HIV och AIDS

HIV betyder Human Immune Deficiency Virus, eller översatt till svenska, humant immunbristvirus. I likhet med andra virus har HIV-viruset ingen självständig ämnesomsättning och måste därför angripa levande celler och utnyttja deras ämnesomsättning för att kunna föröka sig.

År 2003 bedömdes cirka 40 miljoner människor vara HIV-smittade världen över. Ungefär hälften så många, över 20 miljoner, beräknades samtidigt ha avlidit i AIDS. I Sverige är jämförelsevis få smittade, sammanlagt 6500 fall av HIV-smitta finns registrerade. Eftersom ett stort antal av dessa sannolikt har lämnat Sverige eller avlidit, så bedöms cirka hälften (3500 personer) leva i Sverige nu.

HIV betyder Human Immune Deficiency Virus, eller översatt till svenska, humant immunbristvirus. I likhet med andra virus har HIV-viruset ingen självständig ämnesomsättning och måste därför angripa levande celler och utnyttja deras ämnesomsättning för att kunna föröka sig. HIV angriper vissa celler som har en avgörande roll i kroppens normala immunförsvar. De vita blodkroppar, som HIV särskilt angriper, kallas T-hjälparceller eller CD4-celler. HIV-infektionen kan till en början ha två förlopp.

Man kan antingen få en kortvarig, influensaliknande primärinfektion 1-6 veckor efter det att man blivit smittad, eller så kan man få en tyst infektion som inte ger några symtom. Även om man inte har symtom kan man smitta andra. 6-12 veckor efter smittotillfället har de vita blodkropparna tillverkat tillräckligt med antikroppar för att kunna mätas i blodet. Har man HIV-antikroppar i blodet är man HIV-positiv.

Den smittade kommer därefter att känna sig frisk under en lång tid, men infektionen är aktiv och det bildas hela tiden virus som kan förstöra nya blodceller. Halten av T-hjälparceller i blodet faller långsamt och när immunförsvaret efter flera år blivit tillräckligt svagt börjar den smittade att få symtom. Sjukdomen kan utvecklas ytterligare vilket kan leda till att den smittade utvecklar AIDS. Utan behandling förlöper det i genomsnitt nio år från smittotidpunkten till utvecklandet av AIDS.

Vad är AIDS?

AIDS betyder Acquired Immuno Deficiency Syndrome och översatt till svenska betyder det förvärvat immundefektsyndrom. AIDS är ett sjukligt tillstånd som uppstår när HIV har förstört så många T-hjälparceller att immunförsvaret inte längre kan känna igen och reagera förnuftigt på alla små och stora angrepp som vårt immunförsvar dagligen blir utsatt för. HIV kan också angripa nervsystemet.

En rad olika symtom kan visa sig:

  • Trötthet.
  • Oförklarlig viktminskning.
  • Återkommande infektioner i luftvägarna och i huden som inte kan avhjälpas med normal behandling och som tar lång tid att läka.
  • Feber.
  • Svullna lymfknutor.
  • Diarré.
  • Blåsor eller sår i munnen.
  • Svettningar om natten.
  • Infektioner som har legat latent i kroppen som herpes, toxoplasmos, bältros, bryter ut.
  • Allvarliga infektioner med mikroorganismer som normalt kontrolleras av immunförsvaret, så kallade opportunistiska infektioner. Det kan uppstå en rad följdsjukdomar som cancer, demens med flera.
  • Till sist kan sjukdomen bli så allvarlig att den smittade dör.

Inget av dessa symtom enskilt eller i kombination är helt specifika för HIV/AIDS utan kan förekomma också vid andra sjukdomar och/eller tillstånd.

Smittovägar

Normalt socialt umgänge med HIV-positiva smittar inte. Däremot bör man vara uppmärksam på dessa smittovägar:

  • Oskyddat sex, det vill säga sex där man inte använder kondom.
  • Blod-till-blodsmitta. Till exempel vid användning av orena kanyler, vid transfusion med förorenad blodprodukt eller blod. Allt blod i Sverige testas för HIV och därför måste denna smittväg anses som obetydlig.
  • Smitta från mor till barn. Kan ske under graviditeten, under födseln och via modersmjölken.
  • HIV-infektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkare. Med detta följer vissa förhållningsregler för den smittade, för att undvika fortsatt spridning.

Vem löper särskilt stor risk att drabbas?

  • Personer som har oskyddat sexuellt umgänge med folk från de områden i världen där HIV är mer än normalt förekommande, exempelvis Afrika söder om Sahara, Karibien, Asien.
  • Homosexuella och bisexuella män som har sexuellt umgänge med flera partners.
  • Kvinnor som har sexuellt umgänge med flera partners och då speciellt bisexuella män.
  • Prostituerade som utövar oskyddat sex. Deras kunder och deras kunders övriga sexuella bekantskaper.
  • Personer som har levt eller lever i förhållanden där den ena parten har flera partners.
  • Sprutnarkomaner som delar kanyler.
  • Vård- och städpersonal som riskerar stick- och snittsår.
  • Barn med HIV-smittad mor.
  • Personer som har fått många blodtransfusioner eller fått behandling med blodprodukter före 1985.

Hur undviker man att bli smittad?

