Hepatit B (smittsam leverinflammation typ B)

Hepatit är grekiska för leverinflammation. Hepatit B orsakas av ett virus som kallas hepatit B-virus. Andra former av smittsam leverinflammation är hepatit A och hepatit C.

Orsaker till hepatit B

Hepatit B-virus kan smitta på flera sätt:

  • Vid kontakt med blod från en smittad.
  • Vid sexuell kontakt med en smittad.
  • Från en smittad mor till hennes barn i samband med förlossningen.
  • Hepatit B är mycket smittsamt och därför ser man ibland att familjemedlemmar smittas utan sexuell kontakt eller direkt kontakt med den smittades blod. I dessa fall sker smittan möjligtvis via exempelvis en kyss eller tandborstar.
  • Man kan också bli smittad av olyckshändelse, om till exempel en person sticker sig på en förorenad kanyl. Detta kan hända vårdpersonal.

I Sverige förekommer hepatit B särskilt hos personer som missbrukar narkotika intravenöst, homosexuella män med många partners (många olika partners ökar risken att komma i kontakt med en smittad), invandrare från länder där infektionen är mycket vanlig (framför allt Asien och Afrika).

Symtom på hepatit B

Det tar cirka 2-6 månader från det att man blir smittad till dess att sjukdomen bryter ut (inkubationstid). De första symtomen på hepatit B är dålig aptit, illamående, muskel- och ledsmärtor och lätt feber.

"Gulsot"

Senare ses en gulfärgning av ögonvitor, hud och slemhinnor (därav namnet ”gulsot”, ikterus på latin), vitfärgad avföring och mörkfärgad urin (tecken på att levern är ansatt). Därefter sker en snabb förbättring. Sjukdomen varar normalt 4-6 veckor. En del smittade, cirka en tredjedel av de vuxna och nästan alla barn, kan ha hepatit B utan att märka det.

Hos cirka 1 av 20 smittade blir infektionen kronisk. Kronisk hepatit B kan förlöpa helt utan symtom eller ge upphov till en rad mindre allvarliga symtom som trötthet, led- och muskelsmärtor och periodvis tryck under höger revbensrand. Hos cirka en femtedel av dem med kronisk hepatit B utvecklas skrumplever, som kan leda till förlust av leverns normala funktioner och allvarliga komplikationer. Det tar i genomsnitt cirka 15 år från det att man blivit smittad till dess att man fått skrumplever.

Nyfödda barn har inga symtom vid akut hepatit, men i gengäld blir sjukdomen kronisk hos upp till 90 procent av de smittade.

Vad kan man göra för att undvika hepatit B?

Dela aldrig sprutor och kanyler med andra. Dela inte rakhyvel och tandborste med en smittad person. Använd kondom vid samlag med en partner som du inte vet är osmittad.

Det finns ett effektivt vaccin mot hepatit B. Det ges med tre injektioner; 0, 1, 6 månader. I första hand vaccineras följande grupper:

  • Familjemedlemmar till personer med kronisk hepatit B.
  • Sexualpartners till personer med kronisk hepatit B.
  • Nyfödda barn vars mödrar är hepatit B-smittade.
  • Drogmissbrukare.
  • Homosexuella män med många olika partners.
  • Sjukvårdspersonal som hanterar blod.
  • Personer som reser och vistas i länder där smittan är vanlig.

Vad kan man göra om man får hepatit B?

Se till att skydda din familj och sexualpartner mot smitta. Drick inte alkohol om det finns tecken på aktiv leverinflammation (kontrolleras med blodprov). Undvik under alla omständigheter daglig alkoholkonsumtion om du har kronisk hepatit B. Om du har kronisk hepatit B, se till att få regelbundna läkarundersökningar, åtminstone en gång om året. Ät en sund och varierad kost.

Diagnostik

Diagnosen hepatit B ställs genom att man påvisar hepatit B-virusets beståndsdelar, eller antikroppar mot hepatit- B virus, i ett blodprov. Flera olika beståndsdelar från viruset kan ses i blodprovet. Alla patienter med kronisk infektion har den del av viruset i blodet som kallas HBsAg. De personer som dessutom har beståndsdelen HBeAg är dessutom smittsamma, och löper på lång sikt större risk för att få komplikationer till infektionen. Sjukdomens svårighetsgrad kan värderas utifrån blodprover som återspeglar leverfunktionen. Vid kronisk hepatit B kan sjukdomens svårighetsgrad dessutom värderas med ett vävnadsprov från levern.

Det går också att bestämma antalet viruspartiklar som mått på infektionens svårighetsgrad.

Behandling av hepatit B

Det finns ingen specifik medicinsk behandling av akut hepatit B.

Kronisk hepatit B, med tecken på aktiv sjukdom i blodprov och vävnadsprov från levern, kan behandlas med läkemedel. Det finns idag flera läkemedel för behandling av hepatit B men inget som ännu kan avlägsna viruset helt.

Vid skrumplever återstår bara behandlingsmöjligheten levertransplantation.

Prognos

De flesta patienter med akut hepatit B blir fullständigt friska efter 4-6 veckor. Mycket få patienter (cirka 1 av 300) utvecklar leversvikt, vilket innebär risk för dödlig utgång, i samband med akut hepatit.

Infektionen blir, av okänd anledning, kronisk hos 1 av 20 vuxna och hos en stor del av de nyfödda som smittas av sina mödrar. De allvarligaste komplikationerna vid kronisk hepatit B är skrumplever och i mer sällsynta fall levercancer.

Uppdaterad den: 2013-03-15

Författare: Court Pedersen, överläkare, professor och Ove Schaffalitzky de Muckadell, överläkare, professor

Uppdaterare: Mikael Lördal, Överläkare på Gastrocentrum, Karolinska universitetssjukhuset