Dödföddhet

Vad är dödföddhet?

Dödföddhet eller intrauterin fosterdöd betyder att barnet dör i magen under pågående graviditet. För att ett barn ska definieras som dödfött ska graviditeten vara minst 22 fullgångna graviditetsveckor. Om barnet dör innan dess kallas det för missfall (spontanabort på fackspråk). Som regel finns inga risker hos den gravida i förväg, och heller inga varningstecken.

I Sverige är andelen dödfödda cirka 3–4 per 1 000 förlossningar. Risken för intrauterin fosterdöd är störst under de sista veckorna av graviditeten.

När ska man söka vård?

Om man känner att fosterrörelserna minskar eller upphör bör man kontakta sin barnmorska eller förlossningsklinik för att klargöra att allt är som det ska. Barnmorskan kan lyssna efter fosterljud. Vid osäkerhet remitteras man ofta för att göra ultraljud, eller kardiotokografi (en längre registrering av barnets hjärtljud) – undersökningar som säkerställer barnets mående. 

Orsak

Den vanligaste orsaken till fosterdöd är att barnet får för lite näring från moderkakan. Det kan i en del fall upptäckas vid barnmorskekontrollerna om SF-måttet (mätning med måttband från blygdbenet till den övre kanten av livmodern) inte ökar som det ska. Ultraljud kan då visa om barnet har stannat upp i tillväxten. Den gravida rekommenderas i dessa fall att ta det lugnt och göra mer frekventa kontroller.

För tidig avlossning av moderkakan och havandeskapsförgiftning kan i vissa fall vara orsaken. Annars är missbildningar, kromosomavvikelser, infektion, kronisk sjukdom hos modern, koagulationsstörningar, navelsträngskomplikationer och komplikationer hos tvillingar bland förklaringarna. I cirka 25 procent av fallen förblir dödsorsaken okänd.

Det finns ett antal kända riskfaktorer för intrauterin fosterdöd, som att mamman är äldre än 35 år, övervikt och fetma, tidigare dödfödsel, tidigare kejsarsnitt, flerbarnsfödsel, dåliga socioekonomiska förhållanden, låg utbildning, rökning och missbruk. Även om man har en eller flera riskfaktorer är risken för den individuella kvinnan låg. Kvinnor med riskfaktorer följs ofta under graviditeten med extra kontroller hos sin barnmorska eller på specialistmödravården.

Det finns i nuläget inget enskilt test eller undersökning som kan förutsäga intrauterin fosterdöd.

Vad händer vid dödfödsel?

Om barnet dör innan förlossningen rekommenderas i de flesta fall vaginal förlossning om det inte finns särskilda skäl till att göra kejsarsnitt. Det är oftast inte nödvändigt att förlösa fostret omedelbart, såvida det inte finns medicinska risker för kvinnan att fortsätta vara gravid. Om förlossningsförloppet inte startat spontant brukar förlossningen sättas igång de närmaste dagarna efter att man konstaterat att barnet dött i magen men föräldrarna är delaktiga i beslutet om tidpunkten för igångsättning av förlossningen. 

Vad händer efter dödfödseln?

Föräldrarna, syskon och andra familjemedlemmar uppmanas att tillbringa tid tillsammans med det döda barnet – att de ser det och håller det. Föräldrarna uppmuntras att engagera familj och vänner i vad som hänt. Det bör tas fotografier, fot- och handavtryck av barnet, gärna också en liten hårtuss. Detta kan samlas i en minnespärm. Vilken typ av ceremoni man väljer för begravning av barnet utformas individuellt av föräldrarna. Oftast träffar man en kurator under tiden på sjukhuset för att få hjälp med både praktiska frågor kring föräldradagar och begravningsceremoni, men kuratorn kan också utgöra ett samtalsstöd i efterförloppet. 

Efter förlossning av ett dött barn ber läkarna ofta om tillstånd att obducera barnet och undersöka moderkakan för att försöka förstå anledningen till dödsfallet. Utredningen kan också innebära genetisk testning. Resultaten av dessa undersökningar kan klargöra om det finns någon risk vid framtida graviditeter och kan ge svar på varför barnet dog.

Om dödfödseln beror på en genetisk sjukdom (ärftlig förändring), kan det vara lämpligt att få remiss till en expert på genetik som kan ta flera prover för att kunna ge tydliga råd om riskerna vid eventuella framtida graviditeter.

Obehag och utmaningar efter förlossningen

En dödfödsel är en känslomässigt smärtsam upplevelse. Skuld är en vanlig reaktion. Man vet att en dödfödsel sällan, om någonsin, beror på något som gjorts eller inte gjorts. Det är normalt att uppleva djup sorg, ilska och förvirring. Förlusten av barnet kan vara en påfrestning för äktenskapet/förhållandet. Av denna anledning kan det vara bra att få professionell psykologisk hjälp.

Efter en dödfödsel kan man uppleva energilöshet, nedstämdhet, svullna bröst och andra problem. Att komma över vad som har hänt både fysiskt och känslomässigt kan vara överväldigande. Återbesök hos ansvarig läkare görs efter att man kommit hem för att följa upp det fysiska och psykiska måendet och man gör då också en sammanfattning av fynd i utredningen och en planering inför eventuella kommande graviditeter.

Vad händer vid en ny graviditet?

Att ha drabbats av intrauterin fosterdöd innebär en ökad risk för att det ska ske igen men det är väldigt ovanligt. Utifrån de fynd man hittat i utredningen görs en individuell planering av övervakning under graviditeten, som ofta innebär att man följer tillväxten av barnet och går på tätare kontroller. Om man har förlorat ett barn tidigare, är det naturligt att vara orolig för att det kommer att hända igen. Prata om det med din barnmorska, din familj eller med andra du kan vara förtrolig med.