Urinblåsecancer

Vad är urinblåsecancer?

Urinen bildas i njurarna och rinner sedan ner i urinblåsan via urinledarna. Urinblåsan samlar urinen så att man själv kan bestämma när man vill göra sig av med den. Behovet att kissa styrs från hjärnan och utlöses vanligtvis när det är cirka 200 ml urin i blåsan. När man kissar öppnas slutningsmuskeln i blåsan, samtidigt som muskeln som omsluter blåsan (detrusormuskeln) drar ihop sig. Detta pressar urinen ut genom urinröret.

Cancer är okontrollerad växt av celler. När sådan växt finns i urinblåsan kallas det för urinblåsecancer. Cancercellerna kommer i cirka 90 procent av fallen från det ytliga lagret i blåsslemhinnan. Ibland växer cancercellerna in i muskellagret detta kallas för muskelinfiltrerande cancer.

Vid de flesta cancertyper finns risk för spridning. Ju djupare cancern växer, desto större är risken för spridning. Om blåscancern sprider sig, drabbas i regel först lymfkörtlarna i bäckenhålan. Om den sprider sig vidare är det lever och lungor som är mest utsatta.

I Sverige insjuknar årligen cirka 2 800 personer i urinblåsecancer. Av dessa är 75 procent män. Medianåldern vid insjuknande i Sverige är 73 år.

Symtom

Blod i urinen är vanligen det första tecknet på urinblåsecancer. Problemet är att det i tidig fas ofta är så lite blod att det inte syns med blotta ögat. Om man ser blod i urinen ska det betraktas som symtom på urinblåsecancer tills motsatsen är bevisad. Man ska alltså ta kontakt med läkare och få det undersökt.

Sjukdomen kan också visa sig som en urinvägsinfektion. Vissa upplever att de måste kissa ofta, smärta över blåsan och/eller att det svider när de kissar. Hos andra ger denna cancertyp symtom först när den har spritt sig till andra organ.

Orsak

De flesta vet att rökning ger ökad risk för lungcancer, men att rökning är den faktor som har störst betydelse för utveckling av urinblåsecancer är inte lika känt. Bland dem som utvecklar blåscancer har cirka en tredjedel rökt, och risken för sjukdomen ökar ju mer man röker. Blåscancer är också vanligare hos personer som har varit utsatta för vissa kemiska ämnen. Speciellt utsatta är personer som arbetar inom kol-, metall, färg- och gummiindustri samt frisörer, målare och brandmän. Cancerbehandling som strålning mot bäckenområdet är en annan faktor som kan öka risken att få urinblåsecancer. 

Diagnos

Om blod upptäcks i urinen hos personer som är ≥50 år skickas remiss direkt enligt så kallat Standardiserat vårdförlopp för vidare undersökning. Då görs ofta datortomografiundersökning (DT) av urinvägarna och cystoskopi. Om blod upptäcks i urinen hos personer som är <50 år är risken för cancer lägre, och innan eventuell remiss skickas enligt Standardiserat vårdförlopp görs ofta en utredning på vårdcentralen som kan innefatta bland annat urinprover och blodprover.

Cystokopi

Vid cystoskopi får man först bedövningsgel i urinröret. Därefter förs ett tunt rör in genom urinröret för att undersöka insidan av urinblåsan. Ofta måste man ta vävnadsprover (biopsier) från blåsans insidan för mikroskopisk undersökning. Biopsitagningen sker under full narkos eller ryggmärgsbedövning. I vissa fall tas tumörvävnad bort redan under cystoskopin.

DT-undersökning av urinvägarna med kontrast

Detta är en bildundersökning då kontrast först sprutas in i blodet. Kort därefter hamnar kontrastmedlet i urinen och då tas bilder. Kontrastmedlet gör det möjligt att se eventuella tumörer i urinvägarna och kan även visa eventuell spridning av tumören i närliggande organ.

Växt och spridning

En tumör av cancerceller kan, i motsats till godartade tumörer, växa tvärs igenom de naturliga gränserna mellan kroppens organ och vävnadstyper. Därför kan också närliggande organ bli skadade och förstörda när cancertumören växer. Dessutom kan cancer också sprida sig till helt andra delar av kroppen. Detta sker genom att cancercellerna tränger igenom väggen till blod- eller lymfkärl. De förs då med vätskan i ådrorna, fäster sig i frisk vävnad och börjar växa där genom celldelning. Så uppstår metastaser, som växer vidare och som kan göra större skada än den ursprungliga tumören.

Ytliga tumörer kan oftast behandlas effektivt. Sådana tumörer växer i, eller lite innanför, urinblåsans slemhinna.

Tumörer som växer genom blåsväggen är som regel mer komplicerade att behandla och kräver mer omfattande behandling. Då är också risken större att behandlingen och komplikationer av behandlingen ger sänkt livskvalitet.

Behandling

Behandlingen av urinblåsecancer avgörs av flera faktorer; tumörens eventuella genomväxt, spridning, patientens hälsa och egna önskemål. Behandlingsmöjligheterna är många, och vilken form av behandling som passar bäst kommer man fram till tillsammans med sin behandlande läkare.

Förlopp och prognos

Majoriteten av dem som utvecklar urinblåsecancer har mycket goda möjligheter till läkning. Personer med ytlig blåscancer har en 5-årsöverlevnad på 80 procent. Dessvärre finns dock risk att sjukdomen kommer tillbaka. Regelbundna kontroller efter behandling är därför viktigt för att upptäcka eventuell återkommande sjukdom och därmed möjlighet till tidig behandling.är detta en cancerform man har god kontroll över. 

Bland dem som har metastaserad urinblåsecancer är prognosen betydligt sämre. Medianöverlevnaden har med modern behandling dock förbättrats från tidigare cirka 4–6 månader till cirka 16 månader.

Många har endast märkt lite av sjukdomen när den upptäcks, och avsaknaden av symtom kan göra det svår att acceptera följderna av nödvändiga ingrepp. Särskilt de som fått urinblåsan borttagen har en omställningsprocess framför sig.