Fakta | Allergi

Angioödem


Uppdaterad den: 2013-03-06
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är angioödem?

Angioödem och urtikaria (nässelfeber) är ofta olika uttryck för samma sjukdom. Medan urtikaria ger utslag och förändringar i de små blodkärlen på hudens yta, påverkar angioödem de små blodkärl som ligger djupare i huden. Angioödem och urtikaria kan förekomma tillsammans eller var för sig. Man skiljer mellan akuta besvär, som innebär upprepade episoder av det ena eller båda tillstånden med kortare varaktighet än sex veckor, och kroniska besvär, som är återkommande episoder som pågår längre än sex veckor.

Man räknar med att cirka 15 % av befolkningen drabbas av urtikaria eller angioödem någon gång i livet. Tillståndet debuterar ofta under barn- och ungdomsåren. Personer med anlag drabbas oftare av anfall efter ungdomsåren, ofta i 20-årsåldern.

Tecken på angioödem är ofta akuta och omfattar tydlig svullnad i elastisk vävnad som läppar, ögonlock, öronsnibbar, tunga och gomspene.

Annons
Annons

Orsak

Det finns fyra huvudsakliga typer av angioödem:

  • Allergisk
  • Läkemedelsutlöst
  • Ärftlig (hereditär) – mycket sällsynt
  • Idiopatisk (utan känd förklaring)

Vid ett angioödem inträffar en inflammationsreaktion lokalt i huden eller i slemhinnorna i munhålan, svalget eller mag-tarmkanalen. Inflammationsreaktionen leder till att en del av de små blodkärlen i underhuden/slemhinnorna börjar "läcka" vätska till blodkärlen och vävnaden runt omkring. Huden eller slemhinnorna svullnar upp.

De flesta fall är läkemedelsutlösta och framkallas då framför allt av så kallade ACE-hämmare – ett läkemedel som används vid behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Fler läkemedel som kan ge angioödem är röntgenkontrastmedel, opiater, dextran acetylsalicylsyra, NSAID-preparat. Tillståndet kan också framkallas av olika typer av mat och ämnen som ger allergiska reaktioner.

Annons
Annons

Ärftligt angioödem förekommer ytterst sällan i enskilda familjer. De saknar ett ämne (C1-esterashämmare, C1-INH) vilket hämmar ett system, kontaktsystemet, som aktiveras vid skador. Är C1-INH lågt blir kontaktsystemet överaktivt, lindriga skador ger då överdrivet svar och leder till att bradykinin bildas. Detta ämne ger kärlvidgning i underhuden och därmed svullnad.

Symtom och tecken

Angioödem kännetecknas av flera (oftast) smärtfria, icke-kliande, välavgränsade svullnader som inte efterlämnar en "grop" om man trycker fingret på den svullnade huden (till skillnad från till exempel svullna ben, "vatten i kroppen".) Dessa svullnader är vanligast på huvudet och halsen, till exempel ansikte, läppar, munbotten, tunga, strupe – men kan uppträda var som helst på kroppen. I uttalade fall kan angioödem leda till total blockering av luftvägarna och risk för dödsfall på grund av svullnad i området runt struphuvudet. Angioödem kan också ge reaktioner i mag-tarmkanalen och leda till svullnad i tarmväggen, något som kan ge symtom som koliksmärtor, illamående, kräkningar och diarré.

Tillståndet kan vara en blandning av urtikaria (övergående, ytliga mindre svullnader på huden) och angioödem. Vid angioödem som svarar på kortison och antihistaminer kan allergiutredning övervägas, dock hittas sällan någon allergi. Ofta finner man ingen orsak eller så finns det en bakomliggande infektion eller inflammation. Också stress kan utlösa eller förvärra angioödem. Vanliga orsaker till urtikaria och angioödem är inflammation, infektion eller stress. Insektsstick, matallergi, lokala skador (tandläkare, borttagande av halsmandlar) kan förekomma som orsak. Det är också viktigt att ta reda på om förklaringen kan vara ett läkemedel. Man ska vara särskilt uppmärksam på ACE-hämmare.

Diagnos

Man ställer diagnosen utifrån anamnesen och de observationer man gör under ett anfall. Under en akutsituationen finns inga tester som kan identifiera orsaken. Om man misstänker infektion eller inflammation kan provtagning utifrån det behövas. Dessutom kan mätning av C4, ett ämne i komplementsystemet, under anfall vara av värde. Allergitester i lugnare faser har begränsat värde.

Behandling

Syftet med behandlingen är att stoppa ett pågående anfall och förebygga framtida anfall. I övrigt beror behandlingen på anfallens intensitet. Lättare anfall behöver lättare behandling, de går i stort sett över av sig själv. Tillståndet är självbegränsande och försvinner under några timmar till dagar och det enda som behöver behandlas är eventuell besvärande klåda. Allvarligare anfall måste behandlas med läkemedel och man måste vara särskilt noga med att säkra fria luftvägar.

Eventuell akutbehandling av de lättare formerna är densamma som vid urtikaria, med allergidämpande läkemedel. Allvarliga symtom kräver steroider, allergimediciner och adrenalin i sprutform. Vid ärftligt angioödem samt angioödem utlöst av ACE-hämmare, krävs annan behandling. Vid omfattande andningsbesvär kan man bli tvungen att intubera, det vill säga föra ned ett andningsrör i luftstrupen förbi det trånga partiet. I extrema fall måste man göra en trakeotomi, ett ingrepp som innebär att man gör ett hål in till luftröret på den nedre delen av halsen.

Angioödem som svarar på kortison och antihistamin verkar bli bättre med åren.

Egenbehandling

Patienter som har haft allvarliga episoder av angioödem bör vara utrustade med adrenalin för egeninjektion i låret. Det garanterar tidig behandling, något som kan var mycket viktigt vid allvarliga fall.


Annons
Annons
Annons