Du är här: Hem » Neurologi » Artiklar » Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är en kronisk neurologisk sjukdom som leder till gradvis ökande rörelsesvårigheter, stelhet och skakningar. Sjukdomen har fått sitt namn efter den brittiske läkaren James Parkinson. Han beskrev sjukdomen för första gången år 1817.

Det finns omkring 20 000 personer med Parkinsons sjukdom i Sverige. Sjukdomen ökar med stigande ålder med flest nyinsjuknade mellan 50-70 år. En procent av befolkningen över 60 år har Parkinsons sjukdom. Män och kvinnor drabbas ungefär lika ofta.

Orsaker och ärftlighet

Orsaken till Parkinsons sjukdom är i de flesta fall okänd. I en minoritet av patienterna är sjukdomen ärftlig. Man känner idag till 20 gener som kan bidra till att Parkinsons sjukdom utvecklas, men man kan bära på en sådan gen utan att insjukna. Vissa gifter och droger kan orsaka sjukdomen, liksom upprepade slag mot huvudet.

I hjärnans basala ganglier finns nervceller som innehåller signalsubstansen dopamin. Dessa celler bryts långsamt ned vid Parkinsons sjukdom. Det minskade antalet nervceller medför brist på dopamin och ger upphov till sjukdomens karakteristiska symtom. Upptäckten av denna underliggande sjukdomsmekanism gjordes av svensken Arvid Carlsson under 1950-talet, vilket gav honom Nobelpriset 2000.

Symtom vid Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom karakteriseras av symtom som förlångsammade rörelser (bradykinesi), stelhet (rigiditet) och skakningar (tremor). Symtomen börjar oftast i en kroppshalva för att gradvis öka och omfatta alla rörelser. Symtomens sammansättning kan variera mellan olika personer. Det kan vara svårt att klä sig, borsta tänderna, skriva eller att resa sig upp från sittande. Stegen är ofta korta och hasande med nedsatta medrörelser i armarna. Kroppshållningen är ofta böjd, balansen kan vara påverkad och vändningar kan vara svåra. Typiskt för skakningarna är att de är störst i vila och avtar när en viljemässig rörelse görs, exempelvis gripande efter ett föremål. Ansiktsmimiken är ofta nedsatt och rösten monoton. Bristande blodtryckskontroll med svimningstillbud vid uppresning, förstoppningsbesvär och nedsatt kontroll av urinblåsan kan förekomma, men om sådana symtom är uttalade kan det röra sig om en annan diagnos under begreppet Atypisk parkinsonism. Ibland uppträder psykiska besvär med depression och ibland även demens.

Diagnos och undersökning vid Parkinsons sjukdom

Diagnosen Parkinsons sjukdom ställs då minst två av de tre typiska symtomen föreligger (förlångsammade rörelser, stelhet och skakningar). En säker diagnos förutsätter också att sjukhistorien och den neurologiska undersökningen utesluter andra skador i nervsystemet samt att behandling ger symtomlindring. Det finns inget prov som säkert kan ställa diagnosen.

Parkinsonism, det vill säga parkinsonliknande symtom, kan orsakas av andra sjukdomar och av vissa läkemedelsbehandlingar. Symtomen kan orsakas av spridda mindre infarkter (”blodproppar”) i hjärnan eller av andra parkinsonliknande sjukdomar (Atypisk parkinsonism eller Parkinson-plus sjukdomar) där andra nervcentra och nervbanor drabbas. Dessa sjukdomar har sämre prognos och svarar sämre på behandling. Neuroleptika är en grupp läkemedel som kan ge upphov till parkinsonism.

Djup depression kan ge parkinsonliknande symtom med långsamma rörelser med mimikfattigdom. Skakningar (tremor) kan förekomma vid andra sjukdomar (familjär eller essentiell tremor). Tremorn ökar då vid viljemässiga rörelser, ofta kallad aktionstremor, men avtar i vila.

Parkinsonsymtom bör utredas och behandlas av neurologspecialist eller geriatriker.

Sjukdomsförlopp vid Parkinsons

Parkinsons sjukdom kan inte botas med mediciner. Nedbrytningen av nervceller som producerar dopamin fortsätter sakta. I början brukar effekten av mediciner vara utmärkt, men några år efter insjuknandet kan behandlingen bli svårstyrd. Det finns en mängd strategier för detta, se avsnittet om behandling här.

Ãr du sjukvårdspersonal?
Läs mer om Parkinsons sjukdom på NetdoktorPro »
Hitta ICD-10/diagnoskod för Parkinsons sjukdom »