Fakta | Barn

Habituell tågång


Uppdaterad den: 2012-10-17
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är habituell tågång?

Tågång är ganska vanligt i åldrarna 10–18 månader när barnet lär sig att gå. Om tågången fortsätter efter två till tre års ålder bör barnet läkarundersökas för att utesluta att tillståndet är uttryck för ett medicinskt problem. Tågång kan således bedömas som normalt fram till två- till treårsåldern.

Det är inte fastställt hur vanligt tillståndet är men det är inte helt ovanligt.

Orsak

Orsaken är okänd. Därför används benämningen idiopatisk tågång som ett annat namn på tillståndet (idiopatisk = utan känd orsak). Tågång över längre tid kan leda till att hälsenan (akillessenan) förkortas. I vissa fall beror tågången på en medfödd kort hälsena. En del barn går på tå från gångstart. De flesta slutar med det så småningom medan andra fortsätter att gå på tå upp i skolåldern. Det finns alltså en stor spännvidd och därför är det viktigt att varje fall bedöms individuellt.

Annons
Annons

Diagnos

I de flesta fall av habituell tågång hittas ingen bakomliggande orsak, därav namnet. Tågång kan dock bero på andra sjukdomar eller skador och det är därför barnet bör bedömas av läkare. En orsak till tågång kan vara skada på nervsystemet (till exempel cerebral pares) eller muskelsjukdom (exempelvis Duchennes muskeldystrofi). Det är viktigt att utesluta sådana förklaringar till problemet.

Diagnosen habituell tågång ställs således genom att utesluta all neuromuskulär sjukdom. Många barn med habituell tågång har en normal rörlighet i fotleden. Vissa barn är dock födda med för kort hälsena och hos dessa barn kan foten ej böjas uppåt (dorsalextenderas) lika mycket som normalt. När foten inte kan böjas upp mer än till rät vinkel mot underbenet kan det finnas indikation för behandling.

Ytterligare undersökningar krävs vanligtvis inte.

Annons
Annons

Behandling

Små barn med habituell tågång som just har börjat gå och inte har kort eller stram hälsena ska endast observeras. Förslagsvis kan barnet kallas för ny undersökning efter ett till två år. Om hälsenan är för kort eller förkortas under uppföljningstiden bör aktiv behandling övervägas. Behandlingsalternativ är töjning, gipsbehandling eller kirurgi.

Töjningsbehandling av hälsenan

Vid habituell tågång med normal rörlighet i fotleden finns ingen indikation att töja hälsenan. Vid kort eller stram hälsena kan det dock finnas indikation för töjning, en sjukgymnast hjälper som regel till att instruera föräldrarna och barnet i töjningsövningar.

Barnet kan till exempel lära sig att töja genom att stå med framfoten på en låda eller liknande så att hälen pressas nedåt. En annan teknik innebär att barnet lutar sig mot en vägg, står med fötterna ihop och riktade framåt, knän och höfter sträckta. Ytterligare töjning uppnås genom att öka avståndet till väggen.

Föräldrarnas medverkan är viktig för att hålla barnets motivation uppe.

Gipsbehandling

Denna behandling består av upprepade gipsningar. Barnet förses med gipsstövlar med foten maximalt uppåtböjd. Som regel byts gipset en gång i veckan, så kallad seriegipsning. På detta sätt kan graden av uppåtböjning av foten (dorsalextension) ökas stegvis. Mellan gipsbytena kan barnet gå med ”gipsskor”. En seriegipsning kan pågå under tre till sex veckor.

Kirurgi

Om ovannämnda behandlingsupplägg inte leder till resultat efter cirka ett år kan operation bli nödvändig. Ingreppet innebär en förlängning av hälsenorna och är ett relativt enkelt ingrepp. Ingreppet görs via två eller tre små hudsnitt om cirka 1 centimeter vardera.

Efter hälseneoperationen måste fotled och underben immobiliseras med gipsstövel i sex veckor. När gipset har tagits bort kan barnet börja gå i den mån det klarar av. Ett barn som nyligen har opererats för idiopatisk tågång kan inte gå på tå och springer plattfotat den första tiden. En sjukgymnast brukar hjälpa till att träna upp gångfunktion och styrka efter operationen. Under de påföljande månaderna återvinner underbensmusklerna sin styrka och förmågan att gå på tå och springa normalt återvänder. Barnet bör följas upp i sex till tolv månader med läkarkontroller för att försäkra sig om att barnet inte börjar gå på tå på nytt.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons