Du är här: Hem » Schizofreni » Artiklar » Social fobi

Social fobi

Social fobi är att få ångest i olika sociala situationer eftersom man känner sig granskad. Denna ångest är starkare än den blygsel de flesta kan känna i vissa sociala situationer.

Den drabbade känner mycket stark och överdriven rädsla och de obehagliga situationerna undviks därför nästan alltid. Man brukar skilja mellan generell och specifik social fobi. Den som är drabbad av generell social fobi känner ångest i de flesta sociala situationer medan den med specifik social fobi är rädd för vissa sociala situationer, som att äta, skriva under ett kvitto eller att tala inför en grupp.

Hur vanligt är social fobi?

Social fobi förekommer hos cirka 10 procent av befolkningen. Social fobi brukar oftast debutera i 15-20-årsåldern och förekommer nästan lika ofta bland kvinnor som bland män.

Varför utvecklas social fobi?

Det finns flera olika teorier och ett antal faktorer samverkar förmodligen.

Biologiska förklaringsmodeller

Ärftliga faktorer spelar viss roll i utvecklandet av social fobi. Ångest sätts ofta i samband med bland annat balansen av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Så är även fallet vid social fobi. Det finns studier som tyder på att en del av hjärnan som kallas amygdala, som sätts i samband med rädsloreaktioner, är inblandad vid social fobi.

Evolutionsteoretiskt är det tydligt att se fördelen att vara medlem i en grupp och den rädsla som kommer av att riskera att bli impopulär och utstött ur flocken. De som blir kvar i flocken överlever i högre grad och får därmed fler barn och generna förs vidare. De biologiska/genetiska faktorerna kan dock inte ensamt förklara fobier.

Psykologiska förklaringsmodeller

Rädslor kan läras in genom individens erfarenheter, detta gäller även sociala rädslor. Detta kan till exempel ske på grund av olika förhållanden som otrygg hemmiljö och mobbing, men även olika specifika situationer som att man kommit av sig då man talat, andra fnissat och så vidare. Den sociala fobikern har ofta negativa tankar om sig själv, orealistiska krav på sina "sociala prestationer" och en negativ bild av vad andra tänker om en.

När man har blivit rädd för något börjar man ofta undvika detta. Undvikanden vidmakthåller problemet och rädslan dels genom att man känner sig lättad över att slippa och dels för att man inte får tillfälle att märka att det var ofarligt. Då den drabbade gjort något som varit obehagligt ältas ofta de negativa aspekterna, istället för att fokusera de positiva. Därigenom ökar och vidmakthålls obehaget.

Vanliga symptom

De drabbade får ångestsymptom då de utsätts för de situationer som upplevs som obehagliga. Besvären kan delas in i undergrupper fysiologiska, tanke-, känslo- och beteendemässiga:

  • Fysiologiska: rodnad, pulsökning, svettning, darrning, spändhet, illamående, andnöd osv.
  • Beteendemässiga: undvika det obehagliga, sitta nära en utgång, ta kaffekoppen med bägge händerna (för att minska spill), vara tyst, undvika ögonkontakt osv.
  • Tankemässiga: "de tycker jag är konstig", "de ser att jag är nervös", "alla skrattar åt mig" osv.
  • Känslomässiga: till exempel nervositet, rädsla, pinsamhet, ilska.
  • Den drabbade oroar sig även ofta före en planerad aktivitet och grubblar efteråt, kring exempelvis hur det gick och vad som sades.
  • Dessa besvär kan leda till att den drabbade undviker och avbryter mycket som man egentligen vill, som studier, relationer, resor och uteliv. Detta begränsade liv medför minskad livskvalitet och hos många kan det leda till exempelvis nedstämdhet eller missbruk.

Hur ställer läkaren/psykologen diagnosen?

Läkaren eller psykologen ställer ofta diagnos med hjälp av intervju och observation. Det finns även ett flertal utvärderade frågeformulär som kan användas. För att diagnos ska ställas ska vissa specifika kriterier uppfyllas.

Den drabbade ska känna bestående rädsla för en eller flera situationer där man löper risk att bli kritiskt granskad av andra och riskerar att bete sig på ett pinsamt sätt eller visa ångestsymptom. Vidare ska den sociala fobikern inse att rädslan är överdriven eller orimlig. Problemen ska dessutom orsaka personen ett betydande lidande eller verka störande på vardagslivet, relationer eller yrkeslivet. Besvären ska ha varat minst ett halvår hos personer under 18 år.

Vad kan man själv göra?

Man kan själv försöka vänja sig vid obehagliga sociala situationer och träna upp vissa sociala färdigheter. Man rangordnar först det som man tycker är obehagligt och försöker sedan öva på det i stigande svårighetsgrad. En stor fördel är att fortlöpande anteckna hur det går, så att man kan se långsiktiga effekter av träningen.

Kontakta gärna patientföreningen Svenska Ångestsyndromsällskapet.

Hur behandlas social fobi?

Medicinskt kan olika preparat komma ifråga beroende på problemets omfattning och önskad effekt. Betablockerare kan användas vid mycket specifik social fobi och dämpar kroppsliga yttringar av ångest och kan tas inför obehagliga situationer. Lugnande medicin, till exempel bensodiazepiner, kan komma ifråga men bör tas med försiktighet på grund av risk för beroende. Olika antidepressiva preparat, till exempel SSRI-preparat, kan användas vid mer omfattande problematik. Farmakologisk behandling har begränsningen att besvären ofta återkommer vid avslutad behandling.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig effektiv vid social fobi. Efter problemanalys sker behandling genom att fokusera och förändra individens tankar (om bland annat situationen, sig själv, andra och konsekvenser) och beteenden. Detta sker i tätt samarbete mellan patient och terapeut och man strävar mot tidigare överenskomna mål. Stor vikt läggs vid hemuppgifter där den drabbade får möjlighet att testa och lära sig nya förhållningssätt i de situationer denne möter i vardagen.

Källor:

American Psychiatric Association. (översatt av Herlofson, J. och Landqvist, M.) (1995). Mini-D IV Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV. Pilgrim Press. Barlow, D. H. (1993). Clinical Handbook

Barlow, D. H. (1993). Clinical Handbook of Psychological Disorders Second Edition. New York: The Guilford Press.

Egidius, H. (1994). Natur och kulturs Psykologi lexikon. Stockholm: Natur och kultur.

Hawton, K., Salkovskis, P. M., Kirk, J., och Clark, D. M. (1995). Cognitive Behaviour Therapy for Psychiatric Problems A Practical Guide. Oxford: Oxford University Press.

Hellström, K. (1996). Brief Cognitive Behavioral Treatment in Specific Phobias. Acta Universitatis Upsaliensis. Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Medicine 587.

&nbsp

Uppdaterad den: 2006-12-18

Författare: David Åkerlund, leg. psykolog