Fakta | Cancer

Cancer och sex – tillbaka till vardagen


Publicerad den: 2013-03-19
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Inledning

  • Vad händer med mitt sexliv nu när jag har fått cancer?
  • Vilken effekt har cellgifter och strålbehandling på lust och förmåga?
  • Kommer kirurgiska ingrepp att förstöra mina möjligheter till ett sexliv?
  • Hur kommer min partner att reagera, kan jag fortfarande vara attraktiv?

Detta är frågor som förr eller senare dyker upp hos de flesta som har fått en cancerdiagnos.

Svaren kommer naturligtvis att variera kraftigt mellan olika cancerformer och de ingrepp som utförs. Det är stor skillnad mellan att behandla en liten tumör och att göra omfattande ingrepp där delar av könsorganet avlägsnas.

Ändå är det inte många som förblir oberörda av en cancerdiagnos. Kropp och sexualitet är tätt kopplade till varandra och få människor har samma förhållande till sin kropp efter att de har drabbats av sjukdomen. Erfarenhet visar dock att alla grupper av cancerpatienter kan ha ett sexualliv som de har glädje av, bara de har bearbetat de mentala spärrar som kan ha uppstått och hittat lösningar på eventuella praktiska problem.

Annons
Annons

Denna informationstext kan vara till hjälp för att bemästra både de praktiska och känslomässiga svårigheter man kan stöta på. Informationen är först och främst riktad till patienten, men vi hoppas att den också blir läst av partnern och andra intresserade. Nu är ju både sjukdomsbild och sexuellt beteende mycket olika från människa till människa, så efter att ha läst denna informationstext kommer de flesta antagligen fortfarande ha obesvarade frågor. Tveka i så fall inte att kontakta läkare eller den hjälp som i övrigt står till förfogande. Se också adresser längst ned i informationstexten.

Den som inget vågar...

Det brukar ta tid innan en cancerpatient får kraft till att intressera sig för sex igen. Men förr eller senare kommer vardagen åter och lusten likaså. Då gäller det att inte låta sig styras av ångest eller osäkerhet – samtidigt som man inte behöver återuppta sexlivet innan man känner sig redo för det.

Det är inte säkert att de första försöken blir så lyckade. Detta kan ha många orsaker. Kanske gör det ont att bli berörd på platser som påverkats av sjukdomen, kanske har tunga och svåra dagar satt sin prägel på självkänsla och självbild. Många är också nervösa och spända av rädsla för sina egna eller partnerns reaktioner på de förändringar som skett. Det viktigaste är att man inte ger upp utan försöker igen, gärna på nya sätt.

Annons
Annons

Den första förutsättningen för att kunna återuppta sexlivet är att man vågar försöka. Det låter banalt, men ofta är detta det svåraste. Man är rädd för att bli avvisad eller för att partnern ska känna motvilja. Så illa kan det självklart gå – det kan det ju för övrigt även om man inte är cancerpatient. Och då har man inget annat val än att försöka igen, precis som då man tog de första osäkra stegen ut i kärlekslivet.

Man ska emellertid komma ihåg att det ofta kräver lite tid att vänja sig vid en kropp som på ett eller annat sätt är annorlunda än förut, det gäller lika mycket för en sexpartner som för den som själv har behandlats för cancer. Med tiden försonar man sig ofta med det ovana. Om den första reaktionen är avvisande ska man alltså inte låta sig knäckas av det, utan försöka ge sig själv och partnern chansen att närma sig varandra på nytt.

Självklart händer det att ett förhållande man önskar inte blir av, eller att ett etablerat samliv faller isär. Men om orsaken är den ene partnerns cancersjukdom finns det anledning att fråga sig om förhållandet hade varit starkt nog under någon omständighet.

Tre nyckelord

För alla människor är öppenhet, kunskap och ömhet viktiga inslag i ett bra sexliv. Dessa är ännu viktigare i ett förhållande där en av partnerna har drabbats av cancer, för den första tiden kommer det nästan alltid att vara nödvändigt att ta särskild hänsyn till både de fysiska och känslomässiga effekterna av sjukdomen.

Öppenhet

Sexualiteten är en av de mest ömtåliga och privata sidorna i tillvaron. För många människor innebär det åtskillig självövervinnelse att prata om sexuella känslor, lust och önskningar, även med den man står nära. Självövervinnelsen är emellertid i det här sammanhanget en bra investering. Att kunna berätta för sin partner vad man tycker om och inte tycker om, om osäkerhet och rädsla, begär och upplevelser gör det otroligt mycket lättare för två människor att anpassa sig till varandra.

Särskilt om det uppstår problem i förhållandet är det viktigt att man kan prata med varandra. Om man ska reda ut dessa svårigheter är det viktigt att först ta reda på vad de bottnar i. Ofta är det tystheten i sig och ångesten över vad den andra tänker som är det största problemet.

Många cancerpatienter har periodvis mycket negativa känslor kring sin egen kropp och tar lätt för givet att partnern känner motvilja. Partnern kanske å sin sida försöker att skona den sjuka genom att låta bli att nämna problemen. I båda fallen kan det uppstå en ond cirkel som enklast bryts genom att man talar öppet med varandra.

Kunskap

Under alla omständigheter är det en fördel om både patienten och dennes partner skaffar sig mesta möjliga kunskap om sjukdomen och behandlingen av den. Om båda är förberedda på de problem som kan uppstå blir det lättare att möta dem, både mentalt och praktiskt. Ett samtal med läkaren är en bra början, och om det är möjligt bör båda vara på plats. Patienten och partnern kommer att ha olika frågor och problemställningar, och samtalet kan i sig själv leda till en större grad av närhet och öppenhet mellan de två.

Sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster kan också bidra med värdefulla råd och praktisk information. Men man ska inte glömma att många människor tycker att det är svårt att prata om sexualitet. Och sjukvårdspersonal är också människor – man kan inte ta för givet att duktiga läkare och sjuksköterskor nödvändigtvis också är goda rådgivare på det sexuella området. I många fall kommer det därför att vara av stort värde att få tala med någon som har särskild erfarenhet av sexualrådgivning.

Ömhet

Värme, närhet, ömhet... Alla behöver vi det, men den som genomgår en svår eller tung period i livet behöver det mer än andra. Det känns bra när någon håller om en och det ska man inte vara rädd för att berätta för sina närmaste. De är ofta osäkra på vad de kan göra för att hjälpa och det finns ingen anledning att inte låta dem få veta det.

När det sexuella samlivet ska återupptas är många cancerpatienter antagligen i första hand mer intresserade av fysisk ömhet än av att uppnå orgasm, samtidigt som de har ett starkt behov av att uppleva sig själva accepterade som en sexuell individ. Det är viktigt att partnern förstår det här och att han eller hon tar sig tid. I de flesta fall är det bara lite tålamod och tillvänjning som ska till.

Det händer dock att lusten och förmågan att genomföra ett samlag försvinner under en lång tid, kanske för alltid. Då är det viktigt att komma ihåg att sex är så mycket mer än att uppnå orgasm genom att stimulera könsorgan. I slutändan är närhet, fysisk och psykisk ömhet och många klappar och smekningar det som betyder mest i ett kärleksförhållande.

Om att acceptera sig själv

Det är ett vanligt fenomen att cancerpatienter under en period får problem med självkänslan. Sjukdom och behandling sätter ofta sina spår både på utseende och fysiska funktioner, och man går igenom en svår tid där rädsla, oro och nedstämdhet ofta förekommer. Sjukdom blir plötsligt en viktig del av livet – och då är det inte underligt om det dyker upp tankar om vem man är och vilket värde man har. Det är särskilt lätt att känna sig osäker och rädd inför ett intimt möte med en annan människa. Hur kommer en sexualpartner att reagera på de synliga och märkbara spår som sjukdomen har lämnat efter sig, och vad kommer jag själv att kunna göra? Är jag fortfarande attraktiv, kan jag tillfredsställa en sexualpartner?

Vi har sagt det förut men det tål att upprepas: Alla har möjlighet till ett bra sexualliv, oavsett vad man har utsatts för i form av ingrepp och behandlingar. Hindren ligger på det mentala planet, hos patienten och kanske också hos partnern. Att komma igång med sexlivet igen blir därför en fråga om att arbeta med självbild och inställningar, och det första steget är att försöka acceptera sig själv som den man är, med de spår som sjukdomen har satt. Det är dig du vill att någon ska älska, inte den du kunde ha varit om du var längre, kortare, smalare –eller utan de märken som livet och sjukdomen har gett dig.

Vissa påstår att man inte kan vänta sig att bli accepterad av andra om man inte accepterar sig själv. Det är inte nödvändigtvis sant. Man behöver inte ha genomgått en canceroperation för att ha sett att drag och egenskaper som man själv inte tycker om inte är väsentliga för en annan människa, att man blir älskad oberoende av egna svagheter, antingen de är medfödda eller har tillkommit senare. Men självklart är det sant att det är enklare att bli accepterad när man är säker på sig själv. Den som har ett avslappnat förhållande till bristerna i den egna kroppen har lättare att tala om dem, blir inte självömkande och kan kanske i bästa fall hantera dem lite skämtsamt.

Hur kan man då reparera en skadad självbild? Det finns inget enkelt svar. Vissa har stort utbyte av professionell hjälp hos kurator, psykolog eller psykiater och de flesta kan med fördel söka kontakt med andra i samma situation i samtals- eller självhjälpsgrupper.

I samtliga fall handlar det om tid för att återvinna självtilliten. Man får erfarenheter som bekräftar att livet går vidare, att man inte är mindre värd som människa, utan kanske tvärtom har vuxit av det som man har gått igenom.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons