Fakta | Cancer

Cancer och sex – fysiska problem för mannen


Uppdaterad den: 2013-03-18
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Inledning

  • Vad händer med mitt sexliv nu när jag har fått cancer?
  • Vilken effekt har cellgifter och strålbehandling på lust och förmåga?
  • Kommer kirurgiska ingrepp att förstöra mina möjligheter till ett sexliv?
  • Hur kommer min partner att reagera, kan jag fortfarande vara attraktiv?

Detta är frågor som förr eller senare kan dyka upp hos de flesta som har fått diagnosen.

Svaren kommer naturligtvis att variera kraftigt mellan olika cancerformer och de ingrepp som utförs. Det är stor skillnad mellan att behandla en liten tumör och att göra omfattande ingrepp där delar av könsorganet avlägsnas.

Ändå är det inte många som förblir oberörda av en cancerdiagnos. Kropp och sexualitet är tätt kopplade till varandra och få människor har samma förhållande till sin kropp efter att de har drabbats av sjukdomen. Erfarenhet visar dock att alla grupper av cancerpatienter kan ha ett sexualliv som de har glädje av, bara de har bearbetat de mentala spärrar som kan ha uppstått och hittat lösningar på eventuella praktiska problem.

Annons
Annons

Denna informationstext kan vara till hjälp för att bemästra både de praktiska och känslomässiga svårigheter man kan stöta på, först och främst riktat till patienten, men vi hoppas att den också blir läst av partnern och andra intresserade. Nu är ju både sjukdomsbild och sexuellt beteende mycket olika från människa till människa så efter att ha läst denna informationstext kommer de flesta antagligen fortfarande ha obesvarade frågor. Tveka i så fall inte att kontakta läkare eller den hjälp som i övrigt står till förfogande. Se också adresser längst ned i informationstexten.

Ett bra sexualliv är först och främst en psykisk och känslomässig fråga. Många typer av cancer och cancerbehandling har dock direkt betydelse för vad man kan göra och inte göra med kroppen, och det sexuella samlivet behöver anpassas därefter. Särskilt gäller detta de fall där cancern har angripit de inre eller yttre könsorganen, men andra cancerformer så väl som själva behandlingen kan också göra det nödvändigt att hitta nya vägar till ett bra samliv – under en period eller för alltid.

Sex, strålning och cellgifter

Strålbehandling och behandling med cellgifter eller hormoner är inte i sig själv ett hinder för ett aktivt sexualliv, och normalt sett representerar ingen av dessa behandlingsformer någon risk för partnern.

Annons
Annons

Behandlingens biverkningar kan emellertid skapa problem, beroende på dosering och cancerform. Det är vanligt att patienten känner sig illamående, trött och sjuk och har litet överskott till att tänka på sexuell njutning. Ofta reduceras eller försvinner mannens förmåga att få stånd och hos kvinnor orsakar behandlingen att slidan blir torr och irritabel.

Efter behandlingen tar det oftast en liten tid innan den sexuella lusten kommer tillbaka och under alla omständigheter bör man låta kroppen vila en dag eller två innan man har samlag. Om man har kraft och lust finns det vanligtvis ingen orsak till avhållsamhet utöver detta.

Om minskade fuktighet i slidan leder till obehag kan man ofta använda ett glidmedel. Dessa finns att köpa på apotek. Det går också att använda explorationskräm som den läkaren använder vid gynekologiska undersökningar. Se även patientinformation om "Sex och cancer – hjälpmedel".

Cancer i mannens könsorgan

Cancer i blåshalskörteln (prostata) och testiklarna är de vanligaste cancerformerna i de manliga könsorganen, men det händer också att penis angrips. Både strålbehandling och behandling med cellgifter används vid behandlingen, medan prostatacancer i vissa fall kräver tillförsel av hormoner. Kirurgiska ingrepp förekommer också.

De vanligaste komplikationerna för könslivet är impotens och att lusten försvinner.

