Levertransplantation

Levertransplantationer innebär ett större kirurgiskt ingrepp än t.ex. njurtransplantation. Den sjuka levern måste tas bort och ersättas med en ny på samma plats. Dessutom skall gallvägarna avledas för att undvika galläckage och avflödeshinder i och kring gallblåsan.

I Sverige har levertransplantationer utförts sedan 1984 och resultaten är mycket goda. Levertransplantationerna i Sverige utförs idag i Göteborg, Stockholm och Uppsala.

Idag utförs årligen cirka 135 levertransplantationer i Sverige. Hittills har det totalt genomförts drygt 1 800 levertransplantationer med organ från avlidna. Transplantation med organ från levande givare är ovanligare. Idag finns 51 sådana fall, den första transplanterades 1996.

Orsaker till att bli transplanterad

Att bli levertransplanterad är enda möjligheten att överleva en sk terminal leversvikt (då levern oåterkalleligen upphör att fungera). Någon annan behandling (motsvarande dialys vid njursvikt) finns idag inte att tillgå.

De vanligaste anledningarna till transplantation är slutstadier av kronisk leversjukdom (levercirrhos/leverförfettning), akut leversvikt av varierande orsak, leversjukdomar som är relaterade till tarmsjukdom, leverinflammation till följd av virusinfektion (hepatit B och C), medfödda sjukdomar framför allt i gallgångarna samt levercancer som inte har spridit sig.

Metod

Levern brukar delas in i två lober, den högra och den vänstra, så det är tekniskt möjligt att dela en lever. Den vänstra loben är något mindre och är endast tillräckligt stor för donation till barn. Endast den högra loben kan alltså användas vid donation till vuxna.

Det är, som nämnts, vanligare med avlidna donatorer. I vissa fall, t.ex. då tidsfaktorn är viktigt, måste man använda sig av levande donatorer. Det gäller främst vid akut leversvikt och vid levercancer, men även då föräldrar till små barn fungerar som donatorer, eftersom det annars kan vara svårt att få fram organ.

I dessa fall får den blivande donatorn sannolikt snabbutredas. Ingreppet är större än vid en njurdonation. Det finns en större risk för blödning, infektioner och komplikationer med gallvägarna. Hos donatorna bildas efter hand nya leverceller, så att levern delvis kan växa till sig igen. Mer forskning behövs kring detta område och (bl.a. svenska) studier pågår.

Efter transplantationen, som tar ett antal timmar, tillbringar patienten ett par dygn på intensivvårdsavdelningen. De flesta har respiratorvård första dygnet. Det är mycket viktigt att övervaka vätskebalansen och den nya leverns funktion. Här ingår kontroll av blödningsparametrar (som ju har med leverfunktionen att göra). Ett enkelt blodprov, protrombintiden (INR), mäter blodets koagulationsförmåga.

Komplikationer

Den totala vårdtiden är vanligtvis ca tre veckor, men kan bli förlängd om det uppstår problem, såsom avstötning, galläckage, behov av reoperation (dvs att man behöver göra om operationen) och infektioner. Reoperation, och t.o.m. retransplantation, kan t.ex. bli aktuellt om det uppstår en blodpropp i kärlet som försörjer levern. Detta är en tidig allvarlig komplikation.

På sikt kan, i vissa fall, grundsjukdomen ställa till problem. Det är framför allt hepatit C (en typ av gulsot) som kan komma tillbaka tidigt. Andra problem är infektion i gallvägarna (kolangit), då man måste lägga in en slang (kateter) så att gallan kan flöda fritt.

Behandling

Immunförsvarsdämpande mediciner, prednisolon (kortison) i kombination med takrolimus (Prograf®), ges i förebyggande syfte och är desamma som vid en njurtransplantation. En levertransplanterad person behöver dock mindre immundämpande mediciner jämfört med en som njurtransplanterats. Prover på leverns funktion tas dagligen liksom njurprover, blodvärde och blodsocker. Inledningsvis ges också förebyggande medicin mot svampinfektion, virusinfektion och infektioner i gallvägarna.

Efter utskrivningen från sjukhuset sker sedan regelbundna kontroller av levern, initialt två gånger i veckan därefter successiv nedtrappning av kontrollerna. Vid dessa besök kontrolleras främst enzymer (asat, alat), gulhetsvärdet (bilirubin) och koagulationsförmågan (INR).

Medicinerna kommer även de att trappas ned successivt, många levertransplanterade har relativt få mediciner redan efter ett par år.

Resultat

Statistiskt sett är överlevnaden efter en levertransplantation ca 90 % efter ett år och 80 % efter 5 år. Några få drabbas av njursvikt och behöver njurtransplanteras.