Diskussion

Avatar wally
2009-03-26 07:38

Generell ångest??

Jag tror att jag lider av generell ångest, är alltid trött och spänd, grubblar mycket. Jag har svårt att vara koncentrerad, är drabbad av min tredje depression och medicinerar med Venlafaxin. Är det någon som känner igen sig i ovanstående beskrivning? Jag har nog alltid känt mig så här - kroppen är alltid på helspänn precis som om något hemskt ska hända. Kan man ta sig ut ur detta? Det är så tröttsamt och skulle gärna vilja ha respons från någon som har liknade erfarenheter och har lyckats bli bättre.

Avatar cs79
2009-03-26 08:01
Hej! Jag har samma erfarenhet av detta som du. Generell ångest. Oroar mig över småsaker och är konstant spänd. i 12 års tid har jag fram och tillbaka åkt fram och tillbaka ur depressioner. Men jag börjar nu förstå vad allt bottnar i. Det finns en orsak till varför man är på helspänn och det jag jobbar med just nu är att gå till botten med detta. Det hela har även förvärrats då jag har mens. Blir en helt annan person. Själv önskar jag att jag kunde bli medicinfri och kunna leva igen så som jag vet att jag kan. Just nu så har grubbleriet tagit överhand. Har hittat en del böcker som är bra. Dels Lucinda Bassetts "Befriad från ångest" och Steven Haynes "Sluta grubbla, börja leva". De hjälper mig. Det är också skönt och snacka med andra som har samma problem så man kan dela erfarenheter och hitta vägar ur detta helvete. Hör gärna av dig igen! /Cissi

Avatar lillablå
2009-03-26 14:25
Hej!Jag känner verkligen igen allt du skriver.Generell ångest kallar jag det har haft det sen 1994.Är mycket bättre nu inga depressioner längre,men ångesten finns där det går ju inte riktigt att beskriva vad ångest är.Ångest för mig är lika med rädsla och att jag är mycket sårbar och mycket känslig för förändringar i Livet.jag har lärt mig att leva med ångesten den får inte ta över mitt liv men den är med mig varje dag.Vissa dagar är mycket tuffa andra dagar lite lättare.Jag har lugnande vid behov låg dos men jag behöver dom annars vet jag inte om jag skulle orka med ångesten.Det dämpar dom värsta ångestattackerna och för mig fungerar det bra.Ha det bäst!

Avatar wally
2009-03-27 07:53
Hej! Tack för era svar,de värmde. Det är så lätt att tro att man är ensam i världen om att alltid ha ångesten som en ständig följeslagare. Jag håller med om att ha ångest är att vara rädd för det mesta, det jobbigaste är nog att vara rädd för att få ångest... Jag sover inte så bra heller, när jag vaknar är jag spänd i kroppen. I hela mitt liv har jag försökt att anpassa mig och vara "till lags", har aldrig sagt ifrån - alltid varit snäll. Jag är så orolig över att inte bli omtyckt - Det låter inte klokt egentligen, men så är det. Jag har alltid ett leende på läpparna (utom nu när jag är sjukskriven) fast inuti känner jag mig så skör och ångesten virvlar omkring. Jag förstår ju varför jag mår dåligt men att ta sig ur det är inte lätt. Jag förstår att människor som behandlat mig illa under min barndom och tonårstid har satt spår i min själ samt att jag är en mycket sårbar person. Men nu är det ju jag själv som fortsfätter att vidmakthålla min hemska ångest. Visst är det underligt och fruktansvärt, så mycket energi som det går åt. Tänk att en dag kunna ha ett leende på läpparna och samtidigt få känna sig glad inuti. Tänk att också kunna känna förväntan och glädje över något nytt ( en kurs, eller en resa), som det är för mig så oroar jag mig och får ångest. Jag blir lika förvånad efteråt att det gick så bra! Jag har påbörjat en "mindfulnesskurs" , där man får lära sig att vara närvarande i nuet och inte värdera tankar och känslor. Jag läser också en hel del självhjälpsböcker- tack för boktipsen! Många varma tankar till er!

Avatar kleniz
2009-05-13 13:13
Känner igen precis allt du skriver... Har diagnosen GAD (bland annat). Har nyligen fått diagnosen, men ingen hjälp för det ännu, känns som denna ångest gör mig handikappad rent ut sagt. Har de senaste 5 åren slutat på alla jobb jag haft. Jag vantrivs överallt pga att jag bygger upp en ångest för allt, jag vill vara så duktig, pressar mig själv, skulle få panik om nån var missnöjd på mig, inbillar mig att folk e sura på mig, har ångest innan jag går till jobbet, ångest på jobbet, sen får jag även ångest när jag kommer hem för att jag vet att jag måste till jobbet imorgon, ligger och grubblar på nätterna hur jag ska hinna göra allt, planerar o kommer på startegier för att genomföra mina arbetsuppgifter typ. Som egentligen inte kräver nån vidare planering, jag behöver inte stressa men jag bygger upp nått inom mig själv???? Har pga av detta slutat på alla jobb jag haft sista åren, får sån ångest vart jag än är, tror att alla hatar mig, känner mig konstig och utanför. Nu har jag nyutbildat mig, väldigt impulsivt, fick panik över att vara arbetslös och inte ha nån a-kassa, ingen inkomst, sån sjuk press...har nu startat eget, har nu sjuk ångest över detta nya jag ska göra o allt som hör därtill, känns helt övermäktigt, vill inte, mår bara dåligt o har ångest hela tiden över att det ska komma kunder, som kan bli missnöjda osv. Funderar på att skaffa ett extrajobb vis sidan av.. men får ångest bara av att ens tänka på att skriva en ansökan, vet inte varför jag känner så, men får sjuk ångest att jag börjar gråta när jag ska söka jobb. Kanske för att jag låser mig helt, vet inte vad jag ska skriva, får ändå inga svar, känns helt menlöst. Om jag mot all förmodan skulle komma på en intervju skiter det sig där ändå. Får då har jag byggt upp en sån enorm ångest inför det besöket att jag klappar ihop fullständigt. Nån som känner igen detta?

Avatar sunemang
2009-05-24 14:00
Jag känner också igen mig. Jag har haft GAD i mer än 10 år. Det jobbiga med att ha ständig ångest är att man inte kan slappna av och tycka något i livet är roligt. Att åka på semester är bara slöseri med pengar för min del eftersom jag tycker att det är mer stressande än lustfyllt. Jag kan nog säga att inget kan få mig att slappna av, inte ens att spela musik som jag älskar. Spelar poker med kompisar 1/månad som en slags terapiform. Jag hatar att spela poker för jag känner mig så så jävla utsatt när alla tittar hur dåligt jag spelar. Dagen efter så känner en ännu större ångest och grubblar över hur korkad jag var när jag spelade och hur korkad mina kompisar måste tycka att jag är. Det är kanske dumt att utsätta sig för saker som man inte måste göra, men då kan jag likbra sätta mig ner o dö eftersom jag känner mig utsatt hela tiden.

12  

Diskussionen är öppen för inloggade medlemmar

Logga in

Glömt lösenord? Bli medlem gratis