Är kvinna, 34 år, 167 cm och 69 kg. Fick handeksem när jag arbetade på en restaurang, fick diagnos atopiskt eksem 1993. Hade även böjveckseksem när jag var liten. Inga bekymmer med astma, pricktest visade inget jag var överkänslig emot. Arbetade senare på kontor där jag inte trivdes, förträngde mina bekymmer med händerna och utbildade mig till sjuksköterska. Har nu jobbat som detta sedan 2000, arbetar nu på dialysen. Dumt, tänker du säkert nu och jag kan ju inte annat än att hålla med, men jag trivs ju så bra! Läget just nu: Smörjer med extra starka kortisoner i princip varje dag, har sprickor, tidigare mest på ovansidan fingrarna men det har börjat sprida sig under fingrarna och in i handflatorna. Runt eksemen blir det som "död"hud och jag har tappat en del känsel i fingertopparna. Har även börjat få ont i lederna på de fingrar som är mest ansatt. Som du förstår är ju detta en ohållbar situation, det är ju inte bara en risk för mig utan ytterst olämpligt för patienterna (då vi arbetar med sterila metoder) när de har infektionskänsliga infarter. Problemet är att jag inte "vill vara till besvär" för mina arbetskamrater. Jag har heller inte vågat ta upp det med min chef, för jag tycker att jag borde ha förstånd och inte arbeta med detta. Det är ju bara så roligt!! Problemet är ju att det är bättre och sämre och de gånger jag lyckas få tid på hud så har det naturligvis varit bättre och de har inte tyckt att det varit "så farligt" och påpekat mitt yrkesval. Hur som helst mina frågor: Finns det något hopp att kunna arbeta kvar på dialysen? Vart vänder jag mig (det känns pinsamt eftersom jag arbetar med det jag gör)? Skall man vänta tills man är "riktigt dålig"? Hur dumt är det att använda kortison dagligen? Tacksam för lite vägledning inför framtiden.
Tidigare expert
Atopiskt eksem är vanligt och man räknar med att ca 20-25% av dagens barn får varierande grad av besvär. De flesta blir bättre i småbarnsåren eller i tonåren, men ca 15% har kvar sina besvär upp i vuxenlivet. Som vuxen har man oftast kvar sina besvär som antingen handeksem eller som eksembesvär i ansikte/hals.
Tyvärr har man sett att har man handeksembesvär och har ett "våtarbete" kommer uppåt 90% bli tvungna att att byta arbete, då arbetet hela tiden underhåller handeksemet. Detta är lite trista "rådata".
Behandlingsmässigt gäller det att försöka skydda händerna mot extra mycket handtvätt och handsprit, som retar och torkar ut händerna ytterligare. Oftast använder man en stark eller eventuellt en extra stark kortisonkräm i början dagligen, men sen bör man kunna trappa ner till underhåll helst bara 2-3 gånger i veckan. Man kan kombinera med ljusbehandling vid otillräcklig effekt (oftast via hudklinikens omsorg).
Sedan är det naturligtvis det som behövs, är en diskussion med ens närmaste chef, och information om läget och att man kanske kan få mer administrativa funktioner eller hålla i läkemedelsstudier/undervisning för att skona händerna.
Fungerar inte detta är det naturligtvis kontakt med ens företagshälsovård. Aktivt handeksem är precis som Du skriver varken lämpligt ur arbetsmiljösynpunkt, ur smittorisk till patienterna eller att Du själv får en kronisk infektion i Ditt eksem.
Jag tror det enda realistiska är att Du berättar hur det står till med Din närmaste chef och att Du intensifierar kontakten med Din hudklinik.
Vänliga hälsningar Anders Ljungberg, hudspecialist
