Gallsten innehåller för det mesta av en kombination av kolesterol och gallsyra.

I Sverige får var femte kvinna och var tionde man gallsten. Skillnaden mellan könen minskar med åldern. Man menar att den stora förekomsten av gallsten beror på ärftliga faktorer samt den västliga världens kostvanor och livsstil.

Varför får man gallsten?

Gallan håller en fin balans mellan kolesterol och andra beståndsdelar. Om koncentrationen av kolesterol blir för stor blir gallan övermättad. Kolesterol fälls ut som kristaller, som därefter bildar stenar.

Vem får gallsten?

Alla kan få gallsten. Det är ovanligt hos barn och unga, och det blir mer vanligt med stigande ålder.
Följande personer löper större risk:

  • Om gallsten har förekommit tidigare inom familjen.
  • Överviktiga.
  • Personer som snabbt går ned i vikt.
  • Personer med förhöjda fetthalter i blodet.
  • Kvinnor som får östrogentillskott och p-piller.
  • Kvinnor efter graviditet.
  • Personer med vissa sjukdomar (kronisk tarminflammation [Ulcerös kolit och Crohns sjukdom] och vissa kroniska leversjukdomar).

Hur känns gallsten?

Cirka två tredjedelar av dem som har gallsten märker det inte. Cirka en tredjedel av dem som har gallsten får någon gång:

  • Gallstensanfall (vanligast): Plötsliga smärtor i mellangärdet eller under revbenen på höger sida. Vid anfallet tilltar smärtorna under den första timmen och är därefter konstanta. Smärtorna kan stråla ut mot höger skuldra eller skulderblad. Smärtorna kan också åtföljas av svettningar, illamående och eventuellt kräkningar. Anfallet kan vara från några minuter till 2-3 timmar. Därefter går anfallet över. Hur ofta anfallen uppstår är individuellt. Gallstensanfall kan vara svårt att skilja från andra typer av smärta (bland annat irritabel tjocktarm, sura uppstötningar, matstrupskatarr, magsår, ryggproblem, hjärtproblem, lunginflammation, njursten).
  • Gulsot och inflammation i gallvägarna (sällsynt men allvarligt): En gallsten hindrar här passagen från levern ut i tarmen och det gör att gallämnen stiger i blodet, det ger gula ögonvitor och gult skinn samt mörkfärgning av urinen då galla utsöndras här istället. Avföringen är ljus då det inte kommer någon galla ut i tarmen. Tillståndet föregås ofta av symtom som vid gallstensanfall. Feber med frossa påvisar inflammation i gallblåsan. Kräkningar då matsmältningen inte fungerar. Gallstensanfall som varar längre än 3-4 timmar. Man bör skyndsamt söka läkarhjälp.

Hur ställer läkaren diagnosen?

  • Gallstensanfall: Läkarundersökning för att klargöra magsmärtornas ursprung. Om det finns tecken på gallstensanfall beställs en ultraljudsundersökning av magregionen. Denna undersökning är mycket tillförlitlig för att påvisa gallsten. Ofta tas blodprov för att bestämma leverfunktionenoch se tecken till retning på gallvägarna.
  • Övriga typer av gallstenssjukdomar: Kräver ofta inläggning på sjukhus där olika undersökningar företas: Ultraljudsundersökning och eventuellt datortomografi av magregionen.
    ERCP: Vid misstanke om gallgångssten utförs röntgen i gallvägarna med kontrastmedel infört med magkikarundersökning (ERCP). Med denna metod kan man påvisa gallstenar och ta bort dem.

Hur behandlas gallsten?

Tillfälliga fynd av gallsten när man inte haft gallstensanfall ska inte behandlas.

Gallstensanfall

Om man inte tidigare haft något anfall bör man genomgå en läkarundersökning vid plötsligt kraftiga magsmärtor.

Läkaren kan ersätta den smärtstillande medicinen med kraftigare preparat. Medicin som dämpar saltsyra -produktionen i magen kan lindra gallbesvär. Kost som är lättsmält kan förebygga besvär. Vid gallstenssjuldom bör man vara försiktig med råa grönsaker som t ex rå lök, paprika och gurka. Rökt fet fisk, skaldjur och grillat kan också vara mera hårdsmält. Stora måltider sent på kvällen bör undvikas.

Anfallen botas genom att man tar bort gallblåsan. Detta görs med så kallad kikaroperation eller genom att man lägger ett mindre snitt genom huden. Bägge operationerna är skonsamma och efterlämnar endast små ärr. Ibland måste man använda traditionell "öppen operation", vilket innebär ett större hudsnitt.

En gallstensoperation är en säker procedur. Vid kikaroperation finns det dock en liten risk för skada på gallvägarna vilket kan vara problematiskt. Läkaren är därför noggrann med att utvärdera vilken typ av operation som lämpar sig bäst för den enskilda patienten.

Gallstensbetingad gulsot

Kräver att man läggs in akut. Vid infektion behandlar man med antibiotika. Gulsoten behandlas med en särskild magkikarundersökning (ERCP). Från denna magkikare kan man med olika instrument undersöka gallvägarna. Samtidigt kan man ta bort de gallstenar som stoppar utloppet för gallan. Oftast utvidgas utloppet med ett litet snitt i stängningsmuskeln. Ibland kan man inte ta bort stenarna och då placerar man ett plaströr i den stora gallgången, så att gallan kan komma ut.