Gulsot hos nyfödda

Vad är gulsot hos nyfödda?

Gulsot är det vanligaste tillstånd som kräver medicinsk kontroll och uppföljning av nyfödda. Cirka 50 procent av fullgångna barn och 80 procent av för tidigt födda barn utvecklar gulsot under den första levnadsveckan.Gulsot (ikterus) hos nyfödda heter så på grund av gulfärgningen av hud och ögonvitorna (sklera) på nyfödda barn. Förklaringen är ökade mängder av färgämnet bilirubin i blodet (hyperbilirubinemi). Gulsot uppträder vanligtvis två till fyra dagar efter födseln och försvinner under de närmast följande en till två veckorna. Det är ett relativt normalt fenomen och i de flesta fall behövs det ingen behandling. Undantagsvis kan koncentrationen av bilirubin i blodet dock bli så hög att det blir nödvändigt med behandling.

Orsak

Hos de flesta barn med gulsot föreligger ingen underliggande sjukdom och gulsoten kallas fysiologisk (ett normalt fenomen). Fysiologisk gulsot uppträder på grund av ansamling av bilirubin i huden och på slemhinnorna. Vanligtvis uppstår denna gulsot andra eller tredje dygnet efter förlossningen. Tillståndet beror på att kroppen producerar ökade mängder av bilirubin, samtidigt som den har nedsatt kapacitet att bli av med ämnet. Det nyfödda barnet har mycket hög blodprocent (många röda blodceller) och dessa blodceller har kortare livstid än dem vi har senare i livet. I samband med nedbrytningen av de röda blodcellerna bildas ”avfallsprodukten” bilirubin.

Hos vissa barn ökar mängden bilirubin i blodet när de får näring genom amning (bröstmjölk-gulsot). Den verkliga orsaken till bröstmjölk-gulsot är ännu inte känd. Denna typ av gulsot visar sig vanligtvis först från den tredje levnadsdagen. Hos 10 procent av barn som ammas helt och hållet, kan man se gulsot i ansiktet upp till fyra veckor efter födseln. Även detta är ett ofarligt tillstånd.

Blodgruppsinkompatibilitet (Rhesus-inkompatibilitet) var tidigare en vanlig orsak till gulsot hos nyfödda, men förebyggande åtgärder har gjort att detta har blivit mer ovanligt i länder med modern sjukvård. Sällsynta orsaker som ärftliga blodsjukdomar, blodförgiftning, hudblödningar och ämnesomsättningsstörningar kan också ge gulsot hos nyfödda.

Kan det vara farligt med gulsot hos nyfödda?

Det finns klara och tydliga riktlinjer för hantering av gulsot hos nyfödda. När man följer dessa riktlinjer, är det ett ofarligt tillstånd. De allra flesta nyfödda med gulsot har en mild form som går över av sig själv. Men i de få fall då bilirubin-nivån i blodet blir mycket hög, kan det leda till skador i nervsystemet om inte behandling sätts in. Det beror på att bilirubin kan tränga in genom den så kallade blod-hjärnbarriären och därmed komma in i hjärnvävnaden. Bilirubin har skadliga effekter på nervvävnaden, något som kan leda till neonatal ikterus och bestående hjärnskador. Detta förekommer dock oerhört sällan i dag.

Hur utvecklas gulsoten?

Den normala gulsoten visar sig på andra eller tredje dagen efter förlossningen. Den syns först i ansiktet och på pannan. Gulsoten blir därefter gradvist synlig på kroppen, armar och ben. Fötter och händer är de sista ställen på kroppen som påverkas och blir gulfärgade. Man brukar säga att om händer och fötter blir tydligt gulfärgade bör man mäta bilirubin-nivån. Gulfärgen försvinner i motsatt ordning, det vill säga först på armar och ben och sist i ansiktet.

Om gulsoten blir synlig under de första 24 timmarna, räknas detta som onormalt och närmare undersökning krävs. Även barn där gulsoten kommer först efter tredje dagen, bör följas upp. Hos barn med allvarlig gulsot eller gulsot som fortsätter efter de första levnadsveckorna, kan det finnas misstanke om ärftliga sjukdomar.

Hur kontrolleras gulsoten?

Mängden bilirubin i blodet kan mätas på två sätt. Vid lätt gulsot hos fullgångna barn används en handhållen apparat som med hjälp av en ljusstråle mot huden kan beräkna bilirubin-nivån. Vid mer uttalad gulsot, där det kan bli nödvändigt med behandling, används blodprover för noggrann bestämning av bilirubin-nivån.

Andra prover eller undersökningar krävs vanligtvis inte, men kan behövas om barnet har andra sjukdomstecken.

Vid tidig utskrivning från sjukhuset bör föräldrarna hålla koll på gulsoten. Den bedöms enklast i dagsljus och genom att man tittar på ögonvitan. Det är särskilt viktigt att föräldrar/familj och sjukvårdspersonal som har hand om nyfödda som blir utskrivna från BB tidigt (inom 72 timmar) kontrollerar om barnets gulsot tilltar. Om så är fallet, bör barnet undersökas på förlossningsavdelningen/BB så snart som möjligt.

Behandling

De allra flesta barn behöver ingen behandling. Gulsoten går i de flesta fall tillbaka av sig själv. Men vid uttalad gulsot och höga bilirubin-värden kan det bli nödvändigt med behandling. Det finns utförliga, nationella riktlinjer för denna behandling. Två typer av behandling är aktuella:

• Ljusbehandling. Det är en enkel och mycket effektiv behandlingsform som snabbt skyddar mot bilirubins skadliga effekt på hjärnan. Barnet läggs i en specialtillverkad ljuskasse och huvudet ljusbehandlas. Behandlingen har inga biverkningar. Denna behandling används rutinmässigt när bilirubin-nivån är högre än de accepterade gränserna, och dessa gränser är satta på betryggande avstånd från de värden som kan ge hjärnskador.
• Blodtransfusion. Om bilirubin-mängden är mycket hög, eller om ljusbehandlingen inte sänker nivån tillräckligt, kan det bli nödvändigt med blodtransfusion. För en generation sedan var detta en mycket vanlig behandling, men i dag är det en mer sällsynt behandlingsform.

Prognos

Prognosen är god med de detaljerade riktlinjerna som används vid alla förlossningsavdelningar. Hjärnskada som följd av neonatal ikterus är en risk om tillståndet inte behandlas.