Behandling | Cancer

Smärta vid cancersjukdom

Patienter med cancer kan uppleva smärtor i olika skeden av sin sjukdom. Allt från ett symtom före diagnos till smärtor i livets slutskede.

Magnus Bäcklund, Överläkare inom onkologi vid Drottningmottagningen
Publicerad den: 2013-04-16
Författare: Magnus Bäcklund, Överläkare inom onkologi vid Drottningmottagningen

Annons

Över 300 000 svenskar lever med cancer. Smärta är ett av de vanligaste symtom som föranleder läkarbesök som leder till en cancerupptäckt. Mer än hälften av alla patienter med cancerdiagnos kommer att behöva sjukvårdens insatser för smärtlindring. Vid avancerad cancersjukdom behöver uppemot 90 procent av patienterna behandling för smärta.

Orsaker

Smärtan orsakas vanligen direkt av tumörväxt (från primärtumören och/eller från dottertumörer). Tumören kan trycka på omgivande organ eller växa in i nervknippen och orsaka smärtor. Smärtan kan också uppstå av canceroperationen eller av strålbehandling.

Indelning

För att bättre kunna behandla smärtor delas de in utifrån hur och varför de uppstått. Olika smärttyper har lite olika karaktär och behandlas på olika sätt.

Annons
Annons

Smärtdiagnostiken vid cancersjukdom kräver både medicinskt och psykologiskt kunnande. Behandlaren måste försöka skilja på smärtupplevelsens kroppsliga, psykologiska och ”existentiella” delar.

Cancerrelaterad smärta kan innehålla både akuta och långvariga komponenter, vilket är ett sätt att dela in smärtorna.

Smärta är ett sinnesintryck som förmedlas via känselsinnet och som ger upphov till en smärtupplevelse. Vid vävnadsskada, till exempel av tumörväxt, går smärtimpulser från nervändar till storhjärnan. Denna vanliga smärttyp kallas nociceptiv smärta och brukar svara på läkemedel som paracetamol och morfin.

Annons
Annons

Smärta som orsakas av direkt inväxt i nerver kallas neurogen smärta. Den smärta som kommer från inre organ, så kallad visceral smärta, är ofta diffust lokaliserad och den smärtupplevelsen kan ibland förläggas till ”fel” plats i kroppen, så kallad refererad smärta.

Ytterligare ett sätt att dela in smärtor är i hur det påverkar ens liv i viloläge, vid aktivitet och vid sömn. Även den indelningen kan ha betydelse för behandligsval och hur olika behandlingsstrategier bäst kombineras.

Behandling

Före val av behandling är det viktigt att ta reda på vilken typ av smärtor patienten lider av. Smärta kan behandlas på olika sätt, inte bara med läkemedel. Metoder mot själva cancersjukdomen omfattar strålbehandling, cytostatika (”cellgifter”), hormonbehandling, radioaktiva isotoper mot skelettmetastaser och avlastande kirurgi. Även så kallad TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) och taktil massage (en ”mjukare” massagemetod) kan reducera smärtupplevelsen.

Vid cancer rör det sig ofta om en kombination av olika smärttyper, och då krävs att flera olika strategier kombineras.

Behandling av nociceptiv smärta

Vid smärtbehandling med läkemedel kan man påverka såväl det perifera som det centrala nervsystemet. Vid nociceptiv smärta kan det räcka med paracetamol regelbundet eller vid behov (totalt max 4 gram per dygn). Detta är ett så kallat perifert verkande medel.

Om detta inte räcker prövas centralt verkande läkemedel, vanligen av morfintyp. Behandling med morfin inleds med en låg dos som sedan trappas upp efter behov. Detta för att minimera biverkningar och för att det på förhand inte går att säga vilken dos som kommer att behövas.

När man kommit upp i rätt dygnsdos kan man övergå till långverkande morfintabletter som tas två gånger om dagen istället för sex gånger. Man kan också ge morfin som sprutor intravenöst (in i en ven), eller subkutant (under huden). Detta används främst om man har svårt att svälja tabletter. Vid långvarigt behov av höga doser kan olika slags pumpar användas. Ytterligare ett alternativ till tabletter med morfin är morfinliknande läkemedel i plåsterform. Morfin kan också ges via katetrar in till ryggmärgen.

Det kan vara viktigt att känna till att morfin använt på rätt sätt till cancerpatienter inte leder till narkomani. Däremot kan man vid minskning av morfindosen behöva göra detta stegvis för att undvika abstinens.

De vanligaste biverkningarna av morfin är illamående, förstoppning och trötthet. För att förebygga illamående och förstoppning ges motverkande medel redan från början av morfinbehandlingen.

Behandling med antiinflammatoriska medel

Inte sällan finns en inflammatorisk del i den nociceptiva smärtans uppkomst. Då kan antiinflammatoriska medel, som naproxen, vara ett viktigt tillägg till paracetamol och morfin. Ett alternativ vid inflammation, särskilt vid svullnad kring tumören, är kortison.

Vanliga biverkningar vid antiinflammatorisk medicinering är påverkan på magslemhinnan och blödningar. Man ska också vara försiktig med antiinflammatorisk medicin vid njur- och hjärtsvikt.

Behandling av nervsmärta

Neurogen smärta är ofta svårare att komma åt. Läkemedelsbehandling riktad mot nervsmärta är sällan ensamt tillräcklig. Ibland är biverkningarna värre än nyttan och behandlingen får då avbrytas. Aktuella läkemedel tillhör grupperna antidepressiva medel eller medicin mot epilepsi samt ibland kortison.

Eftersom neurogen smärta till sin karaktär är begränsad till ett visst nervområde kan lokala behandlingar, ensamt eller som tillägg, vara effektiva. Till dessa hör TENS, nervblockader och att ge läkemedel via kateter i ryggmärgen.

Smärtlindring i livets slutskede

Oftast används en kombination av ovanstående läkemedel och åtgärder. För att underlätta, särskilt vid stora mängder morfin och andra läkemedel, används ofta olika typer av pumpar som skickar läkemedlen in i blodbanan eller in under huden. Då finns också möjlighet för patienten att ge sig själv extra doser.

Morfinliknande medicin kan också tillföras via plåster, vilket kan vara bra när man har svårt att svälja.

Ångest och oro är vanligt. Då kan det bli aktuellt med olika typer av dropp med såväl morfin som narkosmedel eller andra lugnande medel. Genom att variera dropptakten kan vakenhetsgraden kontrolleras, allt efter patientens behov och önskemål.

Vad kan man själv göra?

För att få kontroll över smärtan och slippa smärtgenombrott är det viktigt att följa ordinationerna noggrant och rapportera till läkaren hur du mår. Ett vanligt misstag är att man tar medicinerna oregelbundet eller för sällan. En del patienter vill också vänta så länge som möjligt innan de börjar med morfin och tenderar då att gå onödigt länge med svår värk.

Ett annat problem är att man slutar tvärt när smärtan lindrats, vilket kan ge abstinensproblem. Det är därför viktigt att sluta stegvis.

Anförtro alltid dina smärtproblem åt behandlande läkare, som är till för att lyssna till dina besvär och hjälpa dig. För gärna anteckningar över dina bekymmer så blir det lättare att förklara för din läkare hur du har det i vila, vid aktiviteter och på natten.


Annons
Annons