Dödfödsel

En dödfödsel orsakar stor sorg. Det är viktigt att veta att det sällan är något du kunde ha gjort för att undvika det. Vid dödfödsel är barnet ofta dött före födseln, och föds vanligen vaginalt.

Publicerad den: 2013-05-17
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Hur vet jag att barnet är dött?

Dödfödsel definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som födelsen av dött barn från vecka 22. Tidigare död av fostret benämns som missfall. Dödfödslar inträffar som tur är sällan, men när det händer är barnet alltså ofta dött innan födseln. Som regel föreligger inga risker hos den gravida i förväg, och oftast finns inga varningstecken.

Om du har ett tillstånd som ökar risken för dödfödsel, eller om du känner att fosterrörelserna minskar eller upphör, bör du kontakta din läkare eller barnmorska för att klargöra om allt är som det ska. Läkaren och barnmorskan kan lyssna efter fosterljud. Vid osäkerhet om tillståndet blir du remitterad till ultraljud, eller kardiotokografi – en undersökning som fångar upp hjärtaktiviteten hos fostret. Diagnosen bör bekräftas av två läkare.

I Sverige beräknas att 3–4 av 1 000 födslar är dödfödslar. Det vill säga totalt 440 fall per år, vilket är ett lågt antal jämfört med andra länder. Risken för dödsfall vid graviditet är störst under de sista veckorna före födseln.

Annons
Annons

Vad är anledningen?

Den vanligaste orsaken till fosterdöd är att barnet får för lite näring från moderkakan. Oftast går det inte att bevisa, men i vissa fall kan det upptäckas exempelvis vid brist på ökning av SF-måtten från blygdbenet till den övre kanten av livmodern, vilket är tecken på att det har blivit mindre fostervatten och att barnet har stannat upp i tillväxten. Ultraljud kan detektera detta tillstånd. Den gravida kvinnan rekommenderas i dessa fall att ta det lugnt och göra mer frekventa mödravårdskontroller.

För tidig avlossning av moderkakan och havandeskapsförgiftning kan i vissa fall vara orsaken. Annars är missbildningar, kromosomavvikelser, infektion, sjukdom hos modern, koagulationsstörningar, navelsträngskomplikationer och komplikationer hos tvillingar bland förklaringarna. I cirka 25 % av fallen förblir dödsorsaken okänd.

Även om riskfaktorerna ofta är okända, så finns de. Ökad risk för fosterdöd finns vid graviditeter med tillväxthämning, moder äldre än 35 år, övervikt och fetma, tidigare dödfödsel, tidigare kejsarsnitt, flerbarnsfödsel, dåliga socioekonomiska förhållanden, låg utbildning, rökning och missbruk. Koagulationsrubbningar hos modern, diabetes och högt blodtryck är också tillstånd associerade med ökad risk.

Annons
Annons

Vad händer vid dödfödsel?

Om fostret dör innan födseln, kan det födas på olika sätt. Det är oftast inte nödvändigt att förlösa fostret omedelbart, såvida du inte har en medicinsk komplikation. Ofta börjar födelsen av sig själv inom en till två veckor efter att fostret dött. Många vill föda tidigare och i Sverige är praxis att föräldraparet är med och bestämmer tidpunkten för igångsättning av födsel. De flesta dödfödslar görs vaginalt om det inte finns särskilda skäl till att göra kejsarsnitt. Du kommer att få lämplig smärtbehandling utan att värkarna hämmas. Sjukhusen försöker att erbjuda ett enkelrum på förlossningsavdelningen, och det uppmuntras att barnets far är närvarande.

Vad händer efter dödfödseln?

Föräldrar och syskon uppmanas att tillbringa tid tillsammans med det döda barnet – att de ser det och håller det. Föräldrarna uppmuntras att engagera familj och vänner i vad som hänt. Det bör tas fotografier, fot- och handavtryck av barnet, gärna också en liten hårtuss. Detta kan samlas i en minnespärm. Dödsfallet rör fler än familjen, och det kan vara lämpligt att sätta in dödsannonsen före begravningen. Föräldrarna kan också bidra med att lägga barnet i kistan, eller använda egna kläder. Oftast rekommenderas separat begravning för barnet, antingen i egen grav eller familjegrav.

Efter födelsen av ett dött barn ber läkarna ofta om tillstånd att obducera barnet och undersöka moderkakan för att avgöra vad som gick fel. Utredningen kan också innebära genetisk testning. Resultaten av dessa undersökningar kan klargöra om det finns någon risk vid framtida graviditeter och det kan ge dig ett svar på varför barnet dog.

Undersökningen av barnet efter födseln har inga konsekvenser för de planer ni har för begravningen av barnet.

Om dödfödseln beror på en genetisk sjukdom (ärftlig defekt), kan det vara lämpligt att remittera dig/er till en expert på genetik som kan ta flera prover för att kunna ge tydliga råd om riskerna vid eventuella framtida graviditeter.

Obehag och utmaningar efter födseln

Efter en dödfödsel kan du uppleva svullna bröst, depression och andra problem. Att komma över vad som har hänt både fysiskt och känslomässigt, kan vara överväldigande.

En dödfödsel är en känslomässigt smärtsam upplevelse. Du och din familj kan behöva professionell hjälp för att ta er igenom denna svåra tid.

Skuld är en vanlig reaktion. Men vet att en dödfödsel sällan, om någonsin, beror på något du gjort eller inte gjort. Det är normalt att uppleva djup sorg, ilska och förvirring. Förlusten av barnet kan vara en påfrestning för äktenskapet/ förhållandet. Även av denna anledning kan det vara bra att få professionell psykologisk hjälp.

Vad händer vid en ny graviditet?

I de flesta fall finns inga riskfaktorer för dödfödsel, det finns därför ingen ökad risk för att det ska hända igen. Ändå kommer läkare och barnmorska att följa tillväxten av barnet extra noga. Ofta blir det aktuellt med tätare kontroller. I sådana fall kan läkare välja att sjukskriva den gravida. Om du har förlorat ett barn i det förflutna, är det naturligt att vara orolig för att det kommer att hända igen. Prata om det med din läkare och barnmorska, med din familj eller med andra du kan vara förtrolig med.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons