Fakta | Allergi

Allergiutredning av barn


Uppdaterad den: 2015-02-17
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är allergisk sjukdom?

Allergiska sjukdomar hos barn har ökat under de senaste 20–30 åren, särskilt i Sverige och andra västländer. Paradoxalt nog har inte samma ökning noterats i mindre urbana länder med relativt sett sämre hygien, såsom de baltiska staterna före år 1989. Man talar i dag om hygienhypotesen, vilken går ut på att uppväxt i en alltför hygienisk miljö utan djur och damm ökar risken för allergi. Det har också visat sig att mycket små barn som fått äta jordnötssmör eller kex ytterst sällan utvecklar jordnötsallergi. Förbudet att ha husdjur hos familjer med allergi har också ifrågasatts.

Allergiska sjukdomar omfattar atopiskt eksem, nässelutslag (urtikaria), matallergi, astmatisk bronkit/astma och hösnuva. Vissa barn har bara en av dessa allergiska sjukdomar, andra kan ha fler. Besvären är ofta lindriga, men en del kan ha allvarliga besvär.

Allergi är ett tillstånd som beror på överkänslighet (hypersensitivitet) mot sådant vi äter, andas in, får i ögonen, får injicerade med spruta eller som kommer i kontakt med huden. Hypersensitiviteten leder till att kroppens försvarssystem, immunsystemet, reagerar onormalt. Vanligtvis ska immunförsvaret skydda oss mot angrepp från mikroorganismer som bakterier och virus. Det bildas antikroppar mot mikroorganismerna. Antikropparna dödar eller neutraliserar bakterier och virus. Vid allergi skapas antikroppar mot allergen, ämnen som normalt är ofarliga. Sådana antikroppar kallas för immunglobulin E (IgE), och det bildas specifika IgE mot de olika allergenerna.

Annons
Annons

Allergi kan yttra sig på olika sätt med besvär från ögon och näsa (hösnuva), luftvägarna (astma), huden (eksem, nässelutslag), munhålan och i enstaka fall från magen. Beroende på hur svåra besvär barnet har, kan det därför vara aktuellt med en remiss till öron-näsa-halsspecialist, lungläkare, hudläkare, barnläkare, specialist på matsmältningssjukdomar eller näringsspecialist. I undantagsfall kan också andra slags experter rådfrågas. Många av dessa experterna har privat mottagning, men de flesta utredningarna sker på öppenvårdsmottagningar på sjukhusen.

När är det nödvändigt med en allergiutredning?

Hos barn med lindriga besvär från allergisk sjukdom är det knappast motiverat att genomföra en omfattande utredning av allergin. Genom att prova med att undvika de ämnen som man misstänker att barnet reagerar på, samt genom att använda allergidämpande läkemedel, kan man åstadkomma bra kontroll över sjukdomen och ytterligare utredning behövs därför oftast inte.

Barn med ständiga, återkommande eller allvarliga allergisymtom, eller barn med behov av ständig behandling bör testas för allergi oberoende av ålder. En allergiutredning är en förutsättning för att kunna ge specifik behandling, som att ta bort eller undvika de aktuella allergenen och ge allergivaccinationer.

Annons
Annons

Undersökningar som ingår i en allergiutredning

Utredningen av barn med misstänkt allergi, omfattar vanligen en genomgång av sjukdomshistora, hudpricktest, mätning av specifikt IgE i blodet, eventuella specialtester, eventuella provokationsundersökningar. Val av testmetod kan bero på från vilket organ barnet har mest symtom. Hudpricktest är det mest använda testet med undantag av blodprov.

Sjukdomshistoria

Viktiga upplysningar för läkaren är:

  • Vid vilken ålder startade allergin?
  • Hur vanliga är besvären?
  • Hur allvarliga är besvären?
  • Finns det fler i familjen som har liknande besvär?
  • Vilka allergener kan finnas i hemmet, på förskolan, i skolan eller på andra platser där barnet ofta befinner sig?
  • Kommer barnet ofta i kontakt med pälsdjur?
  • Utsätts barnet för tobaksrök?
  • Finns det vissa ämnen som barnet tros reagera på?
  • Varierar besvären efter årstiderna eller efter dygnet?

Kroppsundersökning

Den fysiska undersökningen ger vanligen inte många fynd. Läkaren utför ändå vanligen en undersökning av hud, ögon, öron, mun, lungor och andra organ som läkaren anser relevant.

