Diabetes och njurskada
20 till 50 procent av alla patienter med diabetes utvecklar njurskador. I början ger njurskador inte några symtom men vid försämring kan det uppstå ett flertal symtom. Behandlingen syftar till att förebygga allvarlig njursvikt.
Diabetes och njurskada
Kronisk njursjukdom är ett stort folkhälsoproblemen i världen. På fackspråk kallar man njurskador till följd av diabetes för diabetesnefropati. Njurskadorna kan visas på två olika sätt: njurarna släpper igenom proteiner och/eller njurarnas rensande förmåga minskar.
Tillståndet drabbar med tiden cirka 20 till 50 procent av alla med diabetes. Förutom njurskadorna drabbas många med njurskador på grund av diabetes av sjukdomar i hjärta eller kärl.
Symtom
Tillståndet brukar, åtminstone i början, inte ge några besvär. Många personer med typ 1-diabetes som får njurskador på grund av diabetes har även skador på näthinnan (retinopati), och högt blodtryck förekommer.
Om njurfunktionen har försämrat avsevärt kan det uppstå en ansamling av ämnen i kroppen vilket kan ge olika besvär, såsom klåda och trötthet. Sådana tecken på allvarlig kronisk njursvikt kommer ofta sent i förloppet. I slutstadiet behövs ofta dialysbehandling, en process där blodet renas med hjälp av en maskin.
Orsak
Utvecklingen av njurskador vid diabetes är komplex och är ett resultat av olika faktorer i samverkan. Förutom höga blodsockernivåer ökar ärftlighet för njurskador vid diabetes, högt blodtryck, övervikt, rökning, höga blodfetter och hög ålder risken för att få sjukdomen.
Njurskador karakteriseras av att njurarnas rensande förmåga minskar. Det märks genom att nivåer av vissa ämnen i blodet blir högre. Inom vården mäts ofta ämnet kreatinin som nästan uteslutande rensas via njurarna. Om nivåerna av kreatinin är höga talar det för att njurarnas rensande förmåga har minskat. Med hjälp av en matematisk formel kan man uppskatta njurfunktionen, baserad på nivån av kreatinin i blodet.
Ett annat kännetecken vid njurskada är att det finns mer proteiner i urinen. I vanliga fall hamnar bara en liten andel av proteinerna som finns i blodbanan i urinen som vi kissar ut. Men vid njurskador kan den andelen öka vilket man kan mäta med hjälp av ett urinprov.
Personer med typ 1-diabetes har sällan njurskador när diagnosen ställs, det tar vanligen minst fem år innan njurskador uppstår. Hos personer med typ 2-diabetes kan njurskadorna redan uppstå vid diagnos.
Diagnos
Eftersom det är så pass vanligt att personer med diabetes får njurskador är det viktigt att åtminstone en gång per år ta blod- och urinprov för att se om njurarnas rensande förmåga har minskat och att det inte finns för mycket proteiner i urinen.
Urinprovet tas på morgonen, efter att man har vaknat. Diagnosen ställs genom påvisning av proteinet albumin i urinen. Ofta används ett mått som beräknar förhållandet mellan proteinet albumin och kreatinin. I normala fall ligger förhållandet mellan dessa under 3. Ligger det över 3 så talar man om måttlig ökning av albumin i urinen eller mikroalbuminuri. Ligger det över 30 talar man om en kraftig ökning av albumin i urinen, så kallad albuminuri eller makroalbuminuri.
Utöver urinprov tar man ofta blodprover för att mäta blodsocker, långtidsblodsocker (HbA1c) och kolesterol, eftersom sådana faktorer ger en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Det är också viktigt att kartlägga faktorer såsom rökning, vikt, fysisk aktivitet och alkoholintag.
Behandling av diabetes med njurskada
En mycket central del av behandlingen utgörs av intensiv behandling av blodsockervärden. Utöver det är det viktigt att få ett bra blodtryck vilket ibland kräver behandling med tabletter. Höga blodfetter kan behandlas med kostförändringar och blodfettsänkande tabletter. Rökstopp och viktnedgång vid övervikt är andra viktiga behandlingsmetoder.
Genom ovanstående behandling kan man minska risken för att utveckla allvarlig njursvikt och minskar man risken för att insjukna i hjärt-kärlsjukdom.
Prognos
Det finns ingen behandling som gör att njurskadorna försvinner helt eller som förhindrar att njurfunktionen försämras. Däremot kan rätt behandling minska försämringstakten och minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Det i sin tur förbättrar lisvkvaliteten och gör att personer med diabetes och njursjukdom slipper behöva dialys i framtiden. Risken för hjärt-kärlsjukdomar såsom hjärtinfarkt och stroke minskar avsevärt med behandling.
