Urinvägsinfektion och blåskatarr

Urinvägsinfektion kallas även blåskatarr och innebär en infektion i urinblåsan. De vanligaste symtomen är sveda och tätare behov av att kissa. Här får du tips och råd om hur du blir av med infektionen.

Beteckningen används dock även för en rad andra infektioner och irritationstillstånd i de nedre urinvägarna.

Hur får man urinvägsinfektion/blåskatarr?

Infektion med tarmbakterier är den klart vanligaste orsaken till blåskatarr, särskilt hos kvinnor, som till skillnad från män har ett mycket kort urinrör.

Normalt är urinen steril, det vill säga att det inte förekommer några mikroorganismer i den. Urinen innehåller alltså heller inte några bakterier. Man kan emellertid ha bakterier i blåsan utan att ha några symptom.

Det kan finnas flera orsaker till att bakterier kan slå sig ner i urinblåsan. Hos män med förstorad prostata finns ett tillstånd där man inte kan tömma blåsan helt då man kissar. Detta kallas urinretention, och den lilla skvätt urin som då alltid finns kvar, kan ge grogrund för bakterier. Det finns även andra förhållanden som kan göra det lättare för bakterierna att krypa upp genom urinröret:

Felaktiga toalettvanor
Kvinnor och flickor, som har ett mycket kort urinrör lokaliserat relativt nära ändtarmsöppningen, bör torka sig från slidöppningen och bakåt mot ändtarmsöppningen - inte tvärtom - för att undvika att föra bakterier från tarmen in i urinröret.

Medfödda missbildningar i urinvägarna
Vid återkommande urinvägsinfektioner speciellt hos pojkar och unga män bör det undersökas om vederbörande har en medfödd missbildning någonstans i urinvägarna som medför att urinvägarna infekteras lättare.

Män med förstorad prostata (benign prostata-hypertrofi)
En förstorad prostata kan medföra att blåsan inte kan tömmas helt.

Kateterbärare
Alla kateterbärare har bakterier i blåsan, oftast utan att ha några symptom. Vid byte av kateter kan det uppstå små skador, som kan bli grogrund för bakterier och därmed finns det risk för blåskatarr och eventuell blodförgiftning. Det är framförallt äldre människor som stundtals inte kan tömma urinblåsan själva och av olika skäl får en blåskateter som är kopplad till en urinpåse.

Gravida kvinnor
Bakterier i urinen, som inte orsakar besvär, ska vanligen inte antibiotikabehandlas - utom under graviditet. Misstänkt urinvägsinfektion hos gravida ska alltså alltid behandlas med antibiotika.

Stensjukdomar i urinvägarna
Patienter med stensjukdomar i urinvägarna är särskilt utsatta för urinvägsinfektioner.

Andra orsaker till urinvägsinfektion

Honeymoon-cystit
Även kallad "honeymoon disease" innebär urinvägsinfektion/blåskatarrsliknande symptom vid aktivt sexliv. Termen är något föråldrad och missvisande då "honeymoon disease" inte beror på sexlivet i sig utan på en ökad infektionskänslighet vid kontakt med bakterier från partner.

Könssjukdomar
Gonorré och klamydia-infektioner kan ge symptom, som påminner om urinvägsinfektion/blåskatarr. Vid tecken på urinvägsinfektion/blåskatarr hos unga sexuellt aktiva män är det naturligt att misstänka könssjukdomar. Kvinnor med gonorré/klamydia får ofta inga symptom av sveda och urinträngningar och infektionerna är därför svårare att ställa diagnos för och behandla.

Kvinnor efter övergångsåldern
På grund av bristen på kvinnligt könshormon sker en rad förändringar i hela kroppen en konsekvens av dessa är att urinvägarna lättare blir irriterade med benägenhet till urinvägs/blåsinfektion.

Kontakteksem
Kontakteksem kan ha blåskatarrliknande symptom. Detta ses framför allt hos kvinnor som använder deodorant eller annat potentiellt irriterande material på könsorganen.

Vad är tecknen på urinvägsinfektion/blåskatarr?

  • Sveda eller smärtor då man kissar.
  • Täta behov av att kissa.
  • Eventuellt grumlig och illaluktande urin.
  • Eventuellt smärtor över blygdbenet.
  • Barn under fem år har ofta mindre konkreta symptom, så som slöhet, irritabilitet, nedsatt aptit och kräkningar.

Vem är särskilt utsatt?

  • Kvinnor/flickor, som inte torkar sig åt rätt håll efter toalettbesök.
  • Gravida.
  • Personer med medfödda missbildningar i urinvägarna.
  • Män med förstorad prostata.
  • Kateterbärare.

Goda råd

  • Det är viktigt att dricka mycket, så att blåsan spolas igenom ordentligt. Upp till max två liter vatten per dag är bra.
  • Drick gärna citronvatten eller tranbärsjuice, det låga pH-värdet försurar och gör det svårare för bakterier att trivas. Även C-vitamin i brustablettform har samma effekt (här bör man dock inte överdosera, 1 tablett om dagen är lagom).
  • Att kissa efter samlag sköljer ut eventuella bakterier ur urinröret.
  • Det är viktigt att blåsan töms helt då man kissar.
  • Ett litet knep är att sätta sig omvänt på toalettstolen, så att man tittar in i väggen. Denna ställning lämpar sig bättre än den vanliga sittställningen om man vill tömma blåsan totalt.
  • Att klä sig varmt i de nedre regionerna bidrar enligt många till att skydda mot blåskatarr.
  • Tvätta de yttre könsorganen en gång om dagen med vatten och ev. även med rengöringsmedel som anpassats till underlivet (till exempel intimtvål eller intimolja). Tvättning oftare och med starkare medel stör pH-balansen och gynnar snarare urinvägsbesvär.

Hur ställer läkaren diagnosen urinvägsinfektion/blåskatarr?

Den viktigaste undersökningen är ett urinprov. Detta bör vara färskt och helst används mittstrålen, det vill säga urin som kommer efter början och före slutet av urineringen.

Oftast tar läkaren en urinsticka och en odling på urinen. I sällsynta fall kan man också analysera urinen i mikroskop för att se om det finns röda eller vita blodkroppar som tecken på infektion.

Vid återkommande urinvägsinfektioner bör patienten remitteras till ett sjukhus för utredning av orsaker som kan åtgärdas, exempelvis missbildning och urinstenar.

Prognosen

I allmänhet är problemet åtgärdat efter en enda behandling. Men i några fall plågas speciellt kvinnor av återkommande infektioner. För att förebygga återkommande infektioner rekommenderas det att följa ovanstående råd.

Hur behandlas urinvägsinfektion/blåskatarr, vilken medicin ges?

Standardbehandlingen är en pencillinkur. Bryter sjukdomen ut hos kateterbärare behandlas de enligt resistensbestämning. Genom att odla bakterien kan man hitta ett medel som bakterien inte har motståndskraft emot.