Du är här: Hem » Psykiatri » Artiklar » Elbehandling/ECT

Elbehandling/ECT

Elbehandling, eller ECT (electroconvulsive therapy), är en väl beprövad behandlingsmetod som "uppfanns" redan på 1930-talet. Metoden syftar till att med hjälp av elektrisk ström utlösa ett lindrigt krampanfall, och därmed stimulera känsligheten i vissa receptorer i hjärnan. Troligen stimuleras även produktionen av vissa så kallade transmittorsubstanser (som förmedlar nervsignaler i, bland annat, hjärnan).

Behandlingen sker alltid under narkos och med muskelavslappande medicin och syrgas. Krampanfallet visar sig i form av EEG-registrering samt svaga ryckningar i armar och ben, och varar något tiotal sekunder. Muskelavslappnande medicin och syrgas ger man för att kroppen under behandlingen skall vara väl syresatt (liksom under all annan narkos).

Efter behandlingen vaknar man inom några minuter och efter några timmars observation (beroende på narkosen) kan man gå tillbaka till avdelningen eller, i förekommande fall, åka hem.

När används ECT?

ECT används först och främst vid behandling av svåra depressioner, där annan behandling visat sig ineffektiv, eller när man behöver en snabbare behandlingseffekt (till exempel på grund av psykotiska symtom eller överhängande självmordsrisk).

Vissa patienter, i synnerhet äldre, tål inte den medicinska behandlingen på grund av kroppsliga sjukdomar, såsom hjärtsjukdom. Även då kan ECT-behandling bli aktuell, eftersom denna behandling är mer skonsam för patienten.

Förutom vid depressioner, används ECT vid det tillstånd som kallas delirium acutum (inte att förväxla med alkoholdeliriet delirium tremens). Detta är ett tillstånd som förr hade en mycket hög dödlighet, och som kan ses i samband med svåra psykoser. På grund av extrem ångest, sover patienten inte och är svårt agiterad. Förr dog dessa patienter av så kallad fysiologisk kollaps. Idag sätter man in ECT-behandling som hejdar tillståndet och patienten blir bättre efter några få behandlingar.

Hur många behandlingar behöver man?

Oftast märker man en klar förbättring efter två till fyra behandlingar. Normalt ges åtta till tolv behandlingar sammanlagt (två till tre behandlingar i veckan). En del patienter behöver dock fler behandlingar.

Vilka biverkningar har behandlingen?

Minnesproblem

Vanliga biverkningar är huvudvärk och en oftast övergående minnesförsämring. Minnesstörningen innebär svårigheter att inprägla minnen och är oftast övergående. Det finns några studier som visat på biverkningar i form av minnesstörning som inte är omedelbart övergående, och möjligen kan ECT i en del fall ge långvarig minnesstörning. Detta kan hänga samman med den teknik som tidigare användes. Det ska också noteras att även grundsjukdomen kan ge minnesstörningar.

Lätta muskelsmärtor

En del patienter får lätta muskelsmärtor efter behandlingen. Detta beror på det muskelavslappnande medel de fått under narkosen. Smärtan kan lätt behandlas med milda smärtstillande medel.

Ger ECT hjärnskador?

ECT är en effektiv och relativt säker behandlingsmetod, med snabbare och bättre effekt än läkemedelsbehandling.

Man vet att epilepsi kan ge smärre hjärnskador, om man har haft många anfall. Det beror på att hjärnan inte får tillräckligt med syre under ett epileptiskt anfall. Men krampanfallet vid ECT-behandling kan inte jämföras med ett krampanfall vid epilepsi. Anfallet är mycket kraftigt dämpat av muskelavslappnande medicin, vilket gör att musklerna inte behöver så mycket syre. Hjärnan kommer därför inte att sakna syre. Dessutom ser man inför behandlingen till att patienten under viss tid andats in rent syre, så att blodet är mättat.

Har inte ECT varit förbjudet på vissa håll?

På 50- och 60-talen användes ECT mycket okritiskt i USA, utan syretillskott eller muskelavslappnande medicin. Resultatet var våldsamma kramper där det ibland tillstötte komplikationer. Människor fick en stark motvilja mot behandlingen, vilket ledde till att behandlingen förbjöds i några amerikanska stater.

I en del länder (till exempel Tyskland och Holland) är man fortfarande mera restriktiv med ECT-behandling än i Sverige.

Är någon ersättning för ECT på väg?

Försök pågår att utlösa krampanfallet med magnetstimulering vilket skulle innebära många fördelar. Man behöver exempelvis ingen narkos, med de risker och obehag som det medför. Biverkningarna kommer antagligen också att vara mycket lindrigare. Tyvärr ser metoden inte ut att vara lika effektiv som ECT-behandling vid svåra fall.

Det finns också studier på mer invasiva (in i vävnaden) behandlingsmetoder. Om de kommer att användas, blir det sannolikt aktuellt endast för ett fåtal patienter, på grund av biverkningarna.

Varför använder man inte alltid ECT?

Eftersom ECT har många fördelar undrar en del varför man inte alltid ger ECT till patienter med svår depression. Skälen kan vara att:

  • Den medicinska behandlingen är i regel tillräcklig. ECT är mer komplicerat och kräver tillgång till narkos.
  • Många patienter och anhöriga är tveksamma till behandlingen, bland annat på grund av otillräcklig information.
  • Man tidigare ansåg att ECT inte kunde kombineras med psykoterapi på grund av påverkan på minnet. Numera ser man dock inga hinder för att kombinera ECT och psykoterapi.
  • Minnesbiverkningarna kan vara betydande, även om det är ovanligt.
  • En del patienter tycker narkosen kan vara obehaglig och i vissa fal ge huvudvärk någon timme efter behandlingarna

Sammanfattningsvis kan konstateras, att ECT fortfarande är en mycket stabil och effektiv behandlingsmetod vid svåra depressioner, men att biverkningar - främst i form av eventuella minnesstörningar - alltid måste beaktas.

Uppdaterad den: 2013-09-24

Författare: Lars Davidsson, överläkare i psykiatri, enligt upplaga av Paul Videbech, psykiatriker

Uppdaterare: Anders Wallin, professor i klinisk neurovetenskap och överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal