Urinvägsinfektion (UVI)

Urinvägsinfektion (UVI) kallas även blåskatarr och innebär en infektion i urinblåsan. De vanligaste symtomen är sveda och tätare behov av att kissa. Här får du tips och råd om hur du blir av med urinvägsinfektionen.

Beteckningen urinvägsinfektion (UVI) används dock även för en rad andra infektioner och irritationstillstånd i de nedre urinvägarna.

Hur får man urinvägsinfektion?

Infektion med tarmbakterier är den klart vanligaste orsaken till urinvägsinfektion (UVI, blåskatarr). Urinvägsinfektion är särskilt vanligt hos kvinnor, som till skillnad från män har ett mycket kort urinrör.

Normalt är urinen steril, det vill säga att det inte förekommer några mikroorganismer i den. Urinen innehåller alltså heller inte några bakterier. Man kan emellertid ha bakterier i blåsan utan att ha några symptom på urinvägsinfektion.

Det kan finnas flera orsaker till att bakterier kan slå sig ner i urinblåsan och leda till urinvägsinfektion. Hos män med förstorad prostata finns ett tillstånd där man inte kan tömma blåsan helt då man kissar. Detta kallas urinretention, och den lilla skvätt urin som då alltid finns kvar, kan ge grogrund för bakterier och leda till UVI. Det finns även andra förhållanden som kan göra det lättare för bakterierna att krypa upp genom urinröret:

Felaktiga toalettvanor kan ge urinvägsinfektion

Kvinnor och flickor, som har ett mycket kort urinrör lokaliserat relativt nära ändtarmsöppningen, bör torka sig från slidöppningen och bakåt mot ändtarmsöppningen - inte tvärtom - för att undvika att föra bakterier från tarmen in i urinröret.

Medfödda missbildningar i urinvägarna ger lättare UVI

Vid återkommande urinvägsinfektioner speciellt hos pojkar och unga män bör det undersökas om vederbörande har en medfödd missbildning någonstans i urinvägarna som medför att urinvägarna infekteras lättare.

Män med förstorad prostata får lättare UVI 

En förstorad prostata (benign prostata-hypertrofi) kan medföra att blåsan inte kan tömmas helt, vilket kan leda till UVI.

Kateterbärare får oftare UVI

Alla kateterbärare har bakterier i blåsan, oftast utan att ha några symptom. Vid byte av kateter kan det uppstå små skador, som kan bli grogrund för bakterier och därmed finns det risk för urinvägsinfektion och eventuell blodförgiftning. Det är framförallt äldre människor som stundtals inte kan tömma urinblåsan själva och av olika skäl får en blåskateter som är kopplad till en urinpåse.

Gravida kvinnor med UVI ska behandlas

Bakterier i urinen, som inte orsakar besvär, ska vanligen inte antibiotikabehandlas - utom under graviditet. Misstänkt urinvägsinfektion hos gravida ska alltså alltid behandlas med antibiotika.

Njursten ökar risk för UVI

Patienter med stensjukdomar i urinvägarna, t ex njursten, är särskilt utsatta för urinvägsinfektioner.

Andra orsaker till urinvägsinfektion

"Honeymoon disease" ger symtom som UVI

Även kallad "honeymoon disease" innebär symtom som liknar urinvägsinfektion / blåskatarr vid ett aktivt sexliv. Termen är något föråldrad och missvisande då "honeymoon disease" inte beror på sexlivet i sig utan på en ökad infektionskänslighet vid kontakt med bakterier från sin partner.

Könssjukdomar

Gonorré och klamydia-infektioner kan ge symtom, som påminner om urinvägsinfektion / blåskatarr. Vid tecken på urinvägsinfektion hos unga sexuellt aktiva män är det naturligt att misstänka könssjukdomar som gonorré eller klamydia. Kvinnor med gonorré eller klamydia får ofta inga symtom av sveda och urinträngningar och urinvägsinfektionerna är därför svårare att ställa diagnos för och behandla.