Mätning av IgE i blod

Ett enkelt blodprov kan användas för att mäta om totalmängden IgE i blodet är förhöjd, vilket kan ge misstankar om allergi. Vid förhöjt IgE testas specifika ämnen som kan ge upphov till allergi (allergener). Testet kan användas i stället för, eller som komplement till hudpricktest.

I spädbarnsåldern är det normalt med låga nivåer av specifikt IgE mot mat- och inhalationsallergen. Ett sådant fynd saknar därför betydelse. Hög nivå specifikt IgE och kraftiga reaktioner vid pricktest är i regel ett uttryck för både senare utveckling av allergisk sjukdom och ihållande/avsevärda symtom hos barn med allergiska symtom. Fynd av specifikt IgE mot mjölk och ägg under det första levnadsåret innebär ökad risk för senare uppkommen inhalationsallergi och luftvägsallergi.

Hudpricktest

Hudpricktest kan användas för att påvisa specifik allergi utlöst av IgE. Ofta används en standardpanel med björk, gräs, malört, häst, hund, katt, husdammskvalster, svamp – eventuellt utvalda allergener vid bestämda misstankar om vilka ämnen barnet reagerar på. Det finns ingen nedre åldersgräns för att utföra hudpricktest, men hos småbarn kan pricktestreaktionen vara mindre än hos äldre barn. Vid utbrett eksem kan det vara svårt att genomföra ett pricktest. Allergimedicin (antihistamin) bör undvikas under minst tre dagar före hudpricktest. Själva testet utförs genom att en lösning av det misstänkta allergiframkallande ämnet droppas på underarmen och en sjuksköterska rispar sedan ytligt med en nål i huden. Undersökningen gör inte särskilt ont och tar inte mer än några minuter.

Misstankar om matallergi är svåra att utreda, och det kan kräva långvariga och mödosamma utvärderingar för att upptäcka om det är ämnen i kosten som orsakar dina besvär.

Korsreaktioner

Korsreaktioner uppträder när två eller flera allergener som påminner starkt om varandra, reagerar på samma IgE-antikroppar. Om barnet har blivit allergiskt (sensibiliserat) mot ett bestämt allergen, kan det därför reagera mot ett annat ämne utan att barnet tidigare har varit kontakt med detta ämne. Först och främst gäller detta pollenallergier som korsreagerar mot födoämnen, något som i de flesta fall leder till klåda och svullnad i mun och svalg. Även om både blodprov (specifikt IgE) och hudpricktest ger belägg för korsreaktion, behöver det inte ge sjukdom.

Översikt korsreagerande ämnen (allergen):

  • Björk:
    • korsreagerar ofta med äpple, hasselnöt, morot, potatis, selleri, körsbär och päron.
  • Malört (Artemissia):
    • korsreagerar ofta med rotselleri, bladselleri, morot, fänkål, persilja, koriander och senap.
  • Gräs:
    • korsreagerar ofta med potatis, tomat, vete och jordnöt.
  • Komjölk:
    • korsreagerar ofta med getmjölk, fårmjölk och nötkött.
  • Jordnötter:
    • korsreagerar ofta med sojabönor, gröna bönor, gröna ärtor och linser.
  • Lins:
    • korsreagerar ofta med jordnöt och soja.
  • Latex:
    • korsreagerar ofta med banan, avokado, kiwi, äkta kastanj, papaya, fikon och benjaminfikus.

Provokationsundersökningar

Matallergi

Diagnosen matallergi kan inte ställas genom hudpricktest och/eller genom påvisning av specifikt IgE eftersom proven är för godtyckliga. Vid uttalade och allvarliga besvär måste en sådan diagnos bekräftas genom så kallade eliminerings- och provokationsförsök med aktuella livsmedel.

Inhalationsallergi

Om sjukdomshistorian och resultaten från pricktest och/eller mätning av specifikt IgE överensstämmer fullständigt finns det normalt ingen anledning att provocera med allergenet. I tveksamma fall kan sådana provokationer vara nödvändiga för eventuell specifik behandling. Organprovokationer kan vanligtvis genomföras först när barnet kan samarbeta, som regel från fem- till sexårsåldern. Testen genomförs genom att allergen i små doser appliceras på ögonen eller andas in genom näsa och luftvägar.


Annons
Annons
Annons