  • Använd kondom. Det är ett bra skydd mot infektion och graviditet, såvida den är hel och används under hela samlaget.
  • Ha sex med sådana du känner och som du känner för.
  • Undvik att använda narkotika. Dela inte spruta med någon annan.
  • Människor som är eller misstänker att de kan vara smittade, bör inte donera blod, sperma eller organ.
  • Även om man har ett negativt HIV-test kan man ändå vara smittad. Det kan vara så att tillräckligt mycket antikroppar ännu inte hunnit bildas. Misstänker du ett smittotillfälle begär antigentest, vilket slår ut fortare.

Kanske smittad, vad gör jag?

Har du varit utsatt för möjlig smitta bör du vända dig till en läkare fortast möjligt för att få rådgivning angående testning och eventuell behandling. I de flesta fall råder läkaren dig att testa dig cirka tre månader efter det möjliga smittotillfället. Om man nyligen varit utsatt för särskild stor risk att bli smittad eller har symtom som vid en primär HIV-infektion erbjuds man att testa sig både för antikroppar och för själva viruset, HIV-antigen, då man i vissa fall kan inleda en behandling tidigt i HIV-infektionen.

Om du med stor sannolikhet vet att du haft en HIV-positiv partner eller om du blivit utsatt för smitta vid en olycka, till exempel ett kanylstick, påbörjar man i särskilda fall en behandling som är avsedd att förhindra att du överhuvudtaget blir smittad av HIV. Denna förebyggande behandling skall helst påbörjas inom några få timmar efter det möjliga smittotillfället. Behandlingen kan ge biverkningar och därför ska man värdera hur stor risken är att man har blivit smittad. Det sker i samråd mellan dig, din behandlande läkare och den lokala/regionala infektionsmedicinska avdelning.

Du kan få ytterligare upplysningar hos din läkare och via nedanstående länkar.

Var kan man bli HIV-testad?

Att bli HIV-testad är gratis, anonymt om du önskar det och frivilligt. Du kan bli HIV-testad:

  • På infektionskliniker
  • Hos din husläkare
  • Hos någon annan allmänpraktiserande läkare
  • På kliniker för hud- och könssjukdomar.

Vid vissa tillfällen är det ett krav att bli HIV-testad. Om du önskar att genomföra något av följande skall du låta testa dig:

  • Donera blod
  • Donera några av dina organ till transplantation
  • Donera säd till konstgjord befruktning
  • Ge amningsmjölk
  • Adoptera eller få en äggtransplantation.

Vad finns det för behandling och vilken medicin kan ges?

Det utvecklas hela tiden nya och mer effektiva behandlingar för att bekämpa HIV och att minska innehållet av virus i blodet.

HIV är dessvärre ett ytterst effektivt virus som förändras för att klara påfrestningar - detta kallas att det muterar - och skapa HIV-varianter som är motståndskraftiga (resistenta) mot de enskilda medicinerna. För att minska risken för resistensutveckling och för att skada virus på flera fronter samtidigt, blir den smittade erbjuden behandling med flera olika typer av medicin samtidigt.

  • Antivirala ämnen mot HIV hämmar virusets vidare spridning i kroppen. Man blir inte botad och man kan fortfarande smitta andra, men behandlingen medför att immunförsvaret stärks så att den smittade personens mottaglighet för infektioner minskar. Man vet inte ännu med säkerhet hur länge man kan hålla på att medicinera med dessa goda effekter.
  • Specifik behandling av infektioner.
  • Vaccination mot bland annat influensa, lunginflammation och smittsam leverinflammation.
  • Symtomatisk behandling mot några av följderna från HIV-infektionen och AIDS, exempelvis behandling av illamående och förlorad aptit.

Vad kan jag själv göra?

Om du inte har någon medperson att tala med kan du söka psykologhjälp för att klara av de bekymmer och den nedstämdhet som följer medvetenheten om att vara HIV-smittad.

  • Du ska se till att snarast få behandling för alla infektioner och andra följdsjukdomar. Vid allvarliga tillfällen bör du behandlas på sjukhus.
  • Ju tidigare diagnosen ställs desto större effekt har behandlingen.
  • Har du varit utsatt för smittorisk bör du testa dig även om du känner dig frisk.
  • Se till att få näringsrik och varierande kost om du är HIV-smittad, eftersom infektionen försämrar matsmältningen.

Möjlig förvärring?

  • Allvarliga infektioner i olika organsystem. Det är för det mesta infektioner som friska människors immunförsvar kan klara av, men som hos den HIV-smittade kan vara livshotande. Några av de vanligaste är tuberkulos, lunginflammation, toxoplasmos i hjärnan, reaktivering Cytomegalovirus och infektioner med svampen Candida Albicans.
  • Cancer, speciellt hudcancer (Kaposis sarkom) och cancer i lymfkörtlarna.
  • Meningit, hjärnhinneinflammation, och encephalopati, hjärnsjukdom som bland annat ger demens.

Framtidsutsikter

Sjukdomen anses vara obotlig. Många av följdsjukdomarna kan behandlas. Det kan gå från 5 till 15 år från att HIV konstateras till att AIDS utvecklas. Tidigare levde man endast ett par år när man hade nått AIDS-stadiet men med de nya behandlingsmetoderna som har blivit tillgängliga har överlevnadsmöjligheterna förbättrats betydligt. Synnerligen angeläget är att den tillgängliga, moderna behandlingen även kommer majoriteten av världens HIV-smittade i U-länderna till del.

Uppdaterad den: 2008-04-21

Författare: Flemming Andersen, leg. läkare

Uppdaterare: Sven Britton, professor, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna