Höftledsartros

Vad är höftledsartros?

Artros är en sjukdom som gör att brosket inne i leden får sämre kvalitet eller försämras helt. Dessutom kan andra strukturer såsom ledband och muskler bli påverkade av artros.

Höftledsartros, eller på fackspråk koxartros/coxartros, är en av de vanligaste formerna av artros i kroppen tillsammans med artros i handen, efter artros i knäleden. Artrosen befinner sig i området mellan lårbenshuvudet och höftskålen. Höftledsartros är vanligast hos personer över 50 års ålder och är ungefär lika vanlig hos män som hos kvinnor. I enstaka fall förekommer artros hos personer från 20 års ålder, oftast efter en tidigare skada i leden. 

Symtom och tecken

Om personer får symtom av höftledsartros består symtomen oftast av gradvis ökande smärtor i ljumsken, i skinkan eller på sidan av låret. Smärtorna kan stråla ner mot knät. 

Det är också vanligt att man är stel i höften när man har vilat, till exempel efter att ha sovit eller suttit länge. På grund av stelheten kan det vara svårt att böja framåt. Stelheten brukar dock i regel försvinna inom en halvtimme, efter att man har börjat röra på sig.  

I början är man ofta symtomfri under längre perioder och smärtorna kommer endast i perioder. Smärtorna kan utlösas av kraftig belastning men det är inte alltid uppenbart varför smärtorna är sämre i vissa perioder.

Så småningom kan perioderna med smärtor bli längre och i vissa fall kan höftartrosen ge så mycket symtom att smärtorna uppstår i vila och på natten. De allt kraftigare symtomen kan leda till sömnbesvär och svårigheter att utföra arbete och fritidsaktiviteter. Besvären kan även ha en negativ påverkan på relationer och sexliv samt den psykiska ohälsan. Ibland kan det ha gått så långt att man inte kan gå länge eller behöver käpp för att gå.  

Orsak

För att vi ska kunna röra oss är skelettet avdelat med leder på strategiska platser. En av ledens viktigaste vävnader är brosket, som utgör ledens glidyta. Brosk gör att de hårda bendelarna kan röra sig mot varandra utan att de skadar varandra.

Vid artros har broskets kvalitet långsamt försämrats och i vissa fall kan det till och med ha försvunnit. Så småningom gnider bendelarna mot varandra, vilket kan leda till inflammation i leden och förändringar i benet under brosket. Andra strukturer, såsom ledband och musklerna, kan också brytas ner eller försvagas vid artros.

Orsakerna till artros i höften är inte helt klarlagda. Forskare har sett att det sällan handlar om en enda orsak utan många faktorer kan spela in:

• Små skador som har uppstått tidigare i livet. Skadorna kan också ha uppstått efter en inflammation i höftleden.
• Missbildning i höftleden. Större missbildningar upptäcks ofta tidigt i livet men mindre missbildningar kan gå ouppmärksammade och senare ge ökad risk för artros.
• Kraftig belastning av höftleden. Yrken som kräver långvarigt stående, lyft eller flyttning av tunga föremål ger en högre risk för höftartros, precis som ett arbete som innebär böjd eller vriden position. Vissa former av idrott ger också en högre risk, exempelvis långdistanslöpning, fotboll, handboll, hockey, brottning och tyngdlyftning.
• Övervikt. Övervikt är en viktig riskfaktor och kan fyrfaldiga risken för höftledsartros. 
• Stigande ålder. Man har sett att artros är vanligare hos äldre personer, oavsett förekomsten av andra riskfaktorer. 

Diagnos

Ljumsksmärtor eller smärtor från bäckenområdet gör ofta att man misstänker höftartros. Stelhet efter vila och startsmärtor vid gång som blir bättre när man har rört höften ett tag är också uppgifter som talar för höftartros. Det är dock viktigt att utesluta andra orsaker såsom en inflammation i höftleden, en inflammation i slemsäcken (på utsidan av lårbenet) eller broskskador i höftleden. Diagnosen kan ställas genom att undersöka höften och andra strukturer i närheten av höften, såsom ljumske, mage och lårben.

En röntgenundersökning rekommenderas inte för att ställa diagnosen höftledsartros. Det beror på att det finns personer som har mycket besvär av sin artros utan att de har förändringar på röntgen och tvärtom, vilket betyder att man kan ha kraftiga symtom trots beskedliga fynd på röntgen. En röntgenundersökning ska främst användas om man misstänker andra orsaker till smärtorna eller inför en operation. Om man misstänker att det kan röra sig om en inflammation kan man ta några enklare blodprover. 

Behandling

Behandlingen av alla former av artros följer samma principer. Man använder en så kallad behandlingspyramid som består av olika behandlingsalternativ. 

Information och utbildning kan bestå av skriftlig information såsom denna text eller en föreläsning. Ibland finns särskilda utbildningsserier om artros, en artrosskola. 

Viktnedgång och träning kan göra att ytterligare försämring av broskets funktion i knä och höft bromsas:

• Träning är en mycket viktig del av artrosbehandlingen. Träningen kan delas upp i konditionsträning (20–30 minuter, 2–3 gånger i veckan), styrketräning (8–12 repetitioner, minst 1 set, 2–3 gånger i veckan) och muskelspecifik träning. Man har sett att handledd träning, det vill säga träning med hjälp av utbildad hälsopersonal, har en något bättre effekt än egenträning. En fysioterapeut eller arbetsterapeut kan ge information om hur man bäst tränar musklerna. Ibland kan träning i bassäng vara en lösning för personer som har mycket smärta. Alltför kraftig fysisk träning kan försämra smärtorna och rekommenderas inte. 
• Träning kan i början göra att det gör mer ont i leder. Det är dock inte farligt att träna med artros. Träning vid artros bidrar istället till att smärtan minskar och rörligheten ökar. I vissa fall kan man skjuta fram tiden till att man behöver en annan åtgärd såsom läkemedel eller operation. 
• Viktnedgång rekommenderas hos personer som har övervikt men har sämre effekt än fysisk aktivitet. Förutom träning kan en översyn av kosten bidra till viktnedgång. Vid kraftig övervikt kan överviktskirurgi ha effekt. Normalvikt inför en operation medför lägre risk för komplikationer.

Läkemedel såsom inflammationsdämpande läkemedel (exempelvis ibuprofen eller naproxen) kan minska symtom men har ingen positiv effekt på artrosen. Läkemedel ska bara ges om andra behandlingsmetoder inte har haft önskad effekt. Om man tar läkemedel mot smärtorna ska behandlingstiden vara så kort som möjligt för att minska risken för biverkningar. Vanliga inflammationsdämpande läkemedel ger en ökad risk för blödning från tarmen och en negativ påverkan på njurfunktionen. Effekten av paracetamol har visat sig vara mycket svag, men eftersom det inte har några allvarliga biverkningar kan det inte skada att pröva paracetamol.

Hjälpmedel kan vara till hjälp vid artros. Det kan bestå av en käpp vid smärta i höft eller knä, ett skydd vid smärtor från tummens bas eller ett skoinlägg. TENS, smärtbehandling med elektrisk stimulering, kan också ge lindring hos vissa. 

Kirurgi (operation) kan i enstaka fall behövas om annan behandling inte har gett önskad effekt. Kirurgi består av insättning av en höftprotes (konstgjord höftled). I de allra flesta fall byts både ledhuvudet (på lårbenet) och höftskålen (i höftbenet) ut – man sätter in det som kallas en total höftprotes. 

Resultaten vid proteskirurgi i höften är goda. Över 90 procent av de konstgjorda höftlederna fungerar bra efter tio år och i cirka 60 procent av alla fall håller den i minst 25 år. Personer som har genomgått operationen är i allmänhet mycket nöjda. Endast två procent behöver en omoperation inom de första två åren efter en operation. 

Efter operationen bör man följa ett rehabiliteringsprogram. Hur länge ett sådant program ska följas beror på ens behov, men ofta kan denna typ av träning pågå i flera månader efter operationen. Rehabiliteringen förbättrar höftfunktionen och musklerna runt höftleden. Tiden det tar innan man uppnår maximal minskning av smärtor och bästa funktion kan uppgå till tolv månader efter operationen. Det är som regel en fysioterapeut som leder rehabiliteringen.

Andra behandlingar kan hjälpa men har begränsad vetenskaplig dokumentation och ska inte ges rutinmässigt. Det kan handla om akupunktur, manuell terapi eller PRP (Platelet Rich Plasma). Vid PRP injiceras koncentrat av personens egna vita blodkroppar och blodplättar i en led. Resultaten är inte övertygande och behandlingen ska inte ges förutom i forskningssammanhang. 

Det kan hjälpa att undvika långvarigt stående arbete, samt att bära och lyfta tunga saker. En kudde mellan benen när man sover kan lindra symtomen på natten. Användning av krycka/käpp på motsatt sida av den smärtande höften kan vara bra för många.

Prognos

Artros förvärras vanligtvis med tiden men många klarar sig ändå bra med träning och ibland läkemedel. Hos vissa är artrossjukdomen en långvarig sjukdom som inte blir sämre med tiden medan det hos andra kan bli sämre snabbare. En operation kan behövas hos vissa personer och ger ofta ett mycket gott resultat. Såsom vid alla operationer finns det en liten risk för komplikationer, såsom blodpropp i ben eller lunga, infektion eller skador på nerver eller kärl. En operation ska därför bara göras om andra behandlingar inte har gett önskat resultat.