Impotens

När en man får stånd beror det på att en kraftig ökning av blodtillförseln fyller svällkropparna i penis, så att dessa utvidgar sig och blir hårda. Bakom denna funktion ligger ett komplicerat samspel av hormoner, nervimpulser och muskler, och av fysiska och psykiska faktorer. Förmågan att få erektion minskar eller försvinner ofta till följd av cancerbehandling. Strålbehandling, cellgifter och kirurgiska ingrepp i underlivet kan orsaka skador på körtlar, muskler och blodkärl eller på nervbanorna som leder de impulser som framkallar erektion. Utsikterna till förbättring beror självklart helt på vad som orsakar problemen. Vissa patienter måste leva med dem resten av sitt sexuellt aktiva liv, i många fall går dock tillståndet över av sig själv. För vissa kan en kraftigare fysisk eller psykisk sexuell stimulering vara till hjälp, för andra ger kunnig behandling resultat. Man ska inte ge upp med en gång, det finns exempel där potensen kommit tillbaka efter flera år av problem.

Det är viktigt att vara uppmärksam på att orsaken till bristande erektion inte behöver vara fysisk. Belastningarna vid sjukdom och behandling, ångest, oro, dålig självbild och nedsatt allmäntillstånd ger ofta potensproblem, och tanken på att man kanske inte får erektion är i sig själv tillräcklig orsak till att den uteblir. I många fall krävs en medicinsk undersökning för att slå fast om orsakerna ligger på det fysiska eller psykiska planet. Man bör alltså under alla omständigheter kontakta en läkare om problemet dyker upp.

Det finns botemedel även om förmågan att få stånd är permanent skadad. Detta kan man läsa mer om i patientinformation om "Sex och cancer – hjälpmedel". Samtidigt ska man inte glömma att det går att tillfredsställa en partner på andra sätt än genom samlag. Beröring, oralsex (munsex) och mekaniska hjälpmedel är vanliga och ofta nödvändiga ingredienser i samliv, även mellan människor som inte har drabbats av cancer. Brist på stånd är alltså ingen anledning till att ge upp ett aktivt sexliv.

Prostatacancer

Vid cancer i blåshalskörteln (prostata) används både kirurgi, strålbehandling, cytostatikabehandling och hormonbehandling, och det är inte ovanligt att den sexuella lusten och förmågan påverkas. Denna cancerform är vanligast bland män över 60 år, men även i denna åldersgrupp känner de flesta fortfarande lust och har glädje av sexuallivet.

Patienter som bara genomgår strålbehandling kan oftast efter en tid återuppta sexuallivet så som det var innan de blev sjuka. Strålningen kan dock ha påverkat testiklarna så att patienten har blivit steril, för en period eller för alltid.

Många prostatapatienter har problem med att kissa. I dessa fall är det vanligt att delar av prostata avlägsnas genom ett ingrepp genom urinröret. Ingreppet förstör blåsans slutningsmekanism helt eller delvis så att den inte klarar att stå emot trycket under en sädesutlösning. Detta gör att säden pressas upp i blåsan och patienten får därför en "torr" orgasm. Förmågan att genomföra ett samlag påverkas inte av detta, men patienten kan inte få barn.

I vissa fall måste hela blåshalskörteln avlägsnas, vanligtvis i en större operation där bukväggen öppnas. Efter ett sådant ingrepp får vissa patienter svårt att få stånd. De nerver som styr denna funktion ligger nära prostatakörteln och kirurgen kan ha varit tvungen att avlägsna dem tillsammans med körteln. Även om man inte får stånd är vanligtvis förmågan att få orgasm i behåll.

Tillväxten av cancerceller i prostata stimuleras av manliga könshormon (testosteron) som produceras i testiklarna. Vid behandling av prostatacancer kan man antingen avlägsna testiklarna eller ge patienten behandling med hormoner som dämpar testosteronproduktionen. Patienten upplever därefter en slags "övergångsålder", med värmevallningar och i vissa fall nedsatt lust och förmåga att få stånd.

Testikelcancer

Cancer i testiklarna drabbar först och främst unga män, därför är det i dessa fall extra viktigt att läkare och patient diskuterar frågor om sexualitet och fruktbarhet i detalj. Efter strålbehandling reduceras sädesproduktionen i ett till två år, men den tar sig därefter igen så att patienten återigen kan få barn.

Det får vanligtvis inga allvarliga konsekvenser för sexuallivet att avlägsna en testikel. Förutsatt att den kvarvarande testikeln är normal kan patienten fortfarande göra en kvinna gravid, och för den som önskar finns testikelproteser som kan opereras in i pungen, och som därmed bevarar ett normalt utseende.

