Forum Artros


Är 35 årig kvinna och ska få en helprotes

Hej alla därute! Finns det någon mer person därute som ska byta till helprotes? Jag föddes för tidigt i barnaår och fick sjukhussjukan på SÖS pga. slarv med hygien!Effekten blev kamp för livet som spädbarn,sjukhussjukan i hela kroppen,benröta som följdsjukdom och sedan ett vänsterben(lår) som inte kunnat växa självt.Fick genomgå 3 stora benförlängningar upp till 16 års ålder plus massa mellan operationer.Leden på vä.sida var för länge sen sliten pga.benrötan men nu i dagsläget när jag är 35 år MÅSTE nu leden bytas.Jag vet ju inte helt just nu hur det kommer bli med min livskvalite,javisst gå bättre kommer jag kunna göra och mindre värk,dock MER andra saker att tänka på,läste på nätet att jag inte ska böja mig fram för mycket,ej bära,ej vridningar,ej hopp. Finns det fler därute som är i yngre år som ska byta till hel höftprotes eller har gjort det och hur lever ni med det idag? Tydligen i mitt fall så funkar det med ca.3 protesbyten under min livstid.

Hej! Jag är 26 år och jag har fått höftproteser på båda sidor för tre veckor sedan. Jag kan ju inte svara på hur livet med höftproteser kommer se ut på sikt, iaf inte än, men har du några frågor om själva operationen och hur de första tre veckorna är så får du gärna kontakta mig. Har du fått någon tid för din operation ännu? När det gäller restriktioner finns det ju några men de flesta gäller ju tiden efter operationen, även om några gäller resten av livet. Från de jag har hört som fått höftledsproteser är att de lever mer eller mindre som vanligt. Jag har själv fått informationen att det inte är några problem med att t ex skaffa barn och då blir man ju både tyngre och sen måste man bära och böja sig så jag tror inte det är något du ska oroa dig för. Kanske finns det redan nu saker du inte kan göra p g a din höft?


Hej! TACK för ditt inlägg!Det var lääänge sen jag gick in här och tittade men nu har jag läst ditt inlägg och tack för ditt stöd:) Oj,du har två proteser vid 26 års ålder,ovanligt så ung,men som du säger man ska ju klara sig relativt bra ändå med protes/proteser.Jag vet ju inte din bakgrund till problemet så så länge man kan bli "lagad"(som min syster uttrycker sig:)så är det ju bra!Jag hittade en inspirerande blogg "livet på en höft",där fick jag lite mer info hur det är att leva med protes,hon är äldre som skriver om det men ungefär samma sak,protes.SKÖNT att höra att det inte är några problem att skaffa barn!Jag har bara hört att man ska särkilt i början inte överböja höften 90 grader,men även iaf.tänka på att inte böja sig för mycket resten av livet,men det har du särkert fått veta också.Jag har äntligen fått en tid,den 17 September!Min operation på vänster höft blir svår eftersom jag anatomisnkt ser jättekonstig ut!(Utan sjukhussjukan och benrötan som gjorde att "kulan" inte växte ut ordentligt och "lite naggad" i kanten på och runt bäckenet.De har specialtillverkat min konstgjorda höft pga.detta. Hur har det gått för dig?Jag vet att det är viktigt att träna för att bibehålla styrkan i lederna,jag frågade läkaren om det och läkaren sa att det är jätteviktigt att träna musklerna runt höften för ju starkare muskler som "kramar" om protesen,desto bättre och längre sitter den.Logisk i ochförsig:)Hoppas att det går bra för dig och att du tar hand om dig:)


Hej! jag är en 30-årig tjej som ska få en höftprotes i november. Under 10 års tid har jag haft enorm värk från och till och sprungit till läkarna med det i tid och otid. Alltid fått höra ischas...tills förra våren då jag tjatade mig till röntgen. Föddes med höften ur ledoch behandlades med gips och har alltid funderat om det hängt ihop. Visade sig att höftkulan är missformad, ligger 2/3 delar utanför, samt att det ät förslitningar och att lårbenet är 10 grader snett.Blev skickad till tammerfors sjukhus och ska nu alltså genomgå operation och få en ny höftkula. Ser i forumet att det finns andra unga tjejer som bytt den. Funderar hur ni mår idag? Kan man verkligen leva som vanligt efteråt? Hur ont hade ni efter operationen? Hur mkt hjälp behövde ni av omgivningen? Hur länge tog det innanni kunde jobba som vanligt? Har en massa frågor.. Var ni vakna eller nedsövda under operationen? Fick ni välja själva? Jag har fått informationen att jag får välja själv, men jag vet inte vad som är att föredra.. Skulle uppskatta om ni kunde berätta lite om hur det är"på riktigt" efter en sån här operation. Har fått massa information av läkarna, men skulle kännas lite bättre att få höra av nånsom gjort det och ännu är i arbetande ålder :)


