PCOS (polycystiskt ovariesyndrom)

Den vanligaste orsaken till att PCOS upptäcks är utebliven graviditet, sjukdomen gör att ägglossning uteblir och är därför den vanligaste orsaken till infertilitet. Mellan 5 och 15 procent av alla fertila kvinnor beräknas lida av PCOS i någon grad.

Polycystiskt ovariesyndrom, eller PCOS som det också kallas, är ett tillstånd hos kvinnan med cystor på äggstockarna och en onormal hormonproduktion med för höga nivåer av manliga könshormoner. Detta leder till flera konsekvenser. Dels fungerar inte äggstockarna normalt vilket kan leda till mensrubbningar och infertilitet.

PCOS betyder att man har mindre mängd bindande protein och då blir det mer testosteron i blodet. De ökade mängderna manligt könshormon kan leda till akne och manlig kroppsbehåring (så kallad hirsutism), främst på magen, bröstet, låren och i ansiktet. Cirka hälften av alla med PCOS har även problem med att hålla vikten och kan bli kraftigt överviktiga Därtill ökar känsligheten mot insulin i kroppen vilket kan leda till diabetes typ 2 och därmed ge en ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar.

Symtom och förekomst av PCOS

För att man ska få diagnosen PCOS krävs att man har flera symptom förutom cystor (små vätskefyllda blåsor) på äggstockarna. Bland dessa symptom finns kraftig kroppsbehåring (hirsutism), förstorade äggstockar, upprepade missfall och utebliven eller oregelbunden menstruation samt BMI över 25. Högre nivåer av könshormonerna LH, testosteron och androstenedion har också ett samband med PCOS.

PCOS är den vanligaste orsaken till infertilitet

PCOS är den vanligaste orsaken till infertilitet på grund av uteblivna ägglossningar. Utebliven graviditet är också den vanligaste orsaken till att man upptäcker att någon har PCOS. Slumpvisa undersökningar har visat att PCOS är mycket vanligt. Mellan 5 och 15 procent av alla fertila kvinnor beräknas lida av det i någon grad. Av dem är runt 40 procent överviktiga vilket påvisar kopplingen mellan PCOS och övervikt.

Man kan ha olika svår grad av PCOS. Den mest utmärkande formen kallas Stein-Leventhal’s syndrom efter forskarna som upptäckte syndromet på 1930-talet. Vid Stein-Leventhal’s syndrom har man alla symptom som hänger ihop med PCOS.

Diagnos

För att ställa diagnosen PCOS gör man dels en ultraljudsundersökning för att kontrollera om det finns fler än 8-10 stycken cystor i äggstockarna. Dessutom gör man en hormonanalys där halten av könshormoner som östrogen och progesteron mäts. Man gör normalt även en hälsokontroll och mäter blodsocker och blodfetter.

Behandling av PCOS

Till att börja med finns det inget botemedel mot PCOS. Det har dock visat sig att viktnedgång och motion är oerhört viktigt. Har man en lindrig form av syndromet kan det räcka med att man motionerar och är noga med maten.

I övrigt gäller att behandlingen skiljer sig beroende på om kvinnan vill bli gravid eller inte. För kvinnor som inte önskar bli gravida är den vanligaste behandlingen p-piller. Hormoner i p-piller kan nämligen blockera kvinnans egen produktion av manliga hormoner vilket hämmar utvecklingen av cystor. Detta gör även att risken för cancer i livmodern, som är högre hos kvinnor som har PCOS, minskar.

För de kvinnor som vill bli gravida försöker man stimulera äggstockarna till ägglossning genom att ge mediciner. Om inte det fungerar kan man operera. Då skärs små hål i äggstocksväggen och på så sätt ökar chansen för att ett ägg ska utvecklas och frigöras. Kvinnor med PCOS kan få mer regelbunden mens ju äldre de blir,  vilket också ökar möjligheterna att bli gravid. 

Har man PCOS brukar man komma i klimakteriet senare än andra.

Vilka drabbas av PCOS och varför?

Orsaken till varför vissa kvinnor drabbas av PCOS är inte helt klarlagd. Man vet dock att det finns ett genetiskt samband. Detta visar sig även på den manliga delen av släkten som tidigt håravfall (före 30 års ålder). I männens fall beror detta primärt på höga testosteronnivåer. Andra faktorer som man tror påverkar risken för PCOS är diabetes typ 2 i familjen, högt BMI före graviditeten och stor viktökning under graviditeten.

Uppdaterad den: 2016-03-30

Författare: Anders Hansen, läkare

Uppdaterare: Suzanne Lindström, barnmorska och sexualrådgivare