Mellan 3–5 % av patienter med ensidig testikelcancer får senare i livet tumörutveckling i den kvarvarande testikeln. Konsekvensen är vanligtvis att även denna måste avlägsnas. I dessa fall får patienten manliga könshormon i form av sprutor eller tabletter, och upplever vanligtvis ingen reduktion i lust eller sexuell förmåga. Han kan fortfarande få orgasm. Den vätska som utlöses är dock klar istället för vit, eftersom den inte innehåller sädesceller.

Det händer att man avlägsnar lymfkörtlar eller tumörvävnad på den bakre bukväggen på patienter med testikelcancer. Detta ingrepp kan leda till att de nervbanor som reglerar sädestömningen förstörs. Detta kan leda till "torr" orgasm, vilket gör att patienten inte kan göra partnern gravid även om sädesproduktionen är normal. För vissa betyder också bristen på sädesavgång mindre glädje och utveckling i sexuallivet. I många fall är det dock möjligt att råda bot på dessa problem, det är därför viktigt att patienten tar upp frågan med sin läkare.

Cancer i penis

I sällsynta fall uppstår en cancertumör i penis. Så länge de är små kan de vanligtvis oskadliggöras med hjälp av strålbehandling och får liten inverkan på patientens lust och sexuella förmåga. Normalt sett kan han också fortfarande få barn.

Om strålbehandling inte är tillräckligt blir det nödvändigt att genomföra penektomi, det vill säga att penis avlägsnas helt eller delvis. I det sista fallet kan mannen fortfarande få erektion och genomföra ett samlag, och den innersta delen av penis, roten, är tillräckligt känslig för att han ska kunna få orgasm. Förmågan att tillfredsställa en kvinna behöver inte heller bli väsentligt reducerad, i och med att de yttre delarna av vagina är de mest känsliga.

När hela penisen är borta måste sexuell stimulering koncentreras till andra känsliga delar av huden, och ofta kan patienten fortfarande få orgasm på detta sätt. Trots allt är bara en mindre del av människans sexualitet knuten direkt till könsorganen, och man kan ha glädje av sexuallivet även efter att ha genomgått total penektomi.

Stomier

I avsnitten ovan har vi talat om de fysiska verkningarna av cancer i tarm eller blåsa. Som nämnts tidigare får en stor del av dessa patienter en stomi och även om den sexuella funktionsförmågan inte påverkas av operationen tycker stomipatienter ofta att det är svårt att återuppta kärlekslivet. Många känner att de har förlorat sin attraktionskraft och är rädda för hur en sexpartner kommer att reagera på uppsamlingspåsen. Det händer också att stomipåsen orsakar obehagliga lukter och ljud och många patienter är rädda att påsen kommer att läcka.

Erfarenhetsmässigt är dock ett bra sexliv för stomiopererade mest en fråga om tillvänjning, och dessutom om lite praktiskt tillrättaläggande. Erfarenhet visar att stomin väcker mer nyfikenhet än motvilja, men att det ändå kan vara förnuftigt att berätta för en ny partner att man har opererats i god tid innan man når det stadium där det blir aktuellt att klä av sig. På så sätt får han eller hon tid att ställa frågor och vänja sig vid tanken på något som annars kan verka ovant och skrämmande. Här, liksom i andra fall, gäller att öppenhet och en vilja att tala med varandra är avgörande.

De flesta föredrar att tömma eller byta stomipåsen innan en situation börjar bli intim. Det kan vara lämpligt att ersätta den med en stomihäfta som inte så lätt kommer i vägen. Vissa föredrar att täcka påsen med ett mjukt överdrag eller ett klädesplagg, till exempel en strumpebandshållare, trosa med "fransk öppning" eller en sjal om livet. Andra ser det inte som någon poäng att påsen inte syns. Stomi gör det inte nödvändigt med särskilda samlagsställningar, men det är klart att påsen blir både mer märkbar och utsätts för större påfrestningar vid vissa ställningar än andra. Man bör berätta för partnern vad påsen tål och vad den inte tål så att han eller hon inte funderar mer över det här än nödvändigt.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons