Extremt graviditetsillamående


Uppdaterad den: 2017-01-11
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är extremt graviditetsillamående?

Extremt graviditetsillamående, hyperemesis gravidarum, är ett tillstånd som kännetecknas av kraftigt illamående och kräkningar som påverkar allmäntillståndet. Kräkningarna kan orsaka vätske-och elektrolytrubbningar (förändringar i koncentrationen av salter i blodet), vilket förklarar den allmänna påverkan.

En allmänt använd definition är kraftigt illamående och kräkningar före 20:e graviditetsveckan – vilket leder till mer än 5 % viktminskning jämfört med vikten innan graviditeten, ketoner i urinen, dehydrering samt vätske- och elektrolytrubbningar. Det extrema illamåendet förbättras generellt under graviditetens gång.

Hyperemesis gravidarum var tidigare associerat med allvarlig sjuklighet och ibland dödsfall hos modern. Rätt vätsketillförsel och näring direkt i blodet gör att sjukligheten nu är mycket lägre och att dödligheten är nära noll.

Annons
Annons

Illamående drabbar omkring 70–85 % av alla gravida kvinnor i varierande grad i början av graviditeten (debut vanligtvis i fjärde till sjunde vecka). Ungefär hälften har kräkningar. 0,1–1 % av gravida kvinnor behöver sjukhusvård för illamående eller kräkningar.

Hyperemesis gravidarum drabbar 0,3–3 % av alla gravida kvinnor, en annan källa anger frekvensen till 3,5 per 1 000 födslar. Enligt en studie förekom hyperemesis oftare hos kvinnor med flickfoster än de med pojkfoster.

Symtom

De flesta upplever illamående hela dagen, inte bara på morgonen. Besvären startar som regel mellan den fjärde och tionde graviditetsveckan. Illamående och kräkningar är så uttalade att allmäntillståndet påverkas. Patienten klara inte av att få i sig mat eller dryck, och kan bli utmärglad (mer än 5 % av kroppsvikten) och uttorkad.

Annons
Annons

Illamåendet når som regel en topp runt vecka nio av graviditeten. Tillståndet kan vara så uttalat att det kräver sjukhusvård. Sjukhusvistelse når en topp runt den nionde graviditetsveckan, för att sedan minska fram till graviditetsvecka 20, varefter tillståndet är ovanligt.

Orsak

Orsaken är okänd. Hormonella förändringar, enzympåverkan, psykologiska förklaringar tros vara viktiga.

Hormoner. Tillståndet orsakas utan tvekan av graviditetshormoner, men säker sjukdomsförklaring saknas. Ingen ensidig hormonell profil kan med säkerhet förutsäga hyperemesis gravidarum. Östrogen och progesteron har länge satts i samband med obehaget. Detta stämmer dock inte med att dessa könshormoner har den högsta nivån under tredje trimestern, vanligtvis efter att besvären av illamående har avtagit.

Psykologiska förklaringar är relaterade till de stora kroppsliga förändringarna under graviditeten, eller att besvären orsakas av stress. I synnerhet ambivalenta känslor i samband med graviditet verkar vara förknippade med illamående. Inga studier kan ge en konsekvent psykologisk profil av kvinnor som upplever hyperemesis gravidarum, men psykologiska reaktioner på illamåendet tycks förvärra symtomen.

Arv. Kvinnor har tredubbel risk för extremt graviditetsillamående om mamman också har haft detta i en eller flera av sina graviditeter. Det finns begränsad kunskap om huruvida extremt graviditetsillamående beror på miljö- eller ärftliga faktorer. Den absoluta risken är ändå liten. I en studie fann forskarna att döttrar som är födda efter graviditeter med extremt graviditetsillamående, hade 3 % risk att utveckla sjukdomen i sina egna graviditeter. Detta jämfört med 1,1 % risk hos kvinnor som var födda efter en okomplicerad graviditet.

Studier visar att hyperemesis gravidarum är förenat med tonårsgraviditet, förstföderskor, fetma, flerbördsgraviditet (det vill säga en graviditet som omfattar fler än ett foster), trofoblastisk sjukdom (det vill säga en cancersvulst i livmoderns slemhinna), tidigare hyperemesis, minskad risk för missfall och flickfoster. Det finns stora kulturella skillnader i förekomsten av hyperemesis och förekomsten går ner i krigstid.

Ickegravida kvinnor som reagerar med illamående och kräkningar på östrogentillskott, kvinnor som lätt blir bil-/åksjuka, har migrän eller som reagerar starkare än väntat på smak, löper större risk för graviditetsillamående och hyperemesis.

Diagnos

Diagnosen ställs som regel på den typiska sjukdomshistorien, men andra sjukdomar måste uteslutas. Vid läkarundersökningen läggs särskild vikt på att utvärdera viktminskning, fostertillväxt och att leta efter tecken på uttorkning. Blodprover kan visa om njurarna och levern är påverkade. Urinen undersöks för ketoner. Ultraljud görs för att avgöra om det kan finnas flerbördsgraviditet eller trofoblastisk sjukdom (molargraviditet).

Behandling

Det övergripande målet är att genomföra graviditeten med minsta möjliga obehag för modern och minsta möjliga risk för barnet.

Koständringar. Att undvika faktorer som utlöser illamående är det viktigaste. Tung luft, starka dofter, värme, hög luftfuktighet, höga ljud, ljus i rörelse eller egen rörelse (köra bil) är exempel på detta.

Den gravida kvinnan ska äta små täta måltider, där den första måltiden bör tas i sängen. Hon bör helst äta något innan hon blir hungrig, då en tom mage förvärrar illamåendet med födointag.

Vissa kvinnor tycks vara mindre besvärade av mat som är lite kryddad, salt mat och måltider som är rika på proteiner. Undvik mat som utlöser eller förvärrar illamående. Livsmedel med låg fetthalt har en kortare passagetid genom magen, och kan därför vara fördelaktig. Ta multivitamin från tiden för befruktningen, det minskar intensiteten av illamående. Vätska verkar tolereras bättre om den är kall, klar, med kolsyra (eller sura drycker), speciellt om intaget sker i små portioner mellan måltiderna.

Läkemedel. Enligt en systematisk översikt publicerad i den medicinska tidskriften Jama (2016), där man tittat på olika behandlingsalternativ vid hyperemesis gravidarum och illamående och kräkningar vid graviditet, är kvaliteten på de studier som finns överlag låg. Det verkar som att läkemedlet ondansetron (antiemetikum) har lindrande effekt (kan ges först efter första trimestern) och att kortison kan hjälpa vid svåra fall. För måttliga symtom har pyridoxin (B6), prometazin (neuroleptika och antihistamin) och metoklopramid (antiemetikum) visat sig mer effektiva än placebo. För milda symtom har ingefära, pyridoxin (B6), antihistaminer och metoklopramid visats ha bättre effekt än placebo.

Intravenös vätsketillförsel, eventuellt med tillsatta näringsämnen och vitaminer, är mycket viktigt vid behandling av inneliggande patienter med hyperemesis gravidarum. Sondnäring kan användas som ett alternativ. Intravenös vätsketillförsel har tyvärr inget inflytande på illamåendet. Tillsats av vitaminer är viktigt. Kroppens förråd av vattenlösliga vitaminer töms snabbt och dessa vitaminer måste tillföras.

Prognos

Hyperemesis förbättras senare i graviditeten, men besvär med illamående upplevs av 15–20 % av gravida kvinnor också i tredje trimestern, och 5 % lider av illamående fram till födseln.

Illamående och kräkningar har inte visat sig ha skadliga effekter på barnet, men tillståndet kan påverka livskvaliteten för gravida kvinnor. Tillståndet har konsekvenser för dagliga aktiviteter, både privat och i yrkeslivet. Studier visar att risken för att också de efterföljande graviditeterna kompliceras av hyperemesis är 15–20 % hos kvinnor med tidigare historia av tillståndet. Detta medan risken för kvinnor utan en historia av hyperemesis är 0,7 %.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons