Fakta | Diabetes

Charcotfot

Charcotfot är en sällsynt senkomplikation till typ 1- och typ 2-diabetes. Onormala frakturer och ledskador i fötterna är karakteristiskt för tillståndet.

Uppdaterad den: 2012-12-22
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är Charcotfot?

Charcotfot är en sällsynt skada och deformitet som uppstår i foten eller vristen som en senkomplikation hos patienter med diabetes typ 1 eller typ 2. Tillståndet uppstår till följd av långvarig och otillfredsställande diabeteskontroll, vilket leder till nervskador i foten och senare deformitet i fotskelettet. Tillståndet karakteriseras av onormala stressfrakturer och urledglidningar, vilket kan leda till deformitet vid sen eller utebliven behandling.

Beteckningen Charcotfot används både för det akuta tillståndet och den kroniskt deformerade foten. Tillståndet har fått sitt namn av Jean-Martin Charcot (1825–1893) som beskrev tillståndet i detalj och nämnde möjliga sjukdomsmekanismer.

Enligt utländska studier har tillståndet en förekomst på 0,2–0,3 % hos patienter med diabetes och förekommer hos upp till 13 % hos patienter med diabetesneuropati.

Annons
Annons

Orsak

Diabetes är den vanligaste orsaken till Charcotfot (andra orsaker är oftast neurosyfilis eller lepra). Slutstadiet för en fot med Charcots ledskador är ett tillstånd där fotens normala anatomi har förändrats. Tillståndet utvecklas under flera månader och år och har vanligtvis en förhållandevis akut debut. Många faktorer spelar in för utvecklingen av tillståndet.

Neuropatin, som betyder nervskada, leder till att foten får nedsatt känsel och blir instabil vilket kan orsaka stressfrakturer på grund av att benet blir kalkfattigt och skört. Det är tänkbart att också en störd mikrocirkulation bidrar.

Den neuropatiska foten präglas av stela leder, förkortade senor, utstående skelettdelar och förkortad akillessena. En onormal tryckfördelning under foten vid gång gör att fotens skelett utsätts för större belastning, vilket ökar risken för stressfrakturer. Om skadorna inte behandlas förvärras de och sprider sig till närliggande leder så att fotens skelett blir instabilt och sjunker ihop.

Annons
Annons

Akut och kronisk Charcotfot

Man skiljer mellan akut Charcotfot och det kroniska tillståndet.

Vid akut Charcotfot kan symtom uppstå i samband med aktiviteter som belastar foten extra mycket, till exempel vid ovanligt långa promenader. Tillståndet kan även uppstå när fotskelettet är försvagat på grund av immobilisering, det vill säga när det är orörligt (gipsat/lindat), till exempel i samband med vristfraktur eller fotkirurgi. Akut Charcotfot yttrar sig genom ensidig svullnad, värme och eventuell rodnad. Det kan förekomma symtom som molande värk och känsla av instabilitet, men i regel gör det inte ont (eftersom neuropatin innebär nedsatt känsel och smärtupplevelse). Vanligtvis förekommer få symtom. Det går ofta en till tre månader från de första symtomen till dess att diagnosen ställs, och det finns risk för att man utvecklar en fotdeformitet under denna tid.

Vid kronisk Charcotfot är symtomen ganska lindriga i början av sjukdomsförloppet. Ofta fortsätter belastningen av foten därför i oförändrad form vilket med tiden leder till kollaps av ben i foten, instabilitet, deformitet, ytterligare svullnad och eventuell utveckling av fotsår.

Diagnos

Diagnosen baseras på tidigare sjukdomshistoria och fynd vid läkarundersökningen. Typiska fynd är en diffus svullnad i den ena foten, eventuellt även i vristen, och en förhöjd hudtemperatur på minst 2 °C jämfört med den andra foten. På undersidan av foten har fotvalvets normala välvning försvunnit (plattfot) och foten kan i vissa fall få en lätt utåtbuktande fotsula (gungfot), ungefär som på en gungstol.

På grund av fotens förändrade form får man en onormal tryckfördelning under foten (ökat tryck på framfoten). I kombination med neuropati leder detta till liktornar (så kallad callusbildning) och ökad förekomst av fotsår.

Röntgenbilder som tas tidigt under sjukdomsförloppet är normala, och denna undersökning kan inte användas för att bekräfta Charcotfot. Andra aktuella undersökningar kan vara skintigrafi eller magnetkamera.

Behandling

Charcotfot är ett sällsynt tillstånd. Av denna anledning och på grund av att diagnostiken och behandlingen är komplex, hanteras fallen med Charcotfot centraliserat. Patienten hanteras i regel av ett team med en diabetolog/endokrinolog, ortoped, klinisk fysiolog, fotvårdsterapeut, ortopedingenjör och gipstekniker. Målet med behandlingen är att uppnå läkning så fort som möjligt med minsta möjliga deformitet samt att patienten får lämpliga skor.

Om en läkare misstänker Charcotfot ska patienten omedelbart få avlastning med hjälp av gips eller en "behandlingsstövel" (walkerortos). Även om röntgenundersökningen är negativ bör avlastningen fortsätta tills andra undersökningar har gjorts.

Konservativ behandling

Avlastning

Avlastning är primärbehandlingen. Gipsbehandling har tidigare ansetts vara gyllene standard, men gips är resurskrävande eftersom det måste bytas varje vecka för att reducera risken för gipsframkallade tryckskador. Idag föredras andra former av avlastande bandage, som så kallad walkerortos (behandlingsstövel eller -sandaler särskilt avsedd för Charcotfot). Otillräckliga resultat beror i regel på att man inte följer behandlingsinstruktionerna.

Det mest idealiska är att vara helt stilla, men det är opraktiskt och leder ofta till viktökning. Man kan använda krycka/käpp inomhus, och kan motionera på motionscykel eller eventuellt cykla utomhus. Det råder ingen generell enighet angående hur länge immobiliseringen av foten bör vara, men rekommendationen är minst tre månader och tills svullnaden är borta och temperaturen är normal. Efter detta kan man försiktigt börja med rörelse och viss viktbelastning, fortfarande med ordentliga inlägg i ortosen som ger stöd för fotvalvet. En del patienter får återfall och måste immobiliseras igen.

Efter avslutad avlastning genomförs en gradvis övergång till specialanpassade skor. Under de sista månaderna av avlastningsperioden brukar man ta mått för specialskor. Anpassningen bör gälla båda fötterna.

Läkemedel har ingen självklar plats i behandlingen.

Kirurgi

Kroniska sår under mittfoten som orsakas av benutskott och som inte läker under avlastning kan behandlas genom att kirurgiskt ta bort benutväxten. Det är också möjligt att återställa fotvalvet genom att operera bort benvävnad.

Vid förändringar i vristen kan man ha utvecklat en kroniskt instabil vrist, vilket i värsta fall kan göra att det uppstår större felställningar som leder till trycksår och beninflammation. Om tillståndet inte kan kontrolleras med hjälp av yttre hjälpmedel kan det vara nödvändigt att fixera leden via en operation.

Kirurgiska ingrepp utförs sällan, är svåra, tar tid och bör endast utföras på särskilda avdelningar.

Prognos

Patienterna med Charcotfot har ofta en rad andra sjukdomar utöver diabetes. Riskfaktorer som kan påverkas – till exempel högt blodtryck, högt kolesterol, rökning, övervikt – kräver intensiv medicinsk behandling och kontroll.

Livslång uppföljning av patienter med Charcotfot är obligatorisk, i regel hos fotvårdsterapeut.


Annons
Annons
Annons