Dålig kunskap om risker med sugklocka

Var sjätte förstföderska blir förlöst med sugklocka. Ändå finns inga gemensamma riktlinjer för hur instrumentet ska användas för att undvika skador på mamman och barnet. Det visar en granskning som tidningen Vårdfokus gjort.

Publicerad den: 2014-11-05
Författare: Anna-Cajsa Torkelsson, Redaktör

Annons

I vissa landsting får läkarna höra att barnet ska vara förlöst inom 15 minuter om sugklocka används – på andra håll är reglerna satta till 25 minuter. Hur många dragningar som får göras varierar också mellan 1 och 8 beroende på klinik.

– Det är märkligt med tanke på hur många förlossningar som avslutas med sugklocka. Trots detta är det otroligt lite forskat kring hur barnet mår, neonatala komplikationer och konsekvenser för mamman, säger docenten Cecilia Ekeus till Vårdfokus.

Hon forskar kring just sugklockan och har hittills upptäckt att det verkar finnas mammor och barn som löper större risk att skadas av klockan än andra. Riskerna verkar öka om barnet väger mer än fyra kilo, om mamman är kort, samt om läkaren gör många dragningar och under en lång tidsperiod. Dessutom ökar sugklockan risken för att barnet ska drabbas av hjärnblödning.

Annons
Annons

Hon vill ändå poängtera att sugklockan i de allra flesta fall är ett bra instrument som räddar liv. Men när kunskapen om hur sugklockan används är låg och riktlinjerna spretar tror hon att mammor och barn kan skadas i onödan.

Barnmorskor utbildas i att förlösa med sugklocka. Ändå är det nästan alltid läkare som utför sugklockeförsöken. Även det skulle kunna göras annorlunda, menar Cecilia Ekeus. Läkaren bör finnas som stöd i rummet men barnmorskor bör ta över ansvaret, tycker hon.

– Barnmorskan har undersökt kvinnan vid flera tillfällen, har koll på styrkan i värkarna och på hur fostret ligger i bäckenet. Jag tror också att det är lugnare för både mamman och pappan om barnmorskan som varit med under hela förlossningen även avslutar den, säger Cecilia Ekeus till Vårdfokus.

Annons
Annons

Har du blivit förlöst med sugklocka? Hur var i så fall din upplevelse? Kommentera gärna direkt under artikeln.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • n
    Anna 2014-11-5 18:46 (5 år sen)

    Sista graviditeten slutade med klocka som sattes av barnmorska. Hon berättade för oss att hon var utbildad i hantering vid katatrofförlossning och hade utbildning och erfarenhet av att arbeta med sugklocka.

    Jag kände mig helt trygg med henne.

    Barnet vägde 4.5 kg. Han hade inga märken eller toppighet av klockkan och jag hade inga problem efter heller

  • Avatar 2014-11-5 20:00 (5 år sen)

    För 52 år sedan förlöstes jag, efter 48 timmars försök att få ut mig "normalt", med sugklocka. Tyvärr har min mor afasi så det är svårt att idag fråga något. Hela min uppväxt (med ADHD) fick jag höra att min besvärliga personlighet berodde på förlossningen som skulle gett en MBD som det kallades då. Jag utvecklades (invecklades) tidigt och har alltid ansetts vara begåvad, har studerat 10 år på universitet med mkt lyckade resultat. Jag vet inte om jag tror att det går att generellt säga konsekvenser av en förlossning, den psykosociala faktorn under uppväxten glöms ibland bort.

  • Avatar DM 2014-11-5 21:19 (5 år sen)

    Det var en mardröm. Jag sprack mycket grad 3, de fick sy mig 18 stygn. Jag är inte återställd ens idag trotts 7 år efter förlossning . Jag är mycket missnöjd på vården.

  • Avatar Cia 2014-11-5 22:36 (5 år sen)

    Mitt första barn blev till slut utplockad med sugklocka! Jag var evigt tacksam för det eftersom jag efter 14 timmars ihärdiga värkar var helt slut och egentligen önskade mig bort....
    Min dotter var inte tilltygad i huvudformen, men hon hade svalt fostervatten med avföring i, och var rosslig då hon kom ut! Dessutom bröt hon nyckebenet i samband med förlossningen! Det blev kuvös ett tag!
    Jag var helt förstörd både psykiskt och fysiskt! Kände mig under minst 4 månaders tid avdomnad i underlivet och led av kraftig inkontinens. Detta kom sig av sugklockans verkningar!
    Men det kanske trots allt är bra att barnmorskor får använda sugklockor när det behövs!

  • Avatar Siv Holmgren 2014-11-6 19:27 (5 år sen)

    Jag blev förlöst med sugklocka år 1955.
    Då sattes en sugklocka in och en lång stång med tre kilo längst ut på stången. Detta låg jag med c:a 24 timmar. Barnmorskan försökte dra ut barnet då lossnade sugklockan och hon satte snabbt in sugklockan igen och försvann så fort hon kunde. Till slut började läkarna prata om kejsarsnitt men barnet satt fast i födelsekanalen. Barnet kom ut så småningom och det visade sig att hårbotten hade lossnat när sugklockan drogs ut. De fick sy fast huden . Läkaren sa till mig att barnet kanske inte skulle få något hår på den skadade huden.
    Barnet fick hår och ett stort ärr som ej fanns hår på.
    Vi fick ligga kvar en månad på sjukhuset för att både jag och mitt barn var mycket medtagna. Hade detta hänt idag skulle jag stämt sjukhuset.
    Siv

  • Avatar Vilseledd 2014-11-17 20:09 (5 år sen)

    Man litar på sin barnmorska och doktor när man är förstföderska men det skall man inte göra. Fick ryggmärgsbedövning som gav sämre värkar vilket ledde till sugklocka som lossnade och sattes på igen. Efter födseln sade min man att barnet krampade men ingen av den utbildade personalen såg vad han såg och vi var ju helt slut... Dygnet efter visade det sig att vår baby fått en stoke och hela livet blev nattsvart. Jag grät och har ångest ett helt år och att vara mammaledig var det värsta jag varit med om. En dålig händelse ledde till nästa dåliga händelse så fler barn blev det aldrig. Det är jag fortfarande ledsen, arg och förbannad för men ingen tog någonsin på sig ansvaret.

  • Avatar Cathrine 2014-11-19 21:05 (5 år sen)

    Jag förlöstes med sugklocka när vi fick vårt första barn för 12 år sen. Den lossnade en gång så läkaren for in i väggen bakom. Vid andra försöket gick det bättre, men jag sprack ganska mycket -förlorade mycket blod och fick sys länge både ute och inne. Min man blev mycket chockad och hade svårt att komma över det! Men vår dotter mår bra idag.

  • Avatar Anna 2015-01-6 14:17 (5 år sen)

    Jag förlöstes med sugklocka för ca 2,5 år sedan. Före förlossningen var denna en av mina stora farhågor. När fosterljuden försämrades drastiskt och personalen beslutade om sugklocka vet jag att jag skrek "Nej, nej, nej"! Jag fick då prova att krysta men detta gav ingenting. Efter några försök sattes sugklockan ändå och vår lilla tjej var ute på tre drag. Det blev ett väldigt snabbt avslut på förlossningen och jag var chockad när vårt barn lades på mitt bröst. Spontant där och då så tänkte jag att detta skulle ta lång tid att bearbeta, men bara några timmar senare så kändes allt ok. Jag sprack inget alls utan fick bara några små bristningar som syddes med enstaka stygn. Vår dotter fick ett stort, något förhöjt blåmärke på hjässan där sugklockan suttit, men vad jag kan minnas var denna borta redan efter två dagar.
    Så här i efterhand känner jag bara tacksamhet och beundran inför personalen som var med. I mina ögon gjorde de precis det dom skulle för de visste att vår lilla bebis behövde komma ut snabbt!

  • Avatar Sabina 2015-07-19 20:54 (4 år sen)

    Mitt barn kom med ett drag på sugklockan och jag sprack nästan så mycket som det går. Läkare kom in, meddelade om beslutet och sedan gjordes det. Är inte nöjd med hur det gick, men är nöjd att hon kom ut och mådde bra. Hon hade knappt ett märke efteråt, men det är ju inte så konstigt om hon bara kom ut i ett drag.

  • Avatar Julia 2016-12-20 22:36 (3 år sen)

    Mitt andra barn förlöstes med sugklocka. Jag fick en tredjegradens sfinxerruptur och blev så svullen efter att jag var tvungen att tömmas på urin med kateter i 2 dagar efteråt. De (barnläkaren) var förvånade att det inte syndes mer på barnets skalle (huvudet va runt och fint istället för konformat som det tydligen kan tendera att bli) än vad det gjorde.

    Läkaren sydde ihop min ruptur jätte fint och har inga jätte tydliga tecken/qmärken på det som hände, och för övrigt inga men.

    Det jag reagerat på är att han än idag (fyller 2 om en månad) fortfarande har kvar en liten grop i huvudet från skalpelektroden som de fäste för att mäta hans puls. De höll på att inte få loss den, jag vet inte om det är elektroden i sig som orsakade detta eller om det beror på att sugklockan fästes över hjässan.

    Är otroligt tacksam att det finns och att det gick relativt bra med oss bägge, dock kan det nog behövas se över mer på.


Annons
Annons
Annons