaktorer ska ha antibiotikabehandling under förlossningen:

• Hos kvinnor som tidigare fött barn som fått GBS-infektion under nyföddhetsperioden.
• Hos kvinnor där GBS påvisats i urinen under den aktuella graviditeten.
• Hos kvinnor som har visats ha GBS och antingen föder före graviditetsvecka 37, eller vid långvarig vattenavgång (mer än 18 timmar).
• Infektionstecken eller feber (38 °C eller över) hos kvinnan i samband med förlossningen.
• Antibiotika är inte nödvändig vid planerade kejsarsnitt.

Själva behandlingen innebär att antibiotika ges direkt i blodet (intravenöst) under förlossningen. Förstahandspreparat är pencillin, men det finns andra alternativ vid allergi.

Varför råder internationell oenighet?

Hanteringen av GBS skiljer sig en del mellan olika länder. Oenigheten gäller provtagning och behandling: Bör alla gravida undersökas mot slutet av graviditeten för förekomst av streptokockbakterier? Vem ska behandlas?

Problemet är att kvalitetsstudier på området saknas. Den forskning som hittills gjorts är inte tillfredsställande. Sjukvården måste därför väga fördelar mot nackdelar. I USA har man kommit till en annan slutsats än i Sverige.

GBS kan också orsaka andra graviditetskomplikationer

GBS kan också orsaka urinvägsinfektion och livmoderinflammation. Detta är emellertid mycket sällsynta komplikationer. Bara ett fåtal av urinvägsinfektionerna under graviditeten orsakas av GBS, men om man diagnostiseras med en sådan under graviditeten rekommenderas behandling. Dessutom ges, som tidigare nämnts, också behandling under förlossningen.