Hej! Hur har det gått för er ngt år senare med era nya höfter? Jag är 36 år och ska inom ett par månader få först min ena höft opererad och sedan den andra. Hur går det att leva med 2 höftproteser?? Eller en.. Mvh Frida


Hej Frida! Jag ska ev. åxå få en ny höftled i vår här, det är upp till mig om jag ska göra operationen enligt läkaren... Varför ska du byta? Fyller snart 38 och det känns jätte jobbigt!
hälsningar Linda


Hej! Jag är 39 o har problem med båda mina höfter, men höger är värst. Var hos ortoped för drygt två år sedan o fick av honom veta att det var upp till mig att bestämma när jag ville ha operation (hur man nu ska veta det...). Bestämde mig dock för att härda ut ett tag till eftersom operation känns som sista utvägen o alla säger att man är för ung... Nu har det dock blivit ganska mycket sämre igen så jag har återigen fått en tid hos ortopeden, ska dit 5 mars så får vi se vad han säger då. Hur går det för er andra? Har ni fått tid för operation, hur "illa" är det med er? Berätta!!!
Hälsningar Jennie


Hej Linda!Jag hade cancer som liten, var bara 1,5 år gammal. Och behandlingen då var inte lika skonsam för kroppen då som nu. Strålningen jag fick då över bäcken och höfterna har gjort att jag utvecklade artros och osteoporos redan i 20års åldern. Sedan har den varit under kontroll och jag har lärt mig att leva med det. Men nu under de två senaste åren har artrosen utvecklats väldigt aggresivt och min ledkula/höftleden håller på att tillbakabildas/kroppen luckrar upp/absorberar den. Jättekonstig! Men så är det och ont gör det ;) Min högra höft är värst men den vänstra står på tur till operation den med. Pga strålningen jag fick så är även muskelaturen skadad och läkaren är rädd att jag ev inte kommer kunna hålla inne den nya höftleden.. Att den kommer hoppa ur led. Ska till ortopeden nästa vecka och jag börjar bli mer och mer nervös iom operationen måste genomföras och den rycker nämre.. Läkarna måste kunna garantera mig att det med mina muskler går att fixa på något sätt, för att välja att inte opereras går inte. Då min rörlighet blir mindra och mindre och jag kommer till slut bli helt rullstolsbunden annars. Det är inget alternativ enligt mig! Är nyfiken på hur folk som är yngre än genomsnittet lever med sina proteser? Fungerar det bra, kan dom leva ett relativt normalt liv? Smärtor? Måste man tänka sig för hela tiden och ständigt vara rädd för att höften kan hoppa ur led? Det verkar vara den vanligaste komplikationen som uppstår när jag läster om det. Jag är livrädd för själva operationen och dagarna efter operationen, verkar vara riktigt, riktigt jobbigt och smärtsamt. Bara man kommer över den tröskeln och allt läker som det ska så ska väl livet rulla på. Men de första dagarna, det är nog det jag just nu fasar mest för!Sen hoppas jag att min situation bara kan bli bättre, i alla fall bättre än vad det är nu. Hur resonerar du om opereras eller ej? Kan du välja att inte opereras, du har inte för ont nu eller är för orörlig? 36 och 38 fasen, det är för tidigt! Samma när man läser de andra tjejernas inlägg, för unga! Vi ska ju leva ett relativt aktivt liv många år till. Stor skillnad på om man är 65-70 år, då beh man ev inte byta ut sin protes. Vi kommer säkert behöva byta våra igen nån gång :( Hälsningar Frida


