Du är här: Hem » Träning & kost » Artiklar » Hälsporre

Hälsporre

Varje gång du tar ett steg utsätts hälen för en belastning, som kan motsvara 20 gånger din kroppsvikt. Hälsporre är resultatet av lång tids felaktig belastning av de stora senytorna under fotsulan. Detta ger upphov till smärtor i hälen.

Hälsporre (plantarfasciit) är en vanlig orsak till hälsmärta. Ordet hälsporre kommer av att man ibland på röntgen kan se en liten ben-nabb, med formen av en sporre under hälbenet. Det är dock inte hälsporren i sig som gör ont. Vid röntgen av foten kan en hälsporre ses också hos människor som inte har smärta här. Således är termen plantarfasciit att föredra. Plantarfascian är ett bindvävsstråk som löper under foten och fäster i hälbenet via en senig övergång.

Orsak till hälsporre

Smärtan vid plantarfasciit utlöses av någon form av överansträngning. Ofta har den som drabbas ökat belastningen av foten, till exempel ökat träningsdosen vid löpning. Också byte av arbete till ett arbete med mer stående och gående kan utlösa besvären. Om man samtidigt med belastningsökningen går på hårda underlag i skor med dålig stötdämpning och dåligt stöd ökar risken ytterligare att drabbas. Besvären kan också debutera utan säker koppling till något av ovanstående.

Symtom på hälsporre

Det mest typiska symtomet är belastningssmärta i samband med att en aktivitet startas. De första stegen på morgonen och efter vila gör oftast mest ont varefter smärtan kan gå tillbaka något för att sedan återkomma vid en längre tids belastning. Smärtan kan i vissa fall vara så kraftig att den omöjliggör idrott eller arbete som kräver gående. Karaktäristiskt för plantarfasciit är att smärtan är lokaliserad till en punkt under främre delen av hälen mot fotens insida.

Diagnos och undersökning

Diagnosen ställs oftast med stöd av sjukdomshistorien och med undersökning av foten där tryck på den ömma punkten enligt ovan utlöser smärta. Om stortån böjs kraftigt uppåt sträcks plantarfascian och fästet i hälbenet irriteras vilket kan utlösa smärta hos några. Om besvären eller smärtlokalisationen inte är typiska kan vidare undersökning behövas. Med röntgen och magnetkamera kan ett utmattningsbrott, en så kallad stressfraktur ses. Också smärta utlöst av nerver som hamnat under tryck eller löper i en trång passage kan ge likartade besvär.

Prognos

I ett första skede rekommenderas endast ändrad aktivitet. Den aktivitet som utlöser smärtan bör undvikas. För de flesta ger smärtan med sig på någon eller några månader. För några kan dock tillståndet bli mer långvarigt.

Behandling av hälsporre

Utöver att undvika de aktiviteter som utlöser smärtan rekommenderas byte till skor med bra passform, stöd och stötdämpning. Använd gärna skor också inomhus och hemma. Ibland kan ett inlägg som ökar stötdämpningen alternativt avlastar den ömma punkten hjälpa. Ett skålformat inlägg för hälen kan också ge lindring då det kan stötta den fettkudde som normalt ger stötdämpning under hälen.

På många håll i Sverige används en speciell form av tejpning som syftar till att behålla fotvalvet och avlasta plantarfascian. Både på kort och lång sikt är erfarenheterna av denna behandling god. Tejpningen kräver specialkunskap och den behöver göras om varje vecka, eftersom tejpen lossnar, under ett par veckors tid.

Antiinflammatoriska läkemedel, såväl receptfria som receptbelagda, kan ibland lindra smärtan. Kortisoninjektion mot plantarfascians fäste kan ge en ofta övergående effekt. Dock finns risken att man skadar hälens fettkudde varför man bör vara försiktig med detta.

Stötvågsbehandling, liknande den som används vid njursten, och kirurgi förespråkas på vissa håll. Resultaten och åsikterna om dessa behandlingar går dock isär. Vid kirurgisk behandling skärs en del av plantarfascian av vilket på längre sikt kan påverka fotens stabilitet.

Förebyggande råd

Lyssna på kroppen och vila eller byt motionsform om du får ont. Gör det ont vid löpning kan till exempel simning vara en bra motionsform. Öka belastningen gradvis. Köp skor som ger foten ett bra stöd och en bra stötdämpning.