Forum Barn


Familjeproblem och ilska

Jag är en 19 årig man som upplever och står ut med extrem ilska varje dag.
Enda sedan ett och ett halvt år sen, när jag återvände hem ifrån ett fantastiskt utbytes år i USA, har en ilska växt inuti mig. Min livssituation är just nu så att jag går sista året i gymnasiet och det går åt skogen. Betygen är usla och jag känner ingen livslust att ens gå till skolan och göra mina läxor. Jag bor med min jämnåriga syster, en äldre bror och mina två föräldrar. Min kära syster går det bra för i skolan, min bror är aldrig hemma, min far är fegis som flyr ifrån konflikter och min mor är ett aggressivt psykfall. Hon har en aptit för att ta ut sina aggressiva angrepp(ej fysiskt) mot alla i familjen och speciellt mot mig.
95 % av varje dag som min mor är hemma och vaken så sprider hon en negativitet som gör alla i familjen arga, ledsna och trötta. Hon klagar om allt i livet, skriker och skäller på mig när det är något hon vill, försöker kontrollera mig, snackar skit om mig flera gånger om dagen, och det är alla andra i familjens fel att hon är arg, och extra mycket mitt eftersom det går dåligt i skolan för mig.
Hennes negativitet gör mig otroligt förbannad, deprimerad, trött och sorgsen varje dag. Jag är van vid det nu och har bara önskan att flytta hemifrån. Jag har inte ekonomin till att flytta, ej betyg till att skaffa jobb och det har nu kommit till en gräns där ilskan stannar kvar i mig långa stunder av dagen och det påverkar mitt sociala liv totalt.
Mina vänner har börjat uppfatta mig som aggressiv och detta gör mig djupt oroad att jag kommer i framtiden bli som min mor. Jag har flera gånger talat med min mor och far om hur hennes ilska påverkar alla i familjen men varje gång så blundar min far för problemet, och min mor blir ilsken. Jag är inte en person som skulle slå någon, så därför har jag inte gjort det för att lösa problemet, dock funderar jag på vad som hänt om jag gjort det.
Jag har provat olika saker för att skölja ilskan ur mig med bland annat musik, meditation, alkohol och cannabis. Har dock slutat med cannabis och alkohol eftersom det är ingenting jag vill ha med att göra. Alla dessa saker funkar endast för stunden.
Jag behöver en lösning/råd till detta problem, vad kan jag göra?

Hejsan!
Blev illa berörd av ditt brev.. Så här kan du ju inte ha det :(Förstår att din situation är ohållbar, och du behöver komma hemifrån. Nu när du studerar...du har inte tänkt på studielån (Studiemedel - från höstterminen det år du fyller 20) och försöka hitta ett uthyrningsrum. (Kolla på CSN:s hemsida)
För att kunna studera behöver du lugn och ro...Har ingen erfarenhet av Socialkontor, men kan inte de hjälpa till tror du? Gå in på deras hemsida. Tror dom har psykolog/terapeuter man kan gå till om man vill ha råd och hjälp i sådana här situationer. Det var bara lite tips.
Själv är jag mamma till 4 utflygna barn. Alla "flaxade"iväg när de var 18 år. Yngsta flickan slutade efter 9:an och har ändå lyckats komma in på arbetsmarknaden. Du har inte funderat på ett sabbatsår och jobba. Det är ju också en möjlighet, men då ska du vara beredd på att ta vilket jobb som helst om du vill komma hemifrån.
Var inte rädd för att kolla med Sos. Tror inte ens dom tar betalt för ett besök.Dom kan nog tipsa dig hur du ska göra.
Om du inte försöker kommer heller inget hända.
Lycka till vännen!!!
 
 
 


Frågan är väl vad din mamma är så arg på? Hitta roten till det onda, hennes humör.. anledningen till hennes irritation. Få bort den, allt frid o fröjd då?
Är det hon som gör det mesta hemma, är det därför hon klagar? För att ni andra behandlar henne som nån slags hushållerska? Är hennes arbetsbörda för tung?
Eller gnäller hon ändå? För minsta lilla utan anledning?
Det låter konstigt att hon skulle klaga utan orsak.. är hon sjuk, orkar inte som andra, vad beror det på?
För som jag förstår det på dig, är DET problemet, hennes ilska. Inte alkohol och droger, det har du slutat med skriver du. Var det en orsak till hennes behov att kontrollera dig? Ditt missbruk... är hon oroad över vad du hållt på med tidigare, är det omtanke om dig som gör henne frustrerad?
Ibland vill föräldrar fostra sina barn, ibland vill barn inte fostras på det sätt föräldrar vill. I övre tonåren uppstår ofta konflikter i familjer ang detta. Du är inte ensam om det. Kanske har socialtjänsten någon kurator inom familje-enheten du kan få gå och tala med? Kolla på webben om det finns en barn- och familje-enhet i socialförvaltningen i din kommun. Där kan du få samtalsstöd hur du ska gå vidare med familjens relationer och sätt att vara gentemot varandra.
Hoppas det löser sig.. skriv gärna igen om hur det går.

Annons
Annons
Annons