Du är här: Hem » Mage & tarm » Artiklar » Gallsten

Gallsten

Gallsten är i Sverige mycket vanligt, men det är endast en liten andel av gallstenspatienterna som får besvär av det. Stenar i gallblåsan uppfattas inte som en sjukdom i sig, utan endast komplikationer till gallstenarna ger sjukdomar på vilka man sätter diagnoser.

Kortvariga smärtanfall beroende på att en gallsten kilat fast sig i gallblåsehalsen så att gallan inte kan rinna ner till tarmen kallas gallstensanfall. Om gallan inte kan rinna ut normalt under längre tid uppstår en inflammation som kallas akut gallblåseinflammation (akut kolecystit). Om denna kvarstår under lång tid blir sjukdomsbilden helt annorlunda och man talar då om kronisk gallblåseinflammation (kronisk kolecystit)

Bakgrund till gallsten

Gallstenar är från någon millimeter till flera centimeter stora stenar. De bildas huvudsakligen i gallblåsan. Gallstenar i Sverige är i minst fyra fall av fem helt uppbyggda av kolesterolkristaller (kolesterol är grundsubstansen i gallsyra)

I Sverige har var femte kvinna och var tionde man gallsten. Andelen personer med gallsten ökar med åldern, så att vid 80 års ålder har betydligt mer än hälften av kvinnor gallsten eller har blivit opererade för gallsten. Skillnaden mellan könen minskar något med åldern. Man menar att den stora förekomsten av gallsten beror på ärftliga faktorer samt den västliga världens kostvanor och livsstil.

Orsaker till gallsten

Gallan håller en god balans mellan kolesterol och andra beståndsdelar. Om koncentrationen av kolesterol blir för stor blir gallan övermättad. Kolesterol fälls ut som kristaller, som därefter klumpas samman och bildar stenar.

Vem får gallsten?

Alla kan få gallsten. Det är ovanligt hos barn och unga, och det blir mer vanligt med stigande ålder.
Ökad risk föreligger:

  • Om gallsten har förekommit tidigare inom familjen.
  • Om man är överviktig.
  • Om man snabbt gått ned i vikt.
  • Om man har förhöjda fetthalter i blodet.
  • Hos kvinnor som får östrogentillskott och p-piller.
  • Hos gravida kvinnor.
  • Hos personer med vissa sjukdomar (som ulcerös kolit och Crohns sjukdom samt vissa kroniska leversjukdomar).
  • Hos vissa etniska grupper, exempelvis några indianstammar i sydvästra USA, invånarna i Chile och invånarna längs Indiens östkust (orsaken är sannolikt en kombination av ärftlighet och matvanor).

Symtom på gallsten

Cirka två tredjedelar av dem som har gallsten märker det aldrig. Cirka en tredjedel av dem som har gallsten får någon gång:

  • Gallstensanfall (vanligast): Plötsliga smärtor i mellangärdet eller under revbenen på höger sida. Vid anfallet tilltar smärtorna under den första timmen och är därefter konstanta. Smärtorna kan stråla ut mot höger skuldra eller skulderblad. Smärtorna kan också åtföljas av svettningar, illamående och eventuellt kräkningar. Anfallet kan vara från några minuter till två-tre timmar. Därefter går anfallet över. Hur ofta anfallen uppstår är individuellt. Gallstensanfall kan vara svårt att skilja från andra typer av smärta (bland annat irritabel tjocktarm, sura uppstötningar, matstrupskatarr, magsår, ryggproblem, hjärtproblem, lunginflammation och njursten).
  • Akut gallblåseinflammation (akut kolecystit): Symtomen är likartade de vid gallstensanfall, men pågår under längre tid (dagar). Smärtan är det dominerande, och lokaliseras av patienten oftast till bukens övre högra del. Det gör oftast mindre ont om han eller hon ligger stilla och andas mer försiktigt än vanligt. Smärtan åtföljs ofta av måttlig feber, cirka 38 grader och ovilja att äta. Illamående är vanligt och kräkningar förekommer. Inte sällan har patienten så ont och känner sig så sjuk att vederbörande söker sig till akutmottagningen för att få hjälp. Vanligen tar det några dagar upp till en dryg vecka innan smärtan försvunnit och patienten känner sig återställd.
  • Kronisk gallblåseinflammation (kronisk kolecystit): Symtomen vid kronisk gallblåseinflammation beroende på gallsten är helt olik gallstensanfall och akut gallblåseinflammation. Båda dessa kan ingå som en del av besvären vid kronisk inflammation, men vanligare är att patienten klagar mer av obehag än smärta under höger revbensbåge och särskilt vid matintag (av gammal hävd har det ansetts att äpple, ägg och sura maträtter ger upphov till gallvägsbesvär mer än andra maträtter, men detta är svårt att belägga vetenskapligt). Besvären kombineras ofta med allmän olustkänsla i buken, särskilt övre högra delen, mycket gasbildning och andra mer ospecifika symtom.
  • Gulsot (ikterus) och inflammation i djupa gallvägarna (kolangit, som är sällsynt men allvarligt): En gallsten hindrar här passagen från levern ut i tarmen och gör att gallämnen (bilirubin) stiger i blodet. Det kan ge gula ögonvitor och gulaktig hud samt mörkfärgning av urinen, då galla utsöndras här istället för genom tarmen. Avföringen är ljus, eftersom det inte kommer någon galla ut i tarmen. Tillståndet föregås ibland av symtom som vid gallstensanfall. Om patienten får feber kan tillståndet snabbt bli farligt, och då är akut inläggning på sjukhus nödvändig. Om bukspottkörtelgången - som mynnar tillsammans med gallgången i tarmen - blir blockerad kan patienten få bukspottkörtelinflammation (akut pankreatit).

Diagnos och undersökning

  • Gallstensanfall: Läkarundersökning för att klargöra magsmärtornas ursprung. Om det finns tecken på gallstensanfall beställs en ultraljudsundersökning av leverregionen. Denna undersökning är mycket tillförlitlig för att påvisa gallsten. I det mest akuta skedet är ofta tarmarna framför och runt gallblåsan fyllda med gas som försvårar ultraljudsundersökningen, varför det kan vara av värde att vänta några dagar tills smärtorna är borta. Ofta tas blodprov för att bestämma leverfunktionen och för att se tecken till retning på gallvägarna.
  • Övriga typer av gallstenssjukdomar: Kräver ofta inläggning på sjukhus där olika undersökningar företas: Ultraljudsundersökning och eventuellt datortomografi av bukregionen. Vid misstanke om gallgångssten utförs röntgen i gallvägarna med kontrastmedel infört med ”magkikarundersökning” (ERCP) eller med magnetkamera (MRCP). Med dessa metoder kan man påvisa gallstenar och göra upp en plan för hur de skall tas bort.

Behandling av gallsten

Tillfälliga fynd av gallsten när man inte haft gallstensanfall eller gallblåseinflammation ska inte behandlas.

Gallstensanfall

Om man inte tidigare haft något anfall bör man genomgå en läkarundersökning vid plötsligt kraftiga magsmärtor.

Läkaren kan ersätta receptfri smärtstillande medicin med kraftigare preparat och mediciner med huvudsakligen effekt mot inflammation (”NSAIDs”). I det akuta skedet är patienten inte hungrig, men efter genomgånget anfall kan han eller hon äta som vanligt. Medicin som dämpar saltsyraproduktionen i magen kan lindra gallbesvär. Kost som är lättsmält kan möjligen förebygga nya besvär. Vid gallstenssjukdom bör man vara försiktig med råa grönsaker, som till exempel rå lök, paprika och gurka. Rökta och feta måltider rekommenderas vanligen att man undviker liksom stora måltider sent på kvällen.

Om anfallen återkommer samt vid akut och kronisk gallblåseinflammation kan man överväga att operera bort gallblåsan. Detta görs med så kallad titthålsoperation eller genom att man lägger ett mindre snitt genom huden och tar bort gallblåsan den vägen. Bägge operationerna är skonsamma och efterlämnar endast små ärr. Ibland måste man använda traditionell "öppen operation", vilket innebär ett något större hudsnitt.

En gallstensoperation är en säker procedur. Vid både traditionell operation och vid titthålsoperation finns det dock en liten risk för skada på gallvägarna vilket kan vara problematiskt. Läkaren är därför noggrann med att utvärdera vilken typ av operation som lämpar sig bäst för den enskilda patienten.

Akut och kronisk gallblåseinflammation

Patienter med akut gallblåseinflammation vårdas vanligen inneliggande på sjukhus några dagar för att ge smärtstillande medel och för att ge vätska intravenöst så att vätskebalansen blir bra.

Vid båda tillstånden kan man överväga att operera bort gallblåsan enligt ovan (någon annan metod för att få bukt med symtom som inte viker av sig själv finns inte). Alla patienter behöver dock inte opereras, utan bedömningen görs från fall till fall, där man väger riskerna med operation mot graden och frekvensen av patientens symtom.

Gallstensbetingad gulsot

Vid gulsot läggs patienten nästan alltid in akut för att påskynda utredningen och för att tidigt behandla eventuella komplikationer. Vid gallgångsinfektion behandlar man med antibiotika. Gulsoten behandlas oftast med en särskild ”magkikarundersökning” (ERCP) med ett så kallad endoskop. Med ett endoskop kan man nå ned i tolvfingertarmen (den tarmdel som ligger närmast under magsäcken) och man kan då undersöka gallvägarna med olika instrument. Samtidigt kan man ta bort de gallstenar som stoppar utloppet för gallan. Oftast utvidgas utloppet med ett litet snitt i gallgångens ”stängningsmuskel”. Ibland kan man inte ta bort stenarna genast, och då placerar man ett tillfälligt plaströr i den stora gallgången, så att gallan kan rinna ut.

Prognos

Vid obehandlad gallsten kommer de flesta patienter att förbli besvärsfria. Om någon däremot haft ett eller flera gallstensanfall eller gallblåseinflammationer ökar risken för nya besvär för varje smärttillstånd patienten haft.

Om patienten har andra väsentliga sjukdomar som diabetes, njursjukdom, hjärtsjukdom, lungsjukdom och liknande stärker det snarast anledningen att operera bort gallblåsan medan patienten mår bra (”i lugnt skede”), eftersom denna patientkategori tål bukinflammationer dåligt, som under andra förhållanden skulle betraktas som tämligen beskedliga. Innan en sådan operation görs är det dock viktigt att alla inblandade - inkluderande både patient och de närmast anhöriga samt kirurg, intermedicinsk specialist och narkosläkare - diskuterar igenom fördelarna med operation och eventuella risker.

Risken för allvarligare komplikationer (blödningar, gallgångsskador och infektioner) i samband med gallblåseoperationer är en till två procent. Vanligtvis kan riskerna förebyggas om man väljer lämplig tidpunkt för operationen och ett väl sammansatt operationslag.

Komplikationer vid gallsten

Komplikationer till gallsten är de sjukdomar som nämnts ovan: gallstensanfall, akut och kronisk gallblåseinflammation, samt gulsot och bukspottkörtelinflammation.

En lika viktig ”komplikation” kan dock vara att man hos patienter som har känd gallsten skyller alla bukbesvär på gallstenarna, utan att analysera besvären noggrant. Exempel på andra sjukdomar som därigenom kan missas är leverinflammationer och -förgiftningar, magsår, tjocktarmssjukdomar samt cancersjukdomar i bukhålan.

Särskilda och/eller förebyggande råd

De människor som huvudsakligen äter svensk husmanskost och i övrigt lever ett sunt liv skall inte behöva göra några inskränkningar i mathållningen för att undvika att få gallsten - det går sannolikt inte. Däremot är övervikt och snabba upp- och nedgångar i vikten något man bör undvika, liksom att ständigt äta alltför fet mat.

Övrigt

Behandlingen av gallstenssjukdomar har utvecklats kraftigt under de senaste 25 åren, och både diagnostik och terapi liksom förståelse för naturalförloppet är idag mycket bättre än förr. Kunskapen bland svenska läkare är i allmänhet mycket god vad gäller gallsten och den kirurgiska tekniken håller hög internationell klass. Sverige är ett av de länder i världen som har bidragit mest till forskningen kring gallsten och gallstenssjukdomens komplikationer.

Är du sjukvårdspersonal?
Läs mer om gallsten på NetdoktorPro