När jag var 13 år vrickade jag foten så illa så att den blev gipsad ända upp till knät. Det här hände i Spanien, och gipset togs bort på vårdcentralen hemma i Sverige. Efter ett par månader började jag få mycket ont i foten, och den svullnade ofta upp, ibland på grund av belastning och ibland inte. Jag kunde och jag kan fortfarande inte vara på språng en hel dag utan att det får konsekvenser för min fot. Flera gånger uppsökte jag vårdcentralen och frågade varför foten var så, men fick svaret att det inte hade något alls med min vrickning att göra. Våren 2006 fick jag efter många besök på vårdcentral till slut en remiss till en ortoped, som konstaterade att jag har två förstörda leder i höger fot, artros. Jag är nyss fyllda 18 år, och det svider att inte alltid kunna hänga på mina kompisar, eftersom jag har så pass mycket problem med min fot i vissa perioder. Det jag undrar är om det på något sätt hade blivit mindre skador på min fot, eller lättare att hantera dem om jag hade fått diagnosen ställd tidigare, och inte fyra år efter min olycka?
Fotledsskador som stukningar, vrickningar och frakturer skall behandlas tidigt och aktivt med rätt metod beroende på vilken typ av skada man fått. Att i efterhand veta vilken behandling som var den exakt rätta är ofta svårt. Dessutom har det visat sig att vissa typer av fotledsskador ger problem i form av artros och smärta ett antal år senare oavsett vilken typ av behandling man givit vid skadan.
Man kan rent allmänt säga att artros i fotleder liksom på andra ställen i kroppen kan förbättras med tiden så att smärtor och stelhet minskar. Det viktigaste är att vara i gång och röra sig så mycket som smärtan tillåter samt att undvika övervikt.
Med bästa hälsning,
Ingemar Peterson
Överläkare, reumatolog.
