Crohns sjukdom (IBD)

Crohns sjukdom är ett kroniskt inflammationstillstånd som går i perioder, så kallade skov, ger magsmärtor och diarré samt viktminskning, avlöst av perioder med få eller inga symtom. Man räknar med att cirka 18 000 svenskar idag har sjukdomen och trenden är att allt fler insjuknar i Crohns sjukdom, framförallt hos barn.

Crohns sjukdom (en av IBD-sjukdomarna) drabbar vanligtvis den sista delen av tunntarmen (ileum) och/eller tjocktarmen (colon), även om den i vissa sällsynta fall drabbar andra delar av magtarmkanalen. De sjuka delarna av tarmen blir röda och svullna och det kan uppstå sår som blöder. När inflammationstillståndet läker bildas ärrvävnad som kan ge förträngningar (strikturer) i tarmen. Det förekommer att sjukdomen bildar inflammatoriska gångar, så kallade fistlar, till exempel mellan tarmarna och huden. Sjukdomen kan även ta sig andra uttryck och ge inflammationer i ögon, munhåla, leder och hud.

Man kan inte bota Crohns sjukdom, men besvären kan i de flesta fall behandlas så att patienten blir besvärsfri. Vissa drabbas av en mer aggressiv sjukdomsbild, med täta skov och många komplikationer, men de flesta har det betydligt lugnare, med flera år mellan skoven  eller endast enstaka skov.

Hur uppstår Crohns sjukdom?

Orsaken till sjukdomen är ännu inte  klarlagd. Man vet att flera faktorer spelar in, såsom arv, miljöfaktorer, kroppens immunförsvar och de bakterier vi normalt har i våra tarmar. Man har funnit att hos hälften av de enäggstvilling par, där det ena syskonet drabbas, förblir det andra syskonet friskt, trots identisk arvsmassa. En yttre faktor som ökar risken att drabbas är rökning.

Hur märks Crohns sjukdom?

  • Symtomen skiljer sig mycket beroende på vilken del och, hur stor del, av tarmen som är drabbad samt hur aggressiv sjukdom man har.
  • Typiska symtom är buksmärtor, diarré, feber och viktnedgång
  • En del patienter har under en längre tid haft milda symtom i form av bukobehag och lös avföring, ibland med blod, och det går ofta flera år innan diagnosen ställs.
  • Bölder och fistlar (inflammerade små gångar som har förbindelse med tarmen) ofta belägna kring ändtarmen.
  • Allmän sjukdomskänsla.
  • Sjukdomen startar ofta i 20–30-årsåldern och förlöper med skov (periodvisa anfall).

Vad kan man göra för att undvika Crohns sjukdom?

Om man är rökare bör man sluta röka, annars kan den inte förebyggas.

Hur ställer läkaren diagnos?

När diarré, magsmärtor och viktminskning fortsätter i mer än 3-4 veckor kan man misstänka Crohns sjukdom. Blodprov, avföringsprov, endoskopisk undersökning av tunntarm och tjocktarm samt röntgenundersökningar kan ofta påvisa Crohns sjukdom. Det är viktigt att ta ett vävnadsprov (biopsi) från det angripna området, då detta kan fastslå diagnosen.

Goda råd

Var uppmärksam på tecken på försämring som:

  • blod i avföringen,
  • nya eller annorlunda smärtor och/eller...
  • feber utan uppenbar orsak.

Kontakta läkare vid ovanstående symtom.

Aktivitet

  • Vid akuta anfall bör man vila.
  • Mellan anfallen bör man återuppta sina normala aktiviteter.

Kosten

Det finns normalt inga begränsningar, men vid skov kan laktosfri och fettfattig kost hjälpa mot diarré.

Komplikationer

  • Blödning och järnbrist.
  • Tarmvred (ileus) orsakad av helt tilltäppt tarm (orsakar kraftig kolikliknande smärta)
  • Hål i de inflammerade tarmarna (orsakar en intensiv molande smärta)
  • Smärtor och inflammation i leder, ögoninflammation och leverinflammation.
  • Svårigheter att ta upp näringen ur födan, på grund av pågående inflammation, utbredd ärrbildning eller för att tarmen blivit för kort efter många operationer.

Prognos

De flesta patienter lever ett normalt liv med arbete, barn och full aktivitet.

Hur behandlas Crohns sjukdom?

  • Behandlingen beror på sjukdomens styrka och omfång och den påverkan sjukdomen har på patienten.
  • Medicinsk behandling kan i många situationer dämpa inflammationstillståndet och hålla symtomen borta.
  • Vid aggressiv och strikturerande (med förträngningar) sjukdom kan det vara nödvändigt att ta bort angripna områden med kirurgi. Kirurgisk behandling är idag inte lika vanlig som förr.
  • Vid svåra anfall är det nödvändigt att läggas in på sjukhus för att med hjälp av kraftig medicinering bromsa sjukdomsförloppet samt ersätta de vätske-, närings- och saltrubbningar man fått på grund av diarréerna.

Vilka läkemedel kan ges?

  • Kortison, antingen som tabletter eller injektioner vid svåra symtom, ibland i samband med sjukhusvistelse.
  • Medel med lokal verkan i tarmen, såsom kortison vid milda och måttliga symtom, att införas i ändtarmen när sjukdomen är belägen i nedersta delen av tjocktarmen.
  • Vid mycket svåra symtom när kortison inte har tillräcklig effekt används andra läkemedel som dämpar aktiviteten i immunförsvaret, så kallade antimetaboliter.
  • Infusion eller injektion av biologiska läkemedel. De läkemedel som finns tillgängliga idag innehåller en antikropp mot ett viktigt inflammationsdrivande ämne som heter ”tumörnekrosfaktor alfa” (TNF-&#945) och antikroppar som gör att de celler som deltar i den inflammationen inte får fäste i tarmen. Övriga läkemedel inte gett tillfredsställande effekt
  • Antibiotika kan användas i speciella fall.
  • Vitaminer, om blodprov påvisar brist på en eller flera vitaminer.

Alternativ till läkemedelsbehandling

Leukocytaferesbehandling

  • Vid leukocytaferesfiltrerar man bort en del av patientens vita blodkroppar. Syftet är att dämpa den inflammatoriska reaktionen. Patientens blod filtreras genom ett filter och förs tillbaka till patienten. Behandlingen tar en timme och upprepas vanligtvis en gång per vecka under minst fem veckor. Det vetenskapliga stödet för behandling med aferes är inte lika starkt som stödet för läkemedelsbehandling. Det är ändå rimligt att leukocytaferesbehandling används som ett alternativ för de patienter som inte blivit hjälpta av läkemedelsbehandling, som inte tål läkemedlen, eller där kirurgisk behandling inte är något alternativ.