Intervju | Artros

Marianne har artros – vägrar acceptera ledvärken

”Det är något du bara får acceptera.” Det fick Marianne  höra när hon gick till läkare med värk i knäna. Men Marianne gav sig inte. Med rätt sjukgymnastik har smärtan av artrosen lindrats.


Publicerad den: 2015-10-09
Författare: Anna-Cajsa Torkelsson, Redaktör

Annons

Värken i knäna kom smygande. När Marianne väl uppsökte läkare fick hon till svar att ”du är 49 år, då får man räkna med lite värk i knäna”. Men hon ville ändå inte bara acceptera att behöva gå omkring och ha ont. Istället gick hon till en sjukgymnast som tog fram ett träningsprogram för henne. I dag är hon 75 år och går på sjukgymnastik två gånger i veckan. Cykling, benpress, balansövningar och stretch med gummiband står på schemat och gör att hon känner sig mjukare i lederna.

– Jag försöker hålla mig igång så mycket som möjligt även utanför sjukgymnastiken, fastän jag inte riktigt kan röra mig i samma utsträckning som tidigare. Då kunde jag cykla tre mil eller åka på veckolånga vandringar och det kan jag förstås inte nu längre.

Artros lindras inte genom vila

Artros är ingen förslitningsskada som många tror, utan en ledsjukdom som innebär att man har en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket. Eftersom det inte är en förslitningsskada fungerar det inte heller att ”slita mindre på leden” genom att vila – tvärtom, brosket får nämligen näring när man rör på sig. Med rätt typ av träning lindras alltså smärtan och sjukdomsförloppet kan bromsas. Men många vittnar om att inte ens vårdpersonal alltid känner till behovet av motion för artrospatienter. Inger Lundkvist, utredare på Socialstyrelsen, jobbar mycket för att få ut information i sjukvården om vikten av fysisk träning och tidig diagnosticering vid artros.

Annons
Annons

– Att sprida den här kunskapen är oerhört viktigt men också väldigt svårt, säger hon.

Det har Marianne fått känna på. Hon hade besvär i femton år innan hon till slut fick diagnosen artros. Och fortfarande får hon ibland höra av läkare att det enda som kan lindra värken är smärtstillande tabletter.

– Men det finns ju fantastiska läkare också. Vid ett tillfälle hade väldigt ont, så jag frågade en läkare om det verkligen passade att jag åkte till Öland för att dansa squaredance som planerat. ”Varför skulle du inte kunna åka till Öland och dansa? Det finns väl sjukvård där också om något skulle hända”, sa läkaren. Ibland är det just det som man behöver få höra. Givetvis måste jag lyssna på min kropp och stå över aktiviteter om jag får alldeles för ont, men annars behöver man någon som övertalar en att vara aktiv även när det värker lite. Så jag åkte, säger Marianne.

Annons
Annons

Träningen bör vara omväxlande

Förutom squaredance har hon dansat mycket gammeldans i sina dar, en dans som hon beskriver som monoton. För att artrossmärtan ska lindras bör aktiviteterna vara omväxlande så att leden inte belastas konstant. Nu önskar Marianne att hon hade fått sin diagnos tidigare så att hon hade kunnat välja andra, mindre monotona fritidssysselsättningar.

– Jag har visserligen varit aktiv, men jag hade kanske kunnat träna annorlunda om jag hade vetat att det var artros jag hade. Och så hade det skonat min mage ifall någon hade sagt till mig att det gick att hålla artrosen i schack med träning istället för med en massa olika värktabletter. 


Annons
Annons