Lättare att få UVI efter klimakteriet

På grund av bristen på kvinnligt könshormon sker en rad förändringar i hela kroppen under klimakteriet. En konsekvens av dessa kroppsliga förändringar är att urinvägarna lättare blir irriterade med benägenhet till urinvägsinfektion (UVI).

Kontakteksem kan ge UVI-symtom

Kontakteksem kan ha symtom som liknar urinvägsinfektion. Detta ses framför allt hos kvinnor som använder deodorant eller annat potentiellt irriterande material på könsorganen.

Vad är symtomen på urinvägsinfektion?

  • Sveda eller smärta då man kissar.
  • Behov av att kissa ofta.
  • Eventuellt grumlig och urin som luktar illa.
  • Eventuellt smärta över blygdbenet.

Symtom på urinvägsinfektion hos barn

  • Barn under fem år har ofta mindre konkreta symtom vid urinvägsinfektion. Här kan symtomen vara t ex slöhet, irritabilitet, nedsatt aptit och kräkningar.

Vem är särskilt utsatt för urinvägsinfektion?

  • Kvinnor/flickor, som inte torkar sig åt rätt håll efter toalettbesök.
  • Gravida.
  • Personer med medfödda missbildningar i urinvägarna.
  • Män med förstorad prostata.
  • Kateterbärare.

Goda råd för att undvika UVI

  • Det är viktigt att dricka mycket, så att urinblåsan och urinvägarna spolas igenom ordentligt. Upp till max två liter vatten per dag är bra.
  • Drick gärna citronvatten eller tranbärsjuice, det låga pH-värdet försurar och gör det svårare för bakterier att trivas i urinvägarna. Även C-vitamin i brustablettform har samma effekt (här bör man dock inte överdosera, 1 tablett om dagen är lagom).
  • Att kissa efter samlag sköljer ut eventuella bakterier ur urinröret vilket kan förhindra urinvägsinfektion.
  • Det är viktigt att urinblåsan töms helt då man kissar.
  • Ett litet knep är att sätta sig omvänt på toalettstolen, så att man tittar in i väggen. Denna ställning lämpar sig bättre än den vanliga sittställningen om man vill tömma urinblåsan totalt.
  • Att klä sig varmt i de nedre regionerna bidrar enligt många till att skydda mot blåskatarr.
  • Tvätta de yttre könsorganen en gång om dagen med vatten och ev. även med rengöringsmedel som anpassats till underlivet (till exempel intimtvål eller intimolja). Tvättning oftare och med starkare medel stör pH-balansen och gynnar snarare besvär med urinvägarna.

Hur ställer läkaren diagnosen urinvägsinfektion?

Den viktigaste undersökningen vid misstänkt UVI är ett urinprov. Detta bör vara färskt och helst används mittstrålen av urinen, det vill säga urin som kommer efter början och före slutet av urineringen.

Oftast tar läkaren en urinsticka och en odling på urinen. I sällsynta fall kan man också analysera urinen i mikroskop för att se om det finns röda eller vita blodkroppar som tecken på urinvägsinfektion.

Vid återkommande UVI bör patienten remitteras till ett sjukhus för utredning av orsaker som kan åtgärdas, exempelvis missbildning och urinstenar / njurstenar.

Behandling mot urinvägsinfektion

Standardbehandlingen vid UVI är en pencillinkur / antibiotika. Bryter sjukdomen ut hos kateterbärare behandlas de enligt resistensbestämning. Genom att odla bakterien kan man hitta ett medel som bakterien inte har motståndskraft emot.

Prognosen

I allmänhet är problemet vid UVI åtgärdat efter en enda behandling med antibiotika. Men i några fall plågas speciellt kvinnor av återkommande urinvägsinfektioner. För att förebygga återkommande infektioner rekommenderas det att följa ovanstående råd.