Bröstcancer

Vad är bröstcancer?

Bröstcancer är en elakartad tumör som uppstår i bröstet. Det är den vanligaste typen av cancer hos kvinnor i Sverige och övriga världen och drabbar i sällsynta fall även män. Om bröstcancern upptäcks tidigt finns goda chanser att bli frisk.

Varje år får cirka 11 000 kvinnor i Sverige diagnosen. Livstidsrisken för att få bröstcancer är cirka 10 procent bland kvinnor.

Orsak

Normala celler delar sig endast i den omfattning som är nödvändig för att kroppen ska kunna förnya sig eller växa. Men cellerna kan få skador och utvecklas till elakartade celler – så kallade cancerceller. De växer då ohämmat, bildar en tumör och kan förstöra de friska och normala celler som omger dem. En cancertumör kan växa in i blodkärl eller lymfkärl. Där kan de cancerceller som lossnat föras vidare med blodet eller lymfan till andra ställen i kroppen. Där kan de slå sig ned och bilda nya tumörer – så kallade metastaser eller dottertumörer.

Med stigande ålder ökar risken för bröstcancer. Cirka 75 procent av alla kvinnor som får bröstcancer är över 50 år. Även ärftliga faktorer har betydelse; risken ökar om flera nära släktingar, till exempel mor, mormor eller syster, har haft bröstcancer. Efter det är den främsta riskfaktorn att ha en hög täthet i brösten, det vill säga mycket av körtlar och bindväv, mindre av fett

Övervikt och stillasittande ökar risken hos kvinnor efter klimakteriet. Däremot kan graviditeter, särskilt tidiga, och amning ger ett visst skydd mot bröstcancer.

Bröstcancer uppstår i 70–80 procent av fallen i körtelgångarna, så kallad duktal cancer. De flesta övriga cancerfall uppstår i mjölkkörtlarna.

Diagnos

Alla kvinnor i Sverige mellan 40 och 74 år kallas i dag till mammografiundersökningar av sin region. Dessa undersökningar görs med 24 månaders mellanrum. Därför är det numera vanligt att en tumör i bröstet upptäcks i samband med sådan hälsoundersökning.

Det är också relativt vanligt att kvinnan själv upptäcker en förändring i bröstet, ibland genom så kallad självundersökning. Det vanligaste symtomet är en knöl. Om knölen är hård och eventuellt sitter fast i intilliggande vävnad stärks misstanken om att det kan röra sig om bröstcancer.

Läkaren undersöker brösten. Cirka nio av tio knölar som upptäcks i brösten är benigna, det vill säga godartade.

Om det finns minsta misstanke om att det rör sig om en elakartad, malign, tumör görs vidare undersökningar. Första steget är mammografi. Om mammografiundersökningen säkert visar att det rör sig om benigna förändringar avslutas utredningen där. Om det råder osäkerhet kompletterar man ofta med en ultraljudsundersökning omedelbart efter röntgenundersökningen.

När man vid röntgen och eventuellt ultraljud inte kan utesluta att det är maligna förändringar tas ett vävnadsprov (biopsi) från förändringarna. Slutgiltig och säker cancerdiagnos kan ställas först efter att vävnadsprovet har undersökts i mikroskop.

Inflammatorisk bröstcancer är en aggressiv form av bröstcancer och uppträder oftast hos unga kvinnor. Den är ovanlig; någon enstaka procent av dem som får bröstcancer får denna variant. Bröstet blir då varmt, ömt och ofta förstorat. Klåda kan också förekomma. Tillståndet utvecklas snabbt, under några dagar till veckor. Det är vanligt att bröstvårtan är indragen eller platt. Symtomen gör att tillståndet kan förväxlas med vanlig bröstinflammation (mastit), som är betydligt mer vanligt förekommande.

Behandling

Målet vid tidigt upptäckt bröstcancer är att bota cancersjukdomen. Behandlingen börjar oftast med operation, men flera behandlingar brukar kombineras för att få bäst effekt. Förutom operation genomförs ofta strålbehandling, hormonbehandling och cytostatikabehandling.

Flera olika faktorer avgör vilken behandling som rekommenderas för den enskilda patienten. Dessa är tumörtyp, hormonkänslighet av tumören, tumörens storlek, eventuella tecken på spridning, samt kvinnans ålder.

Tydliga riktlinjer för behandlingen har tagits fram och de är desamma i hela Sverige och i princip i alla länder i västvärlden. Det forskas oerhört mycket på detta område och samtliga upptäckter förmedlas över världen.

Prognos

Överlevnaden i bröstcancer har förbättrats de senaste tio åren och mer än 85 procent av patienterna lever mer än fem år efter att diagnosen ställts. Ju tidigare diagnosen kan ställas, desto bättre är i regel överlevnaden.

Vid långt gången sjukdom med spridning till andra delar av kroppen är det ovanligt att man tillfrisknar. Men olika typer av behandling kan i dessa fall hålla sjukdomen i schack under lång tid.

Reaktioner på diagnosen

Att få en bröstcancerdiagnos är en stor påfrestning. I början kan man befinna sig i ett slags chocktillstånd. Tankarna är ofta ett enda kaos och det känns overkligt att man själv drabbats. Rädsla för och tankar på döden är ofta påträngande.

Hur man upplever att vara tvungen att ta bort hela eller delar av ett bröst kan vara olika för olika kvinnor. En del är först och främst glada över att den sjuka kroppsdelen är borta. Andra känner stor sorg över att en väsentlig del av dem har tagits bort. Tid och öppenhet har stor betydelse för att man ska kunna hitta tillbaka till en normal tillvaro efter en bröstcanceroperation.