När den sjuka dör

De flesta som dör av en obotlig cancersjukdom försvagas gradvis. De anhöriga undrar ofta hur de kan se att döden närmar sig. Vilka symtom eller tecken bör man vara uppmärksamma på så att man är förberedd när döden kommer?

Döden ger tecken

Allvarligt cancersjuka dör sällan plötsligt eller överraskande. De som är runt den sjuka ser oftast tecken på att slutet närmar sig. Tecknen kan vara:

• Ökat sömnbehov.
• Den sjuka ger få signaler tillbaka till omgivningen.
• Den sjuka blir blå om läppar, händer och fötter.
• Andningen förändras. Den växlar mellan djup och snabb, för att därefter bli ytlig och långsam med längre pauser (10–30 sekunder) mellan varje gång den sjuka drar efter andan.

Den sjuka har inte tillräcklig kraft att hosta upp slem. Därför rosslar det ibland i den sjukas bröst och svalg. Det kallas ofta dödsrossling, men är inte ett uttryck för att den döende kämpar mot döden. Man kan minska rosslandet genom att vända den sjuka från sida till sida, och god munhygien. Det finns medicin som kan lindra besvären. Det kan bedömas av läkaren och sjuksköterskan, och de kan ge råd om effektiv behandling.

Döende hör

Den sjuka behåller sina sinnen, även om vissa försvagas, ända till dess att döden inträder. Det är i synnerhet viktigt att tänka på att hörseln vanligtvis fungerar.

Efter döden

Strax efter dödsögonblicket blir alla musklerna i den dödas kropp slappa. Ansiktsdragen slätas ut, ögonen blir matta och pupillerna vidgas. Avgång av urin och avföring kan ske strax efter döden på grund av muskelavslappning. Likstelhet inträder efter några timmar. Det är därför viktigt att inte vänta för länge med att klä på den döda. Ibland får vissa blålila dödsfläckar. När de sjuka dör ska en läkare komma hem och konstatera dödsfallet och skriva ut en dödsattest.

Vem tar hand om den döda?

När den sjuka dör hemma är det som regel ett väntat dödsfall och det är ingenting som är bråttom. Det är gott om tid. Ofta har den sjuka och de anhöriga redan tidigt talat om vad som ska ske och hur. Den sjuka hade kanske särskilda önskemål, och då är det bra för de anhöriga att få uppfylla dessa.

Den döda kan tas om hand av enbart de anhöriga, eller av de anhöriga tillsammans med hemtjänsten eller sjuksköterskan och/eller personer från begravningsbyrån. Många väljer att ta hand om den döda själv, eventuellt tillsammans med sjuksköterskan. Det är främst ett sätt att visa respekt för den döda. För anhöriga upplevs det som en kärlekshandling. Vårdpersonal uppmanar anhöriga att vara med och göra i ordning den döda, eftersom det ofta är en stor hjälp i sorgearbetet. Barn och ungdomar är också anhöriga och de kan också gärna vara med. Vissa vill kamma håret, andra vill ordna med blommor och så vidare. Det viktigaste är att de som behöver delta får göra det.

Göra i ordning den döda

Det finns inga regler för hur den döda ska göras i ordning. Nedan följer några praktiska förslag:

• Kroppen tvättas efter behov.
• Naglarna klipps, håret kammas, munnen rengörs, personen rakas och eventuella tandproteser sätts in.
• Om hakan faller ned lägger man en kudde eller liknande under hakan.
• Om ögonen är svåra att stänga kan man lägga blöta bomullstussar på ögonlocken i några timmar.
• Det är normalt att det kommer upp luft när man vänder på den döda.
• Om det läcker från ändtarm och/eller skötet kan dessa sättas igen (tamponeras) med bomull.
• Den döda kanske hade egna önskemål om vilka kläder han eller hon vill ha på sig i kistan. Om inte kan de anhöriga välja vilka kläder den döda ska kläs i, antingen privata kläder eller en skjorta från begravningsbyrån.
• Den döda kan läggas i kistan hemma.

Före begravningen/bisättningen

Den döda kan vara kvar i hemmet ett tag, men förs sedan ofta till ett bårhus. Ofta är det bostadens storlek och årstiden som avgör hur länge den döda kan vara kvar i hemmet. Den döda bör ligga i ett luftigt rum. Om det inte är alltför varmt ute är lukten inget problem.

Begravningsbyrå

Man måste inte använda sig av en begravningsbyrå. Vissa vill ordna allt själva, andra vill ha hjälp med vissa saker. Det bestämmer de anhöriga själva.