Klimakteriet (övergångsåldern för kvinnor)

En del kvinnor upplever inga besvär under klimakteriet. Andras liv förändras totalt. Men de flesta får en liknande upplevelse som ens egen mamma hade.

Klimakteriet kallas även övergångsåldern. Menopausen, det vill säga tidpunkten för den sista menstruationen, inträffar i genomsnitt vid 51 års ålder hos svenska kvinnor. Klimakteriet är en tidsperiod som inträder några år dessförinnan och som fortsätter ett antal år efter det att menstruationen upphört.

Vilka symtom får man vid klimakteriet?

Den primära anledningen till klimakterium och menopaus är att äggstockens ägganlag börjar ta slut. När en kvinnas äggstockar inte längre kan stimuleras av hjärnans hormonella signaler, slutar de producera de två kvinnliga könshormonerna östrogen och gulkroppshormon (progesteron). En mindre mängd östrogen produceras dock fortfarande genom att manliga könshormoner (testosteron), som bland annat bildas i binjurarna hos kvinnor, kan ombildas till östrogen i fettväven.

Hur kommer jag uppleva klimakteriet?

Klimakteriet och symtomen man får varierar mycket från kvinna till kvinna, men om du vill veta när din övergångsålder kan förväntas börja, och hur den blir, kan du fråga din mamma om hur det var för henne. Vanligtvis är likheterna vad gäller detta mycket stora mellan mor och dotter.

Vilka livsförändringar kan klimakteriet medföra?

Det finns många individuella variationer på klimakteriet och dess eventuella obehag. Många kvinnor märker knappt av övergångsåldern på annat sätt än att deras menstruationer blir oregelbundna och slutligen försvinner helt. För andra kvinnor blir livet totalt förändrat, därför att de fått alla klimakteriets symtom i värsta möjliga form.

Vilka obehag kan förekomma under klimakteriet?

Vanligt är symtom som plötsliga vågor av värmekänsla – så kallade värmevallningar – som rör sig från bröstet och uppåt ansiktet och hårfästet. Anfallen av vallningar kommer helt oberoende av situationen. Hos en del kvinnor åtföljs värmevallningarna av svettningar i ansiktet och ned mot bröstet. Anfallen är ofta kortvariga, omkring fem minuter, men särskilt i klimakteriets början kan de komma åtskilliga gånger i timmen dygnet runt. Somliga kvinnor får svåra sömnproblem, dels för att de har svårt att somna, men även för att de under natten väcks av vallningar och svettningar. Svettningarna kan under natten vara så kraftiga att lakanen måste bytas flera gånger.

Vissa kan dessutom få depressioner, humörsvängningar, huvudvärk och minnesrubbningar. Kvinnans hud och slemhinnor blir tunnare och skörare. Håret är inte som förr och tandköttet börjar blöda lättare. Vid samlag smörjer körtlarna vid slidöppningen inte lika mycket som förr, och partiet runt slidöppning och urinrör får en ökad tendens till klåda. Det finns kvinnor vars sexlust minskar, medan andra bara tycker att orgasmen blir svagare. Urinträngningar och urinläckage blir vanligare, dessutom kan man lättare få urinvägsinfektion.

Vidare finns det samband mellan klimakteriet och benskörhet (osteoporos) samt hjärt-kärlsjukdomar. Före menopaus är kvinnor till stor del skyddade från benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar inklusive hjärtinfarkt, tack vare den månatligt återkommande höga koncentrationen av östrogen, som styr menstruationscykeln under kvinnans fertila period.

Behandling med östrogen

Om du har besvär av klimakteriet som du inte kan eller vill leva med finns medicinsk behandling. Den effektivaste behandlingen mot värmevallningar och svettningar är östrogen i form av tabletter, plåster eller gel. För kvinnor som inte har opererat bort livmodern ska östrogenmedicineringen kombineras med gulkroppshormon (progesteron) för att undvika tillväxt av livmoderslemhinnan. Det finns olika kombinationer som gör att man antingen får en månatlig blödning eller blir helt blödningsfri. Hormonbehandlingen bör inte pågå längre än cirka fem år på grund av en liten ökad risk för bröstcancer efter längre tids användning. Man ska inte behandlas med östrogen om man har haft bröstcancer, blodpropp, leversjukdom eller har oklara underlivsblödningar.

Behandling med hormoner är, som vid nästan all behandling, en avvägning mellan för- och nackdelar. Fördelen med hormonbehandling är att kvinnan kan bli av med klimakteriebesvären. Ges hormonbehandlingen på ett riktigt sätt ökar inte risken för cancer. Dessa hormoner är receptbelagda mediciner. Din läkare kan hjälpa dig att bestämma vilken sort som är lämpligast, när du själv har övervägt vad som känns aktuellt för dig.

Om symtomen enbart handlar om torra och sköra slemhinnor i underlivet räcker det med lokal östrogenbehandling i form av till exempel kräm eller slidpiller, dvs lokal östrogenbehandling. Gulkroppshormon är inte nödvändigt vid lokal östrogenbehandling. Det finns ingen ökad risk för cancer med lokal östrogenbehandling.

Vad kan du göra själv?

Regelbunden fysisk aktivitet är något som alltid kan rekommenderas. Det har visats att om man är aktiv (vilket kan innebära en rask promenad) minst en halvtimme fyra till fem gånger i veckan ökar man de friska åren av sitt liv och mår bättre både fysiskt och psykiskt. Fysisk aktivitet stärker benstommen, ökar det allmänna välbefinnandet och gör det lättare att somna tack vare den naturliga tröttheten. Akupunktur, avslappningsövningar och yoga kan i många fall minska värmevallningar och svettningar.

Uppdaterad den: 2015-04-28

Författare: Christel Bech, sjuksköterska

Uppdaterare: Angelica Lindén Hirschberg, professor i obstetrik och gynekologi, Karolinska universitetssjukhuset