Netdoktors expert inom området smärta, Stefan Bergman, medicine doktor och forskningschef vid FoU-centrum Spenshult, förklarar problematiken med långvariga smärtor.
Sjukvården har i dag goda kunskaper om hur de ska hantera patienter med akut smärta, som exempelvis en muskelbristning eller benbrott. Men när det kommer till de personer som lider av långvarig smärta finns det stora kunskapsbrister bland personalen, säger Stefan Bergman.
Lång erfarenhet
Sedan drygt 14 år tillbaka har Stefan Bergman fokuserat på smärta, och det var redan under hans tidiga år som läkare som hans stora intresse för smärta väcktes.
Som distriktsläkare träffade jag väldigt många patienter med långvarig smärta, och det var här jag insåg hur komplex situationen är. Personer kanske känner att de har smärta i ryggen och som läkare kan det vara svårt att hitta bakomliggande skador eller sjukdomar då det i många fall kan handla om obalans i nervsystemet, även om det kan verka som att problemet sitter i musklerna. Det är helt enkelt betydligt svårare att hitta orsakerna till smärtan när man har med långvarig smärta att göra, berättar Bergman.
Var femte vuxen lider av ständiga ryggsmärtor
Långvarig smärta innebär att en person har ont i mer än tre månader och det beror ofta på skador eller sjukdomar i leder, nerver och muskler. Till skillnad från akut smärta svarar långvarig smärta sällan bra på smärtstillande. Exempel på orsaker till denna typ av smärta är bland annat reumatism, artros och fibromyalgi. Den allra vanligaste formen av långvarig smärta är enligt Bergman ryggont.
Omkring 20 procent av alla svenska vuxna uppger att de har ständigt ont i ryggen, men exakt vad detta beror på finns det ännu ingen riktig förklaring på.
Forskningen går framåt
Bergman berättar till Netdoktor att det under de senaste tio åren märkts en klar förbättring inom området smärta. Han nämner att forskningen gått framåt och man har till exempel kunnat konstatera vilka bakomliggande mekanismer som orsakar smärtan och detta har lett till att mycket inte längre är oförklarligt. Men än finns en hel del att göra.
Det har förvisso hänt mycket under de senaste åren men såväl sjukvården som patienterna själva behöver få ökade kunskaper om de långvariga smärtorna. Läkare måste tänka ur flera olika perspektiv för att få en förklaring till vad som kan ligga bakom en patients skada. Genom ökad kunskap blir den naturliga följden också en bra behandlingsplan, säger Bergman.
Som ett led i detta kommer nu ett forskarlag i Sverige att genomföra ett forskningsprojekt där ett gäng forskare och läkare ska försöka få ökade kunskaper om smärtans bakomliggande faktorer. Reumatikerförbundet satsar 4,5 miljoner kronor under tre år på projektet som kallas Initiativ Smärta.
Det är viktigt att vi får fram ännu mer information om vad som kan orsaka smärtor som uppstår vid till exempel ledgångsreumatism, artros och fibromyalgi. Men sen är det än viktigare att vi inte bara konstaterar vissa upptäckter utan att vi också går vidare därifrån och kommer underfund med hur vi kan nyttja de nya upptäckterna på bästa sätt, säger Stefan Bergman som är en av projektledarna.
Låt inte smärtan begränsa dig
Avslutningsvis uppmanar Stefan Bergman personer som lider av smärta, såväl akut som långvarig, att uppsöka vård. Får man en diagnos som innebär att man inte bör röra på sig på grund av att det är dåligt eller rent av farligt, som att till exempel springa med brutet ben, ska man följa läkarens inrådan men i övrigt ska man inte låta smärtan begränsa en allt för mycket.
Har man ont någonstans och läkare har konstaterat att det inte är något kroppsligt fel, som ett benbrott, innebär det sällan att man inte kan röra på sig. Smärtan kan vara obehaglig men den behöver nödvändigtvis inte vara farlig.


Kommentera




















Beroende på smärtans genes, förmodar jag att den upplevs mer eller mindre begränsande. Jag ifrågasätter påståendet att långvarig smärta inte svarar på läkemedelsbehandling. Det går oftast att hitta en bland-ning som man kan tollerera. Men mitt perspektiv gäller neurogen och nociceptiv smärta sedan 1982. Om jag tänker göra något som är jobbigt, planerar jag hur jag ska t.ex klara av att delta i en demonstration som den i Malmö 7.3.09 mot Davis Cup "Stoppa matchen", två lugna veckor innan och sen två mycket lugna veckor efter. Det gick bra, även om jag gick med en bit och försvann när det började smälla! Det var segt efter! Jag blir aldrig smärtfri, men med viss planering kan jag leva, dock ej arbeta i konvetionell mening. Utan assistenter skulle jag inte klara mig.
En tids längre svår smärta ger i sig effekt på centrala nervsystemet, det blir lite känsligare efter varje monumentalt utbrott. Om det är obehagligt eller farligt kan väl få vara en akademisk fråga. Vi som har det så vet.