Sängvätning hos barn (enures)

När ens barn kissar i sängen ska man vara medveten om att det är vanligt upp till sexårsåldern. Därför ska du varken stressa barnet eller dig själv innan barnet är över sex år.


Uppdaterad den: 2012-08-16
Författare: Anders Berg
Uppdaterare: Stina Almkvist-Osterman, specialistläkare på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Södersjukhuset, Stockholm, Sachsska Barnsjukhuset

Annons

Kom också ihåg att sängvätare inte kissar i sängen avsiktligt.

När barnet ofrivilligt kissar i sängen på natten kallas det sängvätning eller enures (latin). Sängvätning är ärftligt i 85 procent av fallen. Det betyder troligen att någon nära släkting har haft samma problem. I cirka 60 procent av fallen har antingen ett syskon eller en förälder har varit sängvätare.

Man har visat att 15-20 procent av barn i åldern fem till sex år kissar i sängen, och sängvätning är vanligast bland pojkar. För tonåringar är motsvarande siffra en procent. De flesta barn som kissar i sängen har alltid gjort det, och det finns ingen specifik orsak till detta. Det finns dock några barn som plötsligt drabbas av sängvätning. Detta beror främst på en medicinsk orsak, som till exempel urinvägsinfektion hos barnet, förstoppning eller diabetes (i vissa undantagsfall kan orsaken möjligen vara psykosocialt betingad).

Annons
Annons

Varför kissar barn i sängen?

Oftast hittar man ingen annan orsak till sängvätning än att det är ärftligt. Man menar dock att en del av dessa barn sover mycket djupt och därför inte känner när blåsan är spänd. Det finns också vissa barn vars kontroll av urinblåsan utvecklas senare än andras.

Det finns barn som producerar för lite av ett urinhämmande hormon (ADH) på nätterna. Detta kan hjälpas med tabletter som innehåller detta ämne. Barnet bör dock undersökas av läkare som beslutar om man ska sätta in sådan behandling.

Vad kan jag göra för att hjälpa barnet?

Gör inte sängvätningen till ett stort problem i familjen. De flesta barn är ändå från början ledsna över att de kissar i sängen. Det är bra om familjen kan stödja barnet och vara positiva. Berätta för barnet att det finns många andra som har det likadant.

Annons
Annons

Om sängvätning tidigare finns i familjen är det en god idé att berätta för barnet att "den och den också hade det så när han/hon var yngre". Det hjälper barnet att veta att det inte är det enda som har problem.

  • Före sängdags (cirka två timmar) kan du låta ditt barn dricka mindre. Det är ingen garanti för att det inte kissar, men det kan underlätta att barnet inte går och lägger sig med mycket vätska i kroppen.
  • Låt barnet kissa innan det ska sova.
  • Skydda barnets säng med ett gummiunderlägg.
  • Lägg rena nattkläder och lakan vid fotändan eller bredvid sängen så att barnet själv kan byta om det vaknar - det är förstås inte menat som ett straff, utan hjälper barnet att klara av sina egna problem. Det ökar också barnets medvetenhet om sängvätningen.
  • Ge barnet beröm efter en torr natt.
  • Blöjor, sängunderlägg och engångslakan kan vara praktiskt i det enskilda fallet, men bör användas först efter läkarutredning och behandlingsförsök. Blöjor botar inte sängvätning, men kan vara ett komplement till behandling, exempelvis medan man (läkaren) ställer in medicindoseringen.

Många föräldrar har fått rådet att väcka barnet mitt i natten för att låta det kissa. Det har visat sig vara utan nämnvärd effekt, eftersom barnet ändå inte vaknar själv när det är kissnödigt.

Vid vilka symtom ska jag gå till läkare med barnet?

  • Om barnet fortsätter att kissa i sängen sedan det har fyllt sex år.
  • Om barnet varit torrt på natten tidigare men plötsligt börjar kissa i sängen.
  • Om det kommer en stark lukt från barnets kiss eller om barnet klagar över sveda eller smärta när det kissar eller har kissat.
  • Om barnet börjar kissa i byxorna på dagen.
  • Om barnet kissar många gånger, både på dagen och på natten.
  • Om barnet har förstoppning eller ofrivilligt bajsar i byxorna.
  • Om du är orolig eller tycker att något är onormalt.

Vad undersöker läkaren?

Läkaren börjar med att fråga er om barnet. När barnet blev dagtorrt, om det finns andra problem, om någon annan i familjen har haft liknande problem och så vidare.

Efter det undersöker läkaren barnets mage och underliv.

Läkaren vill ofta också ta ett urinprov för att utesluta en bakteriell urinvägsinfektion hos barnet. Eventuellt tar läkaren även ett blodprov.

Vilka behandlingar finns mot sängvätning?

Om det inte är något medicinskt fel på barnet, är den vanligaste behandlingen ett sängvätningsalarm. Alarmet fungerar så att en klocka ringer eller vibrerar och väcker barnet om det kissar i sängen. Anledningen till att alarmet är effektivt är för att det väcker barnet när de första dropparna urin träffar underbyxorna eller lakanet. Därmed blir barnet medvetet om att det kissar, och hur det känns när blåsan är full.

Utformningen av alarmet kan vara olika. Några är ett litet kopparnät som läggs under lakanet och, via en sladd till en liten apparat, ringer när de första dropparna urin träffar lakanet. Andra har en liten sensor som läggs i underbyxorna och, via en sladd, aktiverar en klocka eller liknande. Det tar vanligen flera veckor eller månader innan effekten av larmet visar sig. Det tar även lång tid att träna barnet. Det är därför viktigt att både du själv och barnet har tålamod. Kom också ihåg att de flesta barn slutar kissa i sängen av sig själva när det har gått tillräckligt lång tid. När du använder larm påskyndar du endast denna process.

Vilken medicin kan ges till barnet?

Den medicinska behandlingen är vanligen hypofyshormon i tablettform (desmopressin). Detta fås på recept och rekommenderas om man inte kan lösa problemet med andra metoder och om familjen önskar en medicinsk behandling.


Annons
Annons