Hej!
Oj låter inge vidare för dig Frida! Jag fick en sjukdom som liten och min höftkula blev mjuk, sen opererades den och är numer platt och detta ger svåra inflammationer. Det har blivit värre och värre och senaste året riktigt illa. Kunde träna hyfsat mha tabletter för värken fram till i höstas då det hände något och sen dess har jag knappt kunna träna något alls utan suttit i soffan och även varit sjukskriven för min svåra värk. Jag är som du helt livrädd för både operationen och tiden efter och framförallt resultatet, hur kommer det att bli? Men haft kontakt med flera unga som fått ny höftled och för de flesta går det väldigt bra och de anser att det är skönt att slippa värken.
Jag försöker tänka att det är just nu jag lever, har småbarn och vill träna och vara aktiv. men värken förstör så mycket för mig. Jag funderar ju allvarligt på att operera mig och jag har en tid i början av april. Men tankarna vandrar ju till att jag kanske borde vänta pga att jag är så ung... men men har en telefontid hos min ortoped på tisdag där jag ska försöka få svar på en del funderingar. Sen måste jag ta ett beslut, jobbet måste ju få veta om jag ska jobba i vår eller vara sjukskriven i 3 månader,,, men fy va jobbigt det är!! Om du/ni vil håller jag gärna kontakten då i allafall jag har stort behov att ventilera med människor som är i samma sits!
ha det så bra!
hälsningar Linda


Hej Linda o Frida o alla ni andra!
Känner precis som ni beskriver en rädsla för operationen o för hur tiden efter kommer att vara. Hur tänker ni kring narkos eller ryggmärgsbedövning? Tror dom flesta läkarna tycker man ska ta ryggmärgsbedövning, vilket jag är livrädd för! Läste en artikel från Hässleholm där en läkare ansåg att resultatet av höftledsoperationer blev bättre om de utfördes under narkos... Sedan sa en operatinssköterska till mig att fördelen med ryggmärgsbedövning är att bedövningen sitter i en stund efter att man vaknat efter operationen också.
Tänker som du Linda, det är nu man är ung o att gå o ha ont hela tiden är inget alternativ även om operation känns läskigt o man inte vet hur det kommer att bli. Hade häst när jag var yngre o har en dröm att någon gång komma upp på hästryggen igen vilket inte är möjligt nu eftersom jag är alldeles för orörlig och ytterlägena gör alldeles för ont :( Sen vet jag inte om det är möjligt efter op eller inte, men kanske :)
Ha det bra så länge, vill också gärna hålla kontakt för att höra hur det går för er!
Hälsningar Jennie


Hejsan! Jag är en kille på 33år som bytte min vänstra höftled för 8 år sedan, förlängde även mitt vänstra ben med 4cm. Har haft perthes sedan jag var ca 4-6 år. Operationen är det bästa jag gjort i mitt liv, så fantastiskt skönt att slippa värken. 
 
