Fakta | Barn

Pälsdjursallergi

Pälsdjursallergi är en överkänslighetsreaktion mot proteiner i pälsdjurs hudflagor, hår, saliv eller urin, som angriper ögon och näsa (hösnuva) och nedre luftvägarna (astma). Det kan också förvärra atopisk dermatit eller ge nässelfeber.

Uppdaterad den: 2008-01-31
Uppdaterare: Reidar Grönneberg, docent, överläkare och specialist inom allergi-och lungsjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, lungklin KS

Annons

Även om du inte själv har husdjur, är det svårt att undvika att komma i kontakt med deras allergener, de proteiner som man kan vara allergisk mot. Personer som har varit i kontakt med djur bär på allergener. I skolsalar är förekomsten av allergener från pälsdjur hög.

Ofta ses allergi mot hundar och katter, men det förekommer också allergi mot råttor, möss, marsvin, hamstrar, burfåglar, hästar, kor och höns.

Varför får man pälsdjursallergi?

Allergener är proteiner, äggviteämnen, som när de inandas eller kommer i beröring med huden, provocerar kroppen till att bilda motgift (antikroppar). Det gör att ämnet histamin frisätts. Histamin framkallar svullnad och irritation av de övre luftvägarna och framkallar de typiska symptomen för hösnuva och astma. Tendensen till överkänslighet är ofta ärftlig.

Annons
Annons

Lever man som barn med astmatisk bronkit i ett hus med husdjur, speciellt katt, är risken stor för att utveckla kattallergi så småningom.

Husdjur är en vanligt förekommande del av det moderna livet. Flyttar man in i en lägenhet eller ett hus, är det sannolikt att tidigare ägare haft husdjur. Det kan ta månader, och i moderna täta lägenheter år, innan allergennivån i bostaden är så låg att den inte framkallar ett anfall.

Har du misstanke om allergi mot pälsdjur, så försök vara borta 14 dagar från hemmet och se om symptomen förbättras. Om så är fallet, kan du hos din läkare eller specialist göra ett allergitest för att fastslå diagnosen.

Annons
Annons

Vad är tecknen på husdjursallergi?

Vid kontakt med husdjur (päls- eller fjäderbeklädda) eller saker som innehåller husdjurs allergener eller genom inandning av husdjurs allergener, kan du uppleva:

  • Hösnuva. Man nyser och näsan rinner
  • Ögonsymptom, som klåda och rinnande ögon
  • Astma, visar sig som väsande andning
  • Astma hos barn
  • Försämring av böjveckseksem, som är ihållande kliande utslag i bland annat armbågsveck och knäveck
  • Nässelfeber i form av röda, kliande utslag

Vad kan framkalla symtomen?

  • Husdjursallergen i omgivningarna
  • Luftförorening som till exempel tobaksrök
  • Nedsatt immunförsvar (på grund av medicin eller sjukdom)

Hur kan läkaren ställa diagnosen pälsdjursallergi?

Det räcker oftast att berätta för läkaren när, var och hur man får symtom. Pricktest (allergener sticks in under hudytan och reaktionen avläses) och olika blodprov pekar mot en riktig diagnos.

Möjlig försämring

  • Du är mer utsatt för andra luftvägsåkommor
  • Öroninflammationer
  • Svårigheter med att sova och kronisk trötthet
  • Försämring av astma, eventuellt utveckling av ett astmaanfall som inte kan hävas

Prognos

Om man lider av pälsdjursallergi är det viktigt att undvika husdjurets allergen så mycket som möjligt, eftersom man har en ökad risk för att utveckla eller förvärra astma. Symtomen kan minskas med behandling, men själva överkänsligheten kan man inte bli av med.

Är svår husdjursallergi den enda allergin man lider av kan det bli aktuellt med en tillvänjningsbehandling, hyposensibilisering ("vaccination" mot allergenet), en tillvänjningsbehandling med mycket frekventa injektioner av allergen i stigande doser i en period på upp till 5 år.

Vilka läkemedel kan ges?

  • Antihistaminer (hämmar överkänslighetsreaktionen) som tablett eller injektion. Minskar allergin vid lätta till svåra symptom.
  • Nässprayer med kromoglikat (minskar reaktionen i luftvägsslemhinnan), antihistaminer (hämmar överkänslighetsreaktionen) och slemproduktionshämmande medel var för sig och i kombination vid lätta till svåra symptom eller tillsammans med andra medel.
  • Nässprayer med kortikosteroider (inflammationsdämpande) vid måttliga till svåra symptom eller tillsammans med andra medel.
  • Ögondroppar med kromoglikat (minskar reaktionen i luftvägsslemhinnan), kortikosteroider (inflammationsdämpande hormon), antihistaminer (hämmar överkänslighetsreaktionen) var för sig eller i kombination används vid lätta till svåra ögonsymptom. Kortikosteroider (inflammationsdämpande hormon),kan övervägas under en kort period i sällsynta svåra fall men bör enbart insättas av ögonspecialist.
  • Allergener till tillvänjningsbehandling (hyposensibilisering) mot kända överkänslighetsframkallande ämnen genom injektioner under huden av ökande mängder av det allergen patienten är känslig för. Det är en mycket lång behandling, 3-5 år. Alternativt finns så kallad sublingual(under tungan) hyposensibilisering hittills bara för gräsallergiker och ges varje dag av allergikern själv under tre årsperiod.

Vid astmasymtom kan några av de nedanstående medel användas:

  • Läkemedel med kortvarig effekt som verkar avslappande på luftvägsmuskulaturen vid milda, inte dagliga symptom eller tillsammans med inflammationsdämpande hormoner (kortison). Kan användas vid plötsliga försämringar.
  • Inhalationsmedel, luftvägsmuskelavslappande (Beta-2-agonister) med korttidsverkan.
  • Tablett som hämmar slembildningen och vidgar luftvägarna. Kan användas med luftvägsavslappnande medel (beta-2-agonister) eller förebyggande vid astma utlöst av fysisk ansträngning.
  • Inhalationsmedel som verkar avslappande på luftvägsmuskulaturen (kolinhämmande) med korttidsverkan, uteslutande och i kombination med beta-2-agonister.
  • Inhalationsmedel med kortikosteroider (inflammationsdämpande) vid symptom som kräver användning av luftvägsmuskelavslappande medel mer än 3 gånger i veckan.
  • Inhalationsmedel som verkar avslappande på luftvägsmuskulaturen, långvarig verkan vid svåra dagliga symptom kombinerat med inflammationshämmande medel.
  • Tabletter och injektion som verkar avslappande på luftvägsmuskulaturen (beta-2-agonister)
  • Tabletter, mixtur, injektion och stolpiller som verkar avslappande på luftvägsmuskulaturen (teofyllin och liknande) med långtidsverkan.
  • Tabletter och injektion med kortikosteroider (inflammationsdämpande) vid kraftiga försämringar av symptom, oftast i samband med sjukhusinläggning.
  • Inhalationsmedel som minskar reaktionen i luftvägsslemhinnan (kromoglikat) kan förebygga anfall vid mild sjukdom.

Annons
Annons