Hur ställs diagnosen celiaki?
Har du fått höra att kortison är det enda som hjälper?
Lär dig allt om vilka faktorer som triggar atopiskt eksem och vilka nya behandlingar som finns för dig som lever med atopiskt eksem.
Diagnostik vid celiaki
Diffusa, oklara symtom är vanligt vid celiaki och sjukdomshistorien och kroppsundersökning räcker inte för att kunna ställa diagnosen celiaki. Ofta misstänks celiaki vid vissa symtom och fynd eller när man har tagit blodprover som visar att man har brist på näringsämnen som folsyra, vitamin B12 eller järn. Hos vissa personer är risken för celiaki förhöjd och man kan då ta provet trots att personen i fråga inte har några symtom (ännu).
För att få veta om man har celiaki tas i regel först ett blodprov. Om blodprovet är positivt går man i regel vidare med ett vävnadsprov (biopsi) från tunntarmens slemhinna. Det är det enda säkra sättet att ställa diagnosen celiaki på.
Blodprover
Vanligen tas blodprover om man tror att symtomen kan bero på celiaki. Transglutaminas är ett enzym som i kroppen bildar antikroppar mot vid nästan alla med celiaki och nivån av antikropparna kan mätas med ett blodprov. Hos personer över 70 år kan provet vara otillförlitligt och man kan då bestämma antikroppar mot gliadin. Om antikroppsnivåerna i blodet är mer än tio gånger högre än normalvärdet vid upprepad provtagning, så behöver man inte ta vävnadsprov från tunntarmen (se nedan).
Vävnadsprov från tunntarmen
Bedömning av vävnadsprov är undersökningen som med säkerhet kan påvisa celiaki. För att ta vävnadsprovet görs en så kallad gastroskopiundersökning (tarmbiopsi), där läkaren för ned en böjlig slang genom matstrupen till tunntarmen. Slangen innehåller en kamera och en liten tång som man kan ta mycket små vävnadsprover med. Undersökningen kan upplevas som obehaglig men går relativt fort. Hos barn görs undersökningen vanligtvis i narkos.
Om man har celiaki, visar vävnadsprovet vanligen den karakteristiska utplaningen av tarmluddet.
Hos vissa finns en stor misstanke om celiaki trots att proverna inte visar några förhöjda antikroppsnivåer. I sådana fall är det också viktigt att ta ett vävnadsprov.
Hos vissa som inte vill eller kan genomföra en gastroskopi kan man bedöma om man har vävnadstyp HLA-DQ2 eller -DQ8 genom att ta blodprov. Om man inte har HLA-DQ2 eller -DQ8 så kan man avfärda diagnosen celiaki. Det kan också göras hos personer som redan hade börjat med glutenfri kost eftersom de hade symtom. Särskilt hos barn kan det vara bra att inte sätta in gluten in igen i så fall, eftersom det i vissa fall kan påverka tillväxten eller pubertetsutvecklingen.
Diagnostiska svårigheter
Det är viktigt att alla undersökningar görs innan man börjar med glutenfri kost. Detta beror på att nivåer av antikroppar och tarmluddet ganska snabbt kan bli normala när gluten har tagits bort från kosten. För att kunna påvisa antikroppar i blodet rekommenderar man rekommenderar man att äta sex gram gluten per dag i cirka fyra veckor innan man tar ett nytt prov. Sex gram gluten kommer överens med till exempel tre skivor bröd, sex skivor knäckebröd eller cirka 200 gram pasta.
Många människor som har börjat med glutenfri kost och märker att de mår bättre har inte celiaki. Diagnosen är viktig att ställa, eftersom det vid celiaki är viktigt att utesluta gluten från kosten helt och hållet. Små mängder kan påverka kroppen och leda till komplikationer, till skillnad från personer som har en intolerans mot gluten eller vete.
Det är också viktigt att överväga andra diagnoser om symtomen inte förbättras.
