Livmoderkroppscancer

Livmoderkroppscancer är den femte vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige och drabbar drygt 1 300 svenskor per år, främst efter övergångsåldern. De flesta blir botade, men årligen dör drygt 300 svenskor per år i sjukdomen.

Symtom på livmoderkroppscancer

Ökade eller oregelbundna blödningar i samband med klimakteriet (övergångsåldern) är mycket vanligt, men kan vara tecken på livmoderkroppscancer. Blödning efter att menstruationerna upphört efter övergångsåldern leder också till misstankar om cancer (om det inte rör sig om en planerad bortfallsblödning under hormonell behandling mot klimakteriesymtom).

Ökad flytning efter övergångsåldern är också relativt vanligt, men kan vara tecken på livmoderkroppscancer. Nytillkommen värk i nedre delen av buken, som inte ger med sig på några veckor, förekommer också som symtom vid livmoderkroppscancer.

Diagnos

Vid symtom eller tecken på livmoderkroppscancer enligt ovan bör man boka en tid på sin vårdcentral eller hos en öppenvårdsgynekolog. Vid misstanke om livmoderkroppscancer görs en gynekologisk undersökning, ofta kompletterad med ultraljud för att mäta livmoderslemhinnans tjocklek.

Ett större eller mindre prov kan också tas från slemhinnan, och materialet skickas för mikroskopisk undersökning.

Behandling av livmoderkroppscancer

För den som drabbats av livmoderkroppscancer är chansen att bli botad mycket stor.

Den viktigaste behandlingsformen för att uppnå bot är kirurgi. Under narkos tar man då bort livmodern tillsammans med livmoderhals, äggledare och äggstockar. I vissa fall tas även det så kallade tarmkäxet och en del lymfkörtlar bort. Operationen kan göras antingen med ”öppen” kirurgi eller med så kallad titthålsoperation (laparaskopi). Man brukar få ligga kvar på sjukhus en till tre dagar efter operationen.

Allt det som opererats bort skickas för mikroskopisk undersökning, där patologen särskilt tittar efter om det finns tecken till spridning, hur djupt in i livmoderväggen tumören vuxit och hur cellerna ser ut.

Lokal strålbehandling kan ges som tillägg (adjuvant) efter operationen för att minska risken för återfall. Strålbehandling kan, liksom cytostatika (”cellgifter”), också bli aktuellt när operation inte är möjligt eller om cancern spritt sig.