Fakta | Barn

Tillväxtrubbningar

Det talas om tillväxtrubbningar när ett barn avviker från tillväxtmönstret för normala barn. I denna text berörs framför allt längdtillväxten.

Uppdaterad den: 2008-02-12
Författare: Anders Berg

Annons

Det är viktigt att komma ihåg att inget barn är det andra likt och att det "normala" har mycket vida gränser. Traditionellt betraktar man 95 procent av barnen som "normala". Har man storvuxna föräldrar är det helt normalt att ligga i överkanten och kanske till och med över de 95 procent som är "normalt", och på samma sätt om man har små föräldrar.

Fostrets tillväxt bedöms av barnmorskor och läkare vid graviditetskontrollerna. Nyfödda ska som tumregel gå upp omkring150-200 gram i veckan från den 2:a veckan till 3 månaders ålder, så att födelsevikten ungefär har fördubblats vid 5 månaders ålder.

Eftersom barn, på grund av olika arv, har helt olika storlek som utgångspunkt kan tillväxten dock inte bedömas med en enkel mätning som grund. Det är därför viktigt att följa barnet under en period. För detta används speciella koordinatsystem, som baserats på flera generationers mätningar (se tabellen över flickor och pojkar). På detta sätt är det möjligt att kontrollera att barnet växer och ökar i vikt som det ska. Dessa lite äldre kurvor stämmer inte helt med nutidsbarns utveckling och inte heller med invandrarbarn.

Annons
Annons

Hur upptäcks en tillväxtrubbning?

  • Det har ingen betydelse om barnet ligger i den höga eller låga delen av olika tillväxtkurvor och tabeller, bara placeringarna följs åt någorlunda. Problem uppstår om barnet plötsligt markant avviker från den tillväxtkurva som det tidigare har följt. I dessa tillfällen bör man uppsöka en läkare. (Se tabell över flickors längd och vikt i förhållande till ålder eller tabell över pojkars längd och vikt i förhållande till ålder.)
  • Friska barns vikt kan också variera. Man ser ofta att barn, i förhållande till tidigare, går upp relativt mycket i vikt under det första halvåret, för att sedan öka lite långsammare i vikt runt 10-18 månaders ålder. Därefter kommer barnet att följa en ny tillväxtkurva. En förklaring till detta är att ammande barn ökade mera i vikt än de barn som matades med nappflaska, på den tiden då tillväxtkurvorna konstruerades.
  • Barn till småvuxna föräldrar växer ofta mindre från omkring 1 års ålder, men följer bara en lite lägre tillväxtkurva.
  • Efter en tids sjukdom kan ett barn som en normal reaktion försöka att ta igen det barnet förlorat, speciellt vad gäller vikten, och åter lägga sig på den högre kurvan som det följde innan det blev sjukt. En speciell situation ses hos nyfödda som har växt dåligt under fosterstadiet. Merparten av dessa kommer efter födelsen att växa och gå upp relativt mycket i vikt, för att sedan följa en fast tillväxtkurva.
  • För tidigt födda barn ritas ofta in med den ålder de har efter födseln. De bör dock jämföras med den ålder de skulle haft om de hade fötts i rätt tid. Det antal veckor som de föddes före tiden kan man därför räkna bort från deras ålder vid bedömningen av tillväxten. Denna ändring gäller upp till två års ålder.
  • Längden och tiden för puberteten kan vara ärftligt betingade och kan därför infalla tidigt eller sent. Till exempel kan det ses att "far och son båda var små som konfirmander, men stora som värnpliktiga", och även att mor och dotter båda var långa vid 12 års ålder och fick sin första menstruation före de flesta andra i klassen.

Varför får man tillväxtrubbningar?

Ett barns tillväxt bestäms av en blandning av arv och miljö. Här tänker vi främst på kost och motion, men även en lång rad sjukdomar kan ha betydelse.

Vad kan man själv göra?

Alla kan själv väga och mäta sina barn. En bedömning av tillväxten bör dock göras regelbundet av sjuksköterskor och läkare. Detta görs vanligen i samband med de vanliga besöken på barnavårdscentralen och hos skolläkaren/skolsköterskan. Denna bedömning följer fasta riktlinjer. Mätningar i hemmet blir lätt mindre noggranna, och tolkningen av tillväxtkurvorna kan vara svår. Sök istället läkare eller sjuksköterska en extra gång om ditt barns tillväxt oroar dig.

Hur ställer läkaren diagnosen?

Läkaren väger och mäter barnet och ritar in i växtkurvan. Föräldrarnas längd bör ingå i bedömningen, eventuellt också deras vikt, deras längd och vikt som barn, samt åldern för deras pubertet. Läkaren frågar om barnets kost, aptit, motionsvanor, avföringsvanor, andra sjukdomar eller tecken på sådana, eventuellt sociala problem. Därefter undersöks barnet efter tecken på sjukdom och pubertetsutveckling.

Annons
Annons

Tandutvecklingen bedöms ibland. Vid en röntgenundersökning av vänster hand och handled kan skelettets utveckling bedömas. Den så kallade skelettåldern kan vara både högre eller lägre än barnets verkliga ålder. Ofta måste man remitteras till en barnklinik för att kunna slutföra utredningen och för att ta ställning till om det behövs medicinsk behandling.

Hur är framtidsutsikterna, och hur behandlas tillväxtrubbningar?

Detta beror helt på vilken typ av tillväxtrubbning det rör sig om, och vad som orsakar denna rubbning.


Annons
Annons