Forum Artros


Positiv trots sjukdom

Jag tycker att det är så viktigt att jag är jag .jag är INTE min sjukdom.Att kämpa för att hitta glädjen trots smärta och alla bekymmer som följer i smärtans spår.Då hjälper humor o kontakt med vänner t.ex här på sajten .Och att prata annat än sjukdom kan vara så skönt!

Precis så känner jag acinom som du skriver. Var så jag menade med min tråd "Nu tänker jag". Tyvärr missuppfattade "art rosa" mig. förstår jag efter jag läst hennes svar till mig. Bättre du skrivit det för du fick med allt på ett bra sätt. *L*.


Håller med om att sjukmdomen inte får ta över och jag kämpar emot, men ibland vinner smärtorna. Så är det tyvärr och jag tänker inte känna mig oduglig för det. Man kan inte mer än att kämpa.


Jag vet hur lätt det är att tänka/säga att man "kämpar" / "kämpar på" o.s.v... men det låter så ansträngande! Kanske man inte ska kämpa, utan "bara vara"? Bara vara och ta till vara på de goda stunderna och vila när de dåliga kommer. Anpassa sig och njuta så mysket som det går, av det som går att njutas av? Och inte kämpa så förbaskat? Eller? Vad säger ni andra?


Jag tror man har olika reaktioner. Ibland kan man bara konstatera "shit happens" och ta det som det kommer. Men en gång kommer jag ihåg att jag bara blev så rasande på värken och då gick den över!! Men tyvärr funkade det inte nästa gång - tro mig - jag prövade.. Men den bästa hjälpen är nog glädje (om man orkar känna den) och att fortsätta att hoppas. Jag vet att när jag blev erbjuden steloperation av fotlederna så svarade jag att jag väntar på att forskningen ska gå framåt i stället och tar emot den hjälp som erbjuds så länge. Den här sajten är t.ex. till stor hjälp och uppmuntran för mig. Tack alla!!!


Håller med dig liluna.

Annons
Annons
Annons