Fakta | Cancer

Mamma eller pappa har cancer


Uppdaterad den: 2013-02-12
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Det innebär ofta stora förändringar i ett barns liv om mamma eller pappa blir allvarligt sjuk. Även om barn leker och är glada emellanåt ska man inte tro att det tråkiga är glömt. Sjukdomsperioden är en tid med mycket ångest och oro för barn, oavsett om de är stora eller små.

Det är lätt att undervärdera barns observationsförmåga, ofta uppfattar de mycket mer än vi tror. Det är därför det är så viktigt att prata med barnen om mammas eller pappas sjukdom, och förklara vad som sker, och vad detta innebär för barnet. Annars kan fantasin börja arbeta på egen hand, och skapa föreställningar som kan vara tyngre att leva med än verkligheten.

Men vad ska man berätta, hur ska man lägga orden, och när är den bästa tidpunkten?

Annons
Annons

Det finns dessvärre inget allmängiltigt svar. Den här informationen berättar lite om hur barn upplever situationen, och ger råd om hur vuxna kan vara till stöd. Vi hoppas detta är till nytta för föräldrar, närstående, lärare, vårdpersonal och andra som kommer i kontakt med dessa barn.

När ska man berätta för barnet?

Föräldrar har ofta starka tvivel om de bör berätta att mamma eller pappa har cancer, de vill ogärna göra barnen rädda och oroliga för framtiden. Det är dock viktigt att familjen får prata om den nya situationen. Det är svårt att dölja för barn att något är fel. De märker att mamma och pappa är oroliga, och får de inte veta varför, får fantasin fritt spelrum. Den är ofta värre än verkligheten, och resultatet är otrygghet och en inre känsla av isolering hos barnen.

Ett viktigt skäl att prata öppet med barnen är att det ofta är svårt för dem att bedöma det de ser. Det är inte så lätt att förstå att en som verkar frisk faktiskt är allvarligt sjuk, eller att en mamma som är inlagd för en större operation, ska återhämta sig och snart vara hemma igen. Genom att svara öppet på frågor kan vuxna hjälpa barn att bättre förstå situationen, och därmed spara dem mycket onödig ångest.

Annons
Annons

Det finns inget facit på när och hur man ska berätta för ett barn att mamma eller pappa har en allvarlig sjukdom. Ofta skjuter föräldrarna upp det. Väntar de för länge riskerar de dock att barnen hör det från andra – eller att de själva märker att någonting är fel och går ensamma med sin oro. Barn har ofta en överraskande bra iakttagelseförmåga.

Hur mycket ska barnet veta?

De flesta vuxna är osäkra på hur de ska berätta om sjukdomen på bästa tänkbara sätt. Innan föräldrarna pratar med barnet är det viktigt att de är eniga om vad de vill berätta och hur, så att barnet får samma förklaring från båda.

Som vuxen måste man också ta hänsyn till barn inte klarar av att ta in all information om sjukdom, behandling och konsekvenser för familjen på en gång. Det bästa är därför att informera dem i små portioner.

Barn en har överraskande stor förmåga att själv tackla mycket dramatiska och sorgliga nyheter. Det avgörande är att de är tillsammans med omsorgsfulla och kärleksfulla vuxna; någon som tar sig tid att prata, och inte minst att lyssna, så att barnet får möjlighet att ge uttryck för sin osäkerhet och oro.

När barnet har upplevt hur sjukdomen påverkar vardagen vill de gärna prata om det; om varför mamma är trött, varför hon tappar håret, eller varför pappa är så allvarlig. Barn godtar att de inte alltid kan få svar på alla sina frågor. Det viktigaste för dem är ett öppet och tillitsfullt förhållande till de vuxna, så att de kan fråga om allt och visa sina känslor – både när de är glada och när de är ledsna.

I de fall det rör sig om en livshotande sjukdom, är det bäst att berätta för barnet att det inte är säkert att mamma eller pappa blir bättre, även om läkarna gör allt de kan för att hjälpa. Man bör inte ge barnet falska förhoppningar, även om det i ögonblicket kan vara frestande att minska oron.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons