Hyperosmolär hyperglykemi
Vad är hyperosmolär hyperglykemi?
Tillståndet är inte ovanligt, och det händer att det uppstår hos barn.Hyperosmolär hyperglykemi är ett livshotande akuttillstånd som förekommer i alla åldersgrupper, men oftast hos äldre patienter med typ 2-diabetes. Hyperosmolär innebär att det är ett tillstånd med mycket socker (glukos) i blodet som drar ut vätska och elektrolyter (metalljoner, till exempel natrium och kalium) ur cellerna och ut genom njurarna, det vill säga som leder till ökad vätskeutsöndring i njurarna. Hyperglykemi betyder högt blodsocker. Kännetecknen för ett hyperosmolärt hyperglykemiskt tillstånd är uttalad uttorkning (dehydrering), mycket högt blodsocker (över 30, hyperglykemi) men utan att blodet blir surt (acidos, som vid det besläktade tillståndet diabetesketoacidos).
Symtom och tecken
Vanligtvis rör det sig om äldre patienter med odiagnostiserad diabetes eller typ 2-diabetes som behandlas med särskild kost och/eller blodsockersänkande tabletter. Ofta tar patienten andra läkemedel som förvärrar problemet, till exempel ett vattendrivande läkemedel. Många av de här patienterna bor ensamma eller på vårdhem där de inte kan förmedla sina behov till personalen på grund av andra sjukdomar, ålderssvaghet eller nedsatt medvetandegrad. Utöver en eller flera utlösande faktorer (se ovan) föreligger det ofta svaghet, synrubbningar eller benkramper. Illamående och kräkningar kan förekomma, men detta är mycket mer sällsynt än vid diabetesketoacidos. Vid långt framskridet tillstånd utvecklar patienten tecken på dåsighet, förvirring, halvsidig förlamning som kan misstolkas som stroke, kramper eller koma.
Den sjuka är i regel betydligt uttorkad. Om man kniper i huden kommer hudvecket som uppstår att stå kvar och hålla formen när man släpper. Munslemhinnan är torr, ögonen är mjuka och insjunkna, armar och ben är kalla och pulsen är ofta snabb. Ofta har patienten lätt feber. Medvetandet kan vara nedsatt beroende på hur uttalat tillståndet är, det kan variera från att patienten är helt klar till att patienten är desorienterad eller komatös. Kramper förekommer hos 25 %.
Orsak
Ett högt blodsocker medför att en del av sockret utsöndras via urinen. Vätska följer med sockret ut och detta leder till ökade urinmängder. Kroppen tappar kontrollen över tillståndet och blodsockret fortsätter att stiga, samtidigt som kroppen tappas på stora mängder vätska via urinen.
De vanligaste orsakerna till att tillståndet uppstår är dålig diabetesbehandling eller att sjukdomen precis har debuterat och diagnosen ännu inte har ställts. En underliggande infektion, biverkningar av läkemedel, okontrollerat alkoholmissbruk eller annan samtidig sjukdom kan också utlösa tillståndet. Den vanligaste förklaringen är en infektion (cirka 60 %), till exempel lunginflammation.
Diagnos
Anamnesen och fynden vid läkarundersökningen ger stark misstanke om tillståndet. Blodprover som visar mycket högt blodsocker, elektrolytrubbningar, ingen påfallande surhet i blodet, bekräftar diagnosen.
Behandling
Behandlingen är krävande. Målet är att återställa vätskebalansen och korrigera elektrolytrubbningarna, normalisera blodsockret och få kontroll över den utlösande orsaken.
Behandlingen av hyperosmolär hyperglykemi består av fem huvudåtgärder:
- Intensiv vätsketillförsel direkt i blodet.
- Tillförsel av elektrolyter som kroppen har brist på.
- Tillförsel av insulin direkt i blodet.
- Diagnostik och behandling av utlösande och samtidigt förekommande problem.
- Profylax.
Patienten ska som regel övervakas på en intensivvårdsavdelning om han eller hon visar tecken på hjärtproblem, har andningssvårigheter, akuta magbesvär eller ett kraftigt nedsatt allmäntillstånd. Barn får i stort sett samma behandling som vuxna.
Prognos
Dödligheten vid hyperosmolär hyperglykemi varierar från 10-50 %. Men en stor del av förklaringen till den höga dödligheten beror på att det ofta handlar om äldre människor med andra, samtidiga allvarliga sjukdomar. Hög ålder, hög grad av uttorkning, hjärtsvikt, underliggande utlösande sjukdom och uttalad grad av medvetslöshet är tecken på att tillståndet är livshotande.