Kronisk leukemi
Leukemi (”blodcancer”) indelas i akut och kronisk leukemi. Kroniska leukemier finns i två former, myeloisk och lymfatisk. De två formerna skiljer sig sinsemellan både i förlopp och behandling.
Ordet ”kronisk” betyder i detta sammanhang att dessa leukemier i allmänhet har ett långsammare förlopp än akut leukemi. Till skillnad från den akuta leukemin, som oftare drabbar barn och ungdomar, uppträder kronisk leukemi sällan före 30 års ålder.
DELTA I ENKÄT: Hur har pandemin påverkat dig som lever med myelom?
Orsaker till kronisk leukemi
Kronisk leukemi beror på ohämmad tillväxt av vissa typer av vita blodkroppar. Men varför kronisk leukemi uppstår, är till största delen ännu oförklarat.
Symtom
Kronisk lymfatisk leukemi
Den kroniska lymfatiska leukemin kan börja med att lymfkörtlarna på halsen, i armhålorna eller i ljumskarna svullnar. Med tiden kan man bli trött, och ibland mer infektionskänslig - symtom som kan komma smygande. Ofta kan man dock vara helt utan symtom. Kronisk lymfatisk leukemi klassas också som lymfom (”lymfkörtelcancer”).
Kronisk myeloisk leukemi
Kronisk myeloisk leukemi har få symtom initialt, senare kan symtom som trötthet, viktnedgång och svettningar uppstå. Vissa får också klåda och hudutslag, som eksem eller blåsor.
Diagnos
Med tanke på att symtomen kan vara diffusa kan det dröja både för patienten och sjukvården innan det tas på riktigt allvar. Ofta kan läkaren med enkla blodprover få stöd för en misstanke och då remittera till specialistklinik på sjukhuset. Där tas fler blodprover samt nålprov (biopsi) från benmärgen. Om det finns förstorade lymfkörtlar, som det ofta gör vid kronisk lymfatisk leukemi tas ofta en finnålsbiopsi från någon av dessa.
Behandling vid kronisk leukemi
Kroniska leukemier hör, tillsammans med lymfom, till de cancersjukdomar som inte behandlas med operation. Vid den kroniska lymfatiska leukemin behöver man heller inte alltid sätta in behandling omedelbart efter att ha ställt diagnos - det kan till och med ta flera år innan det blir nödvändigt. Ibland behövs inte någon behandling ges över huvud taget. Det vanligaste är att cytostatika (”cellgifter”) ges, ofta av relativt mild form.
Den kronisk myeloiska leukemin kräver nästan alltid behandling. Tidigare gavs cytostatika och ibland interferon. Numera är den vanligaste typen av läkemedel så kallad målstyrd behandling. Även stamcellstransplantation kan komma ifråga, men mest för patienter under 65 år.
Läs även: Nya mediciner ger hopp för patienter med kronisk leukemi
Prognos
Kronisk lymfatisk leukemi är oftast mycket långsamväxande och de flesta patienter kan leva ett normalt liv, oavsett om man behandlas eller inte. Vid kronisk myeloisk leukemi kan numera också de flesta patienter leva ett normalt liv med hjälp av behandling.
