Du är här: Hem » Schizofreni » Artiklar » Schizofreni

Schizofreni

Schizofreni är en hjärnsjukdom som medför förändringar i tankeverksamheten och beteendet. Sjukdomen präglas av perioder då man inte kan skilja på verkligheten och ens egna föreställningar. Många patienter har dessutom svårt med sina kognitiva förmågor och har ibland även affektiva symtom.

Sjukdomen fördelar sig något ojämnt över könen, då män verkar vara något mer drabbade. Sjukdomen börjar vanligtvis i 18–25-årsåldern, men här finns stora variationer. Risken för att utveckla schizofreni är cirka en procent för befolkningen som helhet.

Varför drabbas man av schizofreni?

Orsaken till schizofreni är okänd, men ärftliga faktorer är betydande. Risken att man någon gång under sin livstid utvecklar schizofreni är cirka en procent. Om en mor- eller farförälder har sjukdomen ökar risken till tre procent. Risken är cirka 10 procent om den ena föräldern är sjuk och 40 procent om båda föräldrarna är drabbade. Risken för att utveckla schizofreni om ens enäggstvilling har sjukdomen är 40-60 procent. Ärftliga faktorer (gener) förklarar således inte allt, eftersom enäggstvillingar har samma arvsanlag.

Man ärver således sannolikt dispositionen för att utveckla sjukdomen, medan alltså miljöfaktorer verkar avgöra om en individ med ett ärftligt anlag för schizofreni får sjukdomen.

Vi vet inte idag varför man drabbas av schizofreni, men det finns många nya intressanta teorier, och forskningen går här snabbt framåt.

Hur upplevs schizofreni?

Sjukdomen schizofreni är sannolikt en mycket heterogen sjukdom, med en mängd olika uttryck och en mycket skiftande prognos.

Sjukdomen kan komma smygande eller akut. Om den uppträder smygande, kan man att se att patienten innesluter sig alltmer, isolerar sig från vänner och familj, blir slarvig med den personliga hygienen och förlorar intresset för utbildning, jobb och vanliga göromål (negativa symtom).

Sömn- och koncentrationsbesvär, ambivalens, förändringar i känslolivet och narkotikamissbruk kan också vara tidiga tecken. Depressiva symtom är inte heller ett ovanligt första tecken på sjukdom. Hos flertalet uppträder med tiden perioder präglade av hallucinationer (syner, röster, lukter med mera), vanföreställningar (ofta bisarra och förföljelsepräglade) och/eller osammanhängande tal. Några patienter uppvisar symtom i rörelseapparaten där de till exempel stelnar i bisarra positioner.

Sjukdomen är mycket belastande för patienten och dess familj, inte minst på grund av medföljande sociala problem med utbildning, jobb och etablering av familj. Uppemot 10 procent av patienter med schizofrenisjukdom begår självmord.

Vad kan man göra?

Det hör till sjukdomen att patienten under perioder inte har insikt i sin situation, det vill säga att man inte erkänner sin sjukdom och behov av behandling. Ibland ingår själva behandlingssystemet i patientens vanföreställningar. Under dessa faser mår patienten ofta mycket dåligt och har en bristande insikt. Det är viktigt för vården att bidra till en behandlingsmotiverad patient med sjukdomsinsikt.

Dessutom arbetar man mycket med att utbilda de anhöriga så att de på bästa sätt kan stötta patienten och observera tidiga tecken på sjukdomsåterfall.

Hur ställer läkaren diagnosen schizofreni?

Diagnosen ställs efter samtal och observation av patienten. För att utesluta andra orsaker till symtomen utförs en fysisk undersökning, samt blodprov. En grundlig organisk utredning innefattande datortomografisk undersökning av skallen och EEG, liksom en så kallad psykometrisk funktionsbedömning av kognitiva funktioner brukar också ingå i den diagnostiska undersökningen av en nyinsjuknad patient.

Framtidsutsikter

Schizofreni är i regel en långvarig sjukdom, men spontana tillfrisknanden förekommer, även efter flera års sjukdom. Den medicinska behandling som används botar inte, men förkortar de akuta episoderna samt minskar de negativa symtomen. Vissa patienter kan också under perioder vara symtomfria. Utbildning av patienter och anhöriga medför bättre prognos på sikt liksom sannolikt en tidig intervention vid nyinsjuknande. Dessutom är arbetet i ACT (Assertive Community Treatment) team och genom CM (Case Manager) och kontaktpersoner en mycket viktig del i behandlingen. Det är en väl beprövad behandlingsmetod med bra framtidsutsikter för de flesta patienter.

Behandling av schizofreni

Behandlingen av schizofreni består av flera delar: antipsykotisk medicin, samtalsterapi, sociala åtgärder och utbildningsinsatser.

Antipsykotisk medicin

Detta är läkemedel som blockerar effekten av signalämnet dopamin i hjärnan. På grund av denna gemensamma verkan betraktade man tidigare schizofreni som en följd av överaktiv dopaminproduktion i hjärnan. Nyare undersökningar tyder på att patienter med schizofreni har en ökad aktivitet endast i några av hjärnans signalvägar för dopamin. Man menar att också många andra olika neurotransmittorer (signalsubstanser) har betydelse för schizofrenisjukdomens olika uttryck.

De antipsykotiska läkemedlen har under många år utgjort en viktig del av behandlingen. De klassiska preparaten (haloperidol, zuclopenthixol, perphenazin med flera) är speciellt verksamma på de positiva symtomen. De flesta av de nyare antipsykotiska läkemedlen (clozapin, olanzapin, risperidon, aripiprazol) är minst lika effektiva, och har dessutom oftast färre biverkningar. Clozapin kan dessutom ha en viss effekt på de negativa symtomen.

Vid långtidsbehandling av psykos är så kallad depåbehandling ofta att föredra (dock inte till äldre). Vid depåbehandling injiceras medicinen djupt i en muskel. Därifrån sprids medicinen gradvis ut i kroppen under några veckor. Det finns även kortverkande sprutor som kan vara effektiva om man har akuta psykossymtom.

Samtalsterapi

Denna behandlingsform har relativt liten effekt på de psykotiska symtomen, men har som mål att öka självkänslan, självförståelsen och hanteringen av symtomen, att inge ökad initiativförmåga samt att minska känslan av ensamhet. Samtalsterapin kan också vara avgörande för att motivera patienten till andra behandlingsåtgärder. Dessutom är kunskapen om ”tidiga tecken” en viktig del i en samtalsbehandling.

Sociala åtgärder

Här tänker man framförallt på etablering av möteslokaler och andra stödåtgärder, anpassade undervisnings- och fritidserbjudanden, samt olika bostadsformer (kollektiv, skyddade vårdbostäder med mera).

Utbildningsinsatser

Utbildning av anhöriga och patienter ger en större förståelse för den sjukes situation och en ökad kunskap om sjukdomen. Det finns idag mycket bra hjälpmedel för dessa utbildningsinsatser.

Är du sjukvårdspersonal?
Läs mer om schizofreni/psykotiska symtom på NetdoktorPro

Uppdaterad den: 2015-08-31

Författare: John Theilmann Larsen, läkare, forskarstuderande och Henrik Lublin, överläkare, med. dr

Uppdaterare: Anders Berntsson, chefsöverläkare inom psykiatri samt tandläkare