Fråga gärna om ni undrar över något
 
Mvh Tommy


Hej på er andra i denna tråd,
När jag hittade denna tråd blev jag sååå glad, för jag har känt mig så himla ensam om mina höftproblem. Men nu vet jag att ni och andra finns så att man kan dela tankar, känslor och information. Vilken lättnad!
Jag är en tjej som snart fyller 40 år. Jag är född med höftledsdysplasi i båda höfterna, vilket är en missbildning i höftleden. Kulan och skopan passar helt enkelt inte ihop. Detta har lett till att jag nu har artros. Det är främst den högra höften som jag har besvär och värk i. Jag fick min diagnos när jag var 34 år fast jag hela mitt liv har vetat att något är fel. Har varit hos olika läkare sedan jag var ca 12 år, då först med knäproblem (som jag fått veta hela tiden berodde på mina missbildade höfter) men sedan med höftproblem. Jag har fått alla diagnoser som växtvärk, löparknä, överbelastning mm. I bland känner jag mig bitter över att ingen upptäckte vad som verkligen var fel när jag var nyfödd eller i tonåren (min sjukgymnast säger att läkare som inte kontrollerar barns höfter när de kommer in med knäproblem begår tjänstefel), då hade de kunnat åtgärda det. Men alla vet ju att det inte är bra att vara bitter.
Jag går regelbundet hos sjukgymnast och kör mina rehabövningar. Jag har varit hos ortopeden och det kommer att bli höftprotes i min högra höft. Han sa att jag känner själv när det är dags. Men som en av er skrev - hur vet man?? Jag har det jobbigt nu, har värk och smärta, svårt att klä på mig, vara med och ta hand om mina barn (3 och snart 5 år gamla) jag är mitt i livet, detta ska vara min lyckliga tid, men i stället präglas den av ett begränsat liv med värk, nedstämdhet och att man stannat upp - mitt i livet.
Alla säger att man ska VÄNTA..... vad exakt ska man vänta på? Att man ska vara ett kolli? Att jag inte ska kunna åka till jobbet för att jag inte kan gå eller för att jag är deprimerad? För just så har det varit den här veckan för mig. Jag fick ett "skov" för 4,5 vecka sen, det var faktiskt hyfsat bra innan dess. Men vaknade en morgon av att något var fel, det känns som höften ligger lite snett på något sätt. Sjukgymnasten tror att det är överbelastning och inflammation och att det kommer att vara sådana här perioder från och till. Jamen det känns ju fint att knappt kunna klä på sig, sköta sin hygien och knappt kunna sätta sig på toaletten och jag är inte 40 år fyllda!
Usch, vad jag låter bitter! Är på väg att plocka upp telefonen och ringa ortopeden, men är liksom många av er rädd och osäker för operationen. Tänk om det går fel? Att det blir värre? Jag kan ju gå fortfarande,( ibland har jag kryckor) men med mycket snedbelastning i kroppen och värk i både rygg och knän som följd.
Jag blir så glad när jag ser er som har opererat och fått lyckade resultat! Men vad var det som gjorde att ni tog steget? Är det någon mer i denna tråd som har opererat sig sedan sist? Jag vill höra så mycket information om operationen som möjligt, men även från er som är där jag är - i obeslutsamheten. Ska jag försöka få tid för operation nu eller vänta?
Jag vet att jag låter grinig, men normalt är jag en glad och positiv person som kämpar. Jag önskar er andra ett stort lycka till med era liv och var ni än befinner er i operationscirkeln!
Vänliga hälsningar Sara 
 


Hej Sara!
Jag känner så väl igen mig i dina tankar! När vet man att det är dags för operation? Jag har också haft perioder fram o tillbaka där det periodvis varit ganska ok och periodvis så illa att man i princip känner att man inte orkar mer, när det gör ont hela tiden både dag o natt o man bara känner sig ledsen. Man vill så gärna vara med barnen (jag har en dotter på snart 10) o bara kunna ha ett "normalt" liv.
Man får lov att vara grinig och gnällig för ibland känns allt bara jättejobbigt! Man måste tillåta sig att ha sådana dagar för att sedan orka fortsätta kämpa och vara glad både för sig själv och för sin familj. "Bryt ihop o kom igen!" :)
Jag har som du snedbelastat kroppen (även om jag bara gjort det i 10 år ;) ) Detta har lett till att jag fått artros även i vänster höft. Med två kassa höfter så har jag ju inget kvar att ta till och det gjorde att jag bestämde mig för att operera min höger höft innan vänster har blivit för dålig. Ingen vet hur livet ser ut i framtiden, jag känner verkligen att det inte finns något annat alternativ. Har försökt hålla igång med träningsprogram, cykling etc men nu gör allt ont samtidigt som rörligheten bara blir sämre.
Hoppas du snart mår bättre Sara och att du kommer fram till hur du vill göra med operationen. Men som jag känner så tycker jag att jag snedbelaster kroppen väldigt mycket vilket gör att det blir inflammationer och ont även i andra delar av kroppen o det kan ju inte vara bra det heller?
Jag kommer att operera mig i början av juni som det ser ut nu och det känns bra samtidigt som jag är livrädd för både operationen och hur det kommer att bli efter.
Hälsningar Jennie


Hej Sara!
Jag har skickat mail till dig här på sidan =)
-----------------------------------------
I augusti ska jag göra en PAO i Danmark :D, vill någon vet mer så kan jag skriva lite sen här! Håller nu tummarna för att man slipper komplikationer bara, men jag är positiv!


Ursäkta en som aldrig haft lårbensproblem.
Det går väl att byta både kulan och skålen idag. Eller?

Annons
